Vägran

I går kväll när jag borde ha packat för att vara hemifrån till på fredag fick jag en vägran.

Jag kunde bara inte förmå mig att göra det.

Så det blev till att stiga upp onödigt tidigt och stressa fram en packning i morse.

Sedan har jag mått lite kymigt hela dagen i dag; en blandning av resfeber och hemlängtan.

Hemlängtan innan jag ens åkt iväg; så kan det bli när det är tredje veckan i rad man ska vara på resande fot.

När så rapporter om ett totalt insnöat Oslo kom …

… och snön började dala ned även här i Stockholm blev jag inte precis mer peppad.

17:30 skulle planet lyft mot Gardermoen.

Det blev inställt och jag sitter fortfarande på Arlanda och väntar på att få flyga ut.

Senaste budet är 22:00.

Men det tror jag när jag ser det.

Blir det inte avfärd ikväll överhuvudtaget får jag nog en vägran igen och struntar i Oslo helt och hållet.

Ah, modern teknik

Vad vore vi utan all modern teknik?

Som tv via internet till exempel.

Mindre frustrerade, det är vad vi skulle vara.

Eller det är vad jag skulle vara iallafall.

Jag har ju bara tv via internet numera, via en så kallad Apple-tv.

På sistone gör den sitt bästa för att driva mig till vansinne.

Jag lyssnar mer än vad jag ser på tv eftersom bilden har en tendens att hänga sig.

Och det är inte internetuppkopplingen för om jag tittar via datorn eller min iPad i samma rum fungerar det utmärkt.

Jag får försöka ta tag i det där.

Men inte den här veckan.

Den här veckan ska jag vara på resande fot igen tisdag till fredag.

Så i dag har jag tvättat och i morgon kväll blir det strykning och packning.

Det är roligt nästan jämt.

Fast utan dans

I dag har Knut namnsdag.

Då är det 20 dagar sedan jul.

Och som visan säger är det då julen ska dansas ut.

Jag gör ju oftast som jag blir tillsagd och har alltså plockat undan alla julprydnader.

Fast utan dans.

Det kändes bra, förutom vad gäller adventsstjärnorna; jag kommer sakna hur de lyst upp mörkret.

För mörkt är det allt fortfarande.

Tur att man får tända ljus året om.

Efterlängtat

Jag hade längtat efter mitt svala sovrum.

Och det var precis så svalt och skönt som jag hoppats.

Jag hade längtat efter min säng, mina kuddar och mina sängkläder.

Och de kändes lika välbekanta, mjuka och avslappnande som jag hoppats.

Så jag sov skönare än jag gjort på flera nätter.

Men allra mest hade jag längtat efter att få tvätta håret.

Som på alltför många hotell var vattentrycket i duschen inte tillräckligt bra för hårtvätt under tidspress.

Och det är alltid tidspress under konferenser.

Det var ju inte som att håret luktade illa eller ens — tack vare en hästsvans — såg skitigt ut.

Men det är ju något alldeles speciellt med känslan av nytvättat hår.

Får en att inbilla sig att man ser ut som i en Timoteireklam.

Om nu någon som läser här är gammal nog att minnas den reklamen.

Så har jag iallafall känt mig i dag.

Äntligen.

Fast trött och sliten också.

Så välkommen helgen; du har också varit efterlängtad.

Tilldragande

Jag missade visst att blogga en dag.

Det var inte meningen, då gårdagen inte bjöd på så många lediga stunder hann jag helt enkelt inte.

Gick iallafall omkring och kände mig väldigt tilldragande, både igår kväll och idag.

Fast egentligen var det inte jag utan mina byxor som var tilldragande.

Och inte på ett bra sätt.

Vi pratar statisk elektricitet.

Jag hade ju tvättat byxorna, som jag för övrigt verkligen gillar, och glömt att spraya dem med ett alldeles utmärkt bot mot byxornas tendens att klistra sig mot benen.

Nu fick jag dock lära mig att det inte var det enda potentiella problemet med byxor laddade med statisk elektricitet.

De går väldigt dåligt ihop med heltäckande mattor också.

Om ni besöker hotellet på Holmenkollen och tycker heltäckningsmattan i korridoren ser lite sliten ut kan det bero på att en stor del av den följt med mig hem.

Det ligger tydligen inte för mig

Det där med att vara snål är uppenbarligen inte min grej.

I dag har jag betalat 500 kronor, norska, extra för att få ett rum med utsikt.

För två nätter visserligen men ändå en lyxutgift.

Först tänkte jag att det skulle jag visst inte, att ett rum på tredje våningen med utsikt in mot berget — som receptionisten sa — kunde duga för denna korta vistelse.

Men utsikten in mot berget var mot en annan huskropp.

Ett hus som låg högre än mitt rum vilket betydde att precis alla där kunde se ner ich in i mitt rum.

Och jag tycker ju om att kunna sova utan fördragna gardiner.

Så jag bytte till ett rum med högt och fritt läge och en magnifik utsikt över Oslo.

Eller tidigare i dag såg jag mest ett molntäcke från ovan, men nu glittrar staden så vackert där nere.

Och jag har ju fått väldigt fin feedback på den presentation jag gjorde i dag så visst förtjänar jag en liten belöning?

Men är det rätt dagar?

Nu har jag packat.

Jag har kläder för många fler dagar än jag ska vara borta.

Men är det rätt dagar, det är frågan.

Inga långkalsonger till exempel.

Jag orkade inte ens försöka få ner den kartong där ett par såna skulle kunna tänkas gömma sig.

Håll tummarna för att det finns en mysig bar eller lounge, gärna med öppenspis, där jag kan sitta och titta ut över det vackra vinterlandskapet.

Nu blir det sängen – Sov gott!