Från djup till yta

Om dagen började med djupa tankar om livet och döden så avslutades den med ytligheter.

Dags för ett besök hos frisören.

Egentligen lite väl tidigt men jag ska ju åka till Linköping på fredag och ville inte ha några gråa strån då.

Den här gången passade vi på att dra igenom längderna med toning så att färgen och glansen fräschades upp i hela håret.

Jag är mycket nöjd med min nya frisör och min nya hårfärg.

Och min nya frisör är också mycket nöjd med min nya hårfärg.

Så nöjd att hon funderar på att byta till den själv.

Den här gången var jag modig och fotograferade mig själv både under själva processen och det slutliga resultatet.

Det visade sig vara tusan så svårt att fotografera sitt eget hår.

Den bild jag till slut bestämde mig för visade hårfärgen bäst var också den som lyckades trolla bort dubbelhakorna, så det var ju bra.

Och glasögonen sitter ju lite på sniskan allt som oftast.

Färgen kommer att bli lite mindre intensiv när jag tvättat håret några gånger, mer som på före-bilden.

Före

Under behandling

Efter

Nangijala

I dag när jag läser att Kristian Gidlund lämnat det här livet vill jag tro på Nangijala.

Jag vill tro att Kristian nu befinner sig i en vacker och fredlig värld, i en frisk och stark kropp, där han kan leva med hästar och hundar. Där han kan fortsätta skriva vackra, tänkvärda och starka texter. Hitta en stor kärlek och bilda en familj. Där hans nära och kära någon dag kan få återförenas med honom och berätta för honom vilket starkt intryck och avtryck han gjorde i det här livet och glädjas åt hur välmående han varit i det nästa.

Det är vad jag vill tro på i dag. För annars känns det bara alldeles för sorgligt att han inte fick uppfylla sina drömmar i det här livet.