Kärlek

Det har varit mycket nu.

Mycket resande, mycket jobbande och mycket kärlek.

Ja, inte på dejten i tisdags.

Den var för all del trevlig men ingen attraktion, inte från någon sida, tror jag.

Men sedan två dagars möte i Köpenhamn med fantastiska kollegor och en otrolig middag.

Vi var på ett ställe som heter Gorilla och åt en 15 rätters meny; de första rätterna imponerade kanske inte så mycket men sedan blev det riktigt bra.

I fredags eftermiddag tog jag tåget upp till Östersund.

Bredvid mig satt en man i min egen ålder som för fyra veckor sedan träffat en ny stor kärlek.

Vare sig han eller kvinnan i fråga trodde att de någonsin skulle få känna så igen men så blev det.

Och jag fick hoppet åter.

Väl i Östersund fick jag precis den samvaro och kärlek jag själv behövde av min äldsta vän och hennes sambo.

Liksom helt fantastisk mat; egenfiskad öring på lördagen och kalops på älg på söndagen.

På lördagen köpte jag för övrigt en tröja — på HM så inget ruinerande inköp — som jag känner stor kärlek till.

Den är mjuk och varm och har en polokrage man kan gosa ner hakan i eftersom den inte kliar.

Så sedan jag köpte den har jag i princip bott i den; i soffan på lördagskvällen, på söndagspromenaden, under hela tågresan hem och på jobbet i dag.

Om inte det är kärlek så vet jag inte…

Jag vill inte!

Det är dags att öva igen.

Det vill säga gå på dejt.

Så naturligtvis vaknade jag med en finne på näsan, har inget att sätta på mig och ute regnar det.

Nåja.

Det är bra att öva och vi har iallafall inte bestämt att vi skulle ta en promenad.

Men egentligen vill jag inte.

Det är nog något fel på mig.

Är veckan slut snart?

Bara måndag kväll och jag är helt slut.

Men så blev den här dagen lite stressigare än jag från början trott.

Styrelsemötet blev nämligen hastigt och lustigt flyttat hem till mig på grund av sjukdom där vi egentligen skulle varit.

Det var bara att hasta i väg och köpa lite att dricka och äta och göra en snabbstädning här hemma innan alla skulle dyka upp vid sju-tiden.

Och sedan möte i tre timmar.

Det kanske inte är så konstigt att jag känner mig trött?

Och resten av veckan blir  minst lika intensiv.

Så det är väl bäst att jag går och lägger mig.

Ruggigt

I morse vaknade jag av att det spöregnade.

Men jag var tvungen att klä på mig och gå ut iallafall.

Eftersom det var dags för höststädning i fastigheten och vi i styrelsen ville vara med för att föregå med gott exempel.

Jag kan meddela att man blir riktigt frusen när man är ute i regnet i ett par timmar.

Det känns inte riktigt medan man håller på och jobbar, men efteråt känns det som om man aldrig ska bli varm igen.

Allt gick dock fort och bra och korvarna vi grillade var goda.

Nu tvättar jag myströjor och försöker förbereda lite saker för en otroligt intensiv vecka.

Mest ser jag fram emot helgen — trots att jag faktiskt har en dejt på tisdag kväll — då jag ska åka och hälsa på Åsa i Östersund.

Det ska bli så mysigt.

Även om det troligen är ännu ruggigare väder där uppe.

Tacos, hamburgare och korv

I går kväll: Tacos hemma hos Cissi. God mat och trevligt sällskap

I dag: Först träffa några från bostadsrättsföreningens styrelse och gå i väg och handla grejer till höststädningen i fastigheteni morgon. Sedan lunch — hamburgare på Brasserie Balzac, alltså en fransk version med comtéost och tryffelmajonnäs — i mer trevligt sällskap.

I morgon: Först alltså höststädning och sedan korvgrillning och pilsner. Vi köpte några riktigt goda korvar så jag längtar redan. Och förhoppningsvis är det några trevliga med som man kan prata och skratta med.

Ni kan kalla det skräpmat om ni vill men jag säger att det är gott.

Speciellt i trevligt sällskap.

Och trevligt sällskap är precis vad jag behöver så här i höstmörkret.

Lurad igen

I dag känner jag mig lite dum och lurad igen.

I går kunde jag nämligen inte låta bli att liksom vänta hela dagen och kvällen på att någon som sagt att hon skulle ringa faktiskt skulle göra det.

Fast jag borde ha lärt mig vid det här laget att när den här personen säger det så betyder ‘Jag ringer i morgon‘ inte alls det skulle betyda om jag sa det utan tydligen ‘Jag kanske ringer någon gång , om jag har tid, kommer ihåg det och har lust‘.

Ja, ja.

I kväll ska jag iallafall  i väg på fredagsmys med några andra glada kvinns så då lär jag kunna lägga gårdagens besvikelse bakom mig.

Frågan är om jag ska ta med mig bubbel, rödvin eller öl…

Mitt minne är inte alltid så bra det heller men jag tror att jag skrev för bara någon dag sedan att det är alldeles för mycket fest i mitt liv nu.

Men inte kan man väl förväntas börja vara nyttig en fredag?

För mycket fest

Det har blivit lite för mycket fest nu.

Och med fest menar jag anledningar att unna mig godsaker.

I kväll var jag och lyssnade på musik.

En före detta klasskompis, Wille Ahnberg, har släppt en skiva där han spelar Ian Hunter-låtar som han översatt.

Det var riktigt bra och efteråt gick en annan före detta klasskompis till Vapiano och åt pizza.

Det var inte lika bra.

Jo, att umgås var jättetrevligt.

Men pizza!

Det var verkligen inget bra val av mig.

Vi promenerade visserligen en bit tillsammans efteråt men ändå.

Det är verkligen dags att jag skärper mig igen nu.

Här är iallafall ett smakprov på Wille.

Och det går att hitta honom både på Youtube och Spotify.