Kärlek på burk

Jag är fortfarande här!

Det blev en väldigt lång dag i går.

Upp före halv fem på morgonen, hemma igen någon gång efter nio på kvällen och sedan jobbade jag till halv ett på natten.

Det är ju det som är problemet med heldagsmöten och att vara på resande fot; ingen annan gör det vanliga jobbet åt en.

I dag har jag suttit i möte hela dagen igen.

Så i kväll har jag jobbat igen.

Valentindagen och alla de där rosorna jag skulle få?

Det måste ha blivit någon miss i planeringen för jag har inte sett röken av några rosor.

Och den enda kärlek jag sett till är den jag köpte på burk på Kastrup.

Och de burkarna har jag inte ens öppnat.

Vilket är en bra grej.

Nu ser jag fram emot att hoppa i säng och sova lite fler timmar än de senaste nätterna.

I morgon är det möten igen men helgen närmar sig och då har jag faktiskt roliga planer.

Tvätta, stryka, tvätta …

I morgon åker jag till Köpenhamn igen.

Så det första jag gjorde när jag kom hem var att sätta igång en tvättmaskin.

Sedan strök jag en skjorta.

Gjorde middag.

Ägg, ägg, ägg – så ingen avancerad matlagning precis.

Hängde tvätten på tork även om de svarta byxor jag gärna skulle vilja ha i morgon troligen inte kommer hinna torka.

Flyget går klockan sju nämligen så avfärd hemifrån runt fem.

Vilket var anledningen till nästa tvätt.

Av håret.

Aldrig att jag stiger upp så tidigt att jag hinner tvätta håret före fem på morgonen.

Det som är kvar på att-göra-listan för kvällen är:

  • Göra rent på köksbänken
  • Beställa taxi till i morgon
  • Lägga fram kläder
  • Jobba

Ja, ni ser ju vilket spännande liv jag lever.

Men jag åker faktiskt bara bort över dagen den här gången.

Jag missar semlan på jobbet.

Däremot missar jag inte Valentindagen.

Himla tur för jag är säker på att det kommer stå män i kö för att få bjuda ut mig då.

Ett test på Facebook menade att jag skulle få 95 rosor.

Och de där testen har aldrig fel.

Ok, nu ska jag sluta ljuga och börja jobba istället.

Det vore ju bra om jag hann sova några timmar iallafall.

Födelsedagskalas

I dag har jag varit ute hos min syster.

Firat att systersonen fyller 11 i dag.

Som vanligt god mat, bland annat en helt fantastisk paj med lammfärs, chevre och rödbetor.

Och en galet god semi-freddotårta med dajm och lemon curd.

Så det blev ingen diet i dag.

Fast förutom min youghurt med honung till frukost har jag inte ätit något mer idag så jag är nöjd med den här veckans mathållning.

Och det är alltid en bra dag när man fått massor med familjemys.

Dessutom har jag fått tillbaka min parkeringsmojo och fick in bilen på en p-plats som ratats av andra som för liten.

Vilket betyder att trots att det är söndag är jag parkerad i rätt stadsdel och behöver inte ut och flytta bilen redan klockan sju i morgon.

Så jag ser med tillförsikt fram emot morgondagen.

Trots att det är måndag.

Hur rastlös?

På många sätt är jag nöjd med mitt ensamliv.

Det ger mig tid till den vila och återhämtning jag så väl behöver.

Men ibland blir jag rastlös.

I kväll till exempel är jag så rastlös att jag tittar på Mello.

Mest för att förstå kommentarerna som läggs ut på Facebook.

För jag kan inte påstå att Mello ger mig ro i själen.

Tvärtom får den mig att känna stor oro över dagens svenska musikutbud.

Men har man sett allt på Netflix så har man.

Här, där – svåra grejer

Alltså, nu tänker ni att jag slarvade och inte skrev något inlägg i går.

Men det gjorde jag, bara inte här.

Jag råkade visst skriva lite på Facebook istället.

Fastnade nämligen i en bilkö på vägen hem i går.

Ett eldprov för bilen.

Och för mig.

45 minuter i en hastighet av 6 kilometer per timme.

Bilen höll och jag fick vare sig magknip eller blev panikkissnödig.

Men jag var tillräckligt uppskakad för att glömma att jag ju skulle köpa en Trisslott om bilen höll även i går.

Jag vet inte om det är för sent nu?

Bilen höll för övrigt i dag också.

Och jag har varit hos frisören och är fin i håret.

Vad mer kan man önska sig?

Att bli utbjuden på något kul av en trevlig man kanske.

Men man kan ju inte få allt.

Speciellt inte om man inte ens kan skilja på här och där.

Fast i dag skrev jag iallafall här.

Hoppas jag.

Och anledningen till att jag skrev på Facebook i går var att kön släppte utan att jag fick veta varför det varit kö.

Sånt gör mig vansinnig.

Vansinnigt nyfiken.

Jag bara måste få veta.

Så jag skrev om det på Facebook och naturligtvis var det någon där som visste varför trafiken nästan stått stilla.

Hade ni kunnat berätta det kanske?

Nej, skulle inte tro det.

Plötsligt händer det

Jag har inte vunnit på Triss.

Men jag har fått tillbaka min bil.

Den fungerade hela vägen till jobbet från verkstaden och hela vägen hem från jobbet.

Sedan parkerade jag lite fult, men det är ju så länge sedan jag gjorde det sist att jag nöjde mig.

Den står varken olagligt eller i vägen för något eller någon.

Bara lite onödigt långt ut från trottoarkanten.

Jag lovar att parkera snyggare i morgon.

Om bilen håller både till och från jobbet då också.

Och isåfall köper jag kanske en Trisslott.

För då är jag en lyckans ost.

Vem som helst

Jag jobbade hemifrån i dag också.

Det gick bra.

Tills plötsligt både jobbdatorn och jobbmobilen började insistera på att jag skulle ange mitt lösenord.

Och vägrade acceptera de jag skrev in.

Efter ett tag var jag utestängd från det mesta.

Ingen mail, inget Skype …

Alla kontakter hade till och med försvunnit från mobilen.

Jag fick allt på min att-göra-lista gjort ändå.

Men i morgon måste jag åka till kontoret.

Förhoppningsvis kan jag då övertyga datorn om att jag är jag och inte vem som helst som ville uppdatera mina månadsrapporter.