För lite sömn

Det har blivit för många nätter med för lite sömn nu.

Inte för att jag festat till sent eller så.

Här på hotellet är det som att jag vaknar en gång varannan timme, jag vet inte alltid varför men ibland har jag varit för varm och ibland av kramp i benen.

Men resultatet av att jag sover för dåligt är att de jobbiga tankarna kommer.

Vilket är irriterande för på många sätt har jag det väldigt bra här.

Jag känner mig verkligen hemma igen och promenerar runt som om det inte gått någon tid alls sedan jag bodde här.

Och i kväll är det fest vilket ska bli jätteroligt.

Så nu ska jag försöka vila lite innan det är dags för piff och avfärd mot festlokalen.

Nöjd men trött

Det blir inte mycket till inlägg i kväll.

Jag är fortfarande otroligt nöjd med att vara här i London men jag är otroligt trött också.

Sov dåligt i natt och har promenerat på stan i sammanlagt nästan sex timmar i dag.

Det är varmt här också, så där att man svettas i hårbotten.

Avslutningen på dagen var en träff med min vän Mitchy på Friday’s där vi åt alldeles för mycket.

Så nu ska jag försöka ta mig samman och tvätta mig och borsta tänderna och se om jag kan få sova lite mer i natt.

En alldeles perfekt och underbar kväll

I går hade jag sån tur att jag fick en kväll på egen hand med min vän Henrik.

Vi möttes på Cambridge Circus där jag stått en liten stund och spanat in mot Soho och igen känt den här förtjusningen London alltid ger mig.


Sedan promenerade vi ner till Gerrard Street som är packat med kinarestauranger.

Vi valde The Golden Dragon dit Henrik ofta går och till och med jag varit några gånger.


Till de här restaurangerna går man för maten; intedningen är funtionell och man har klämt in så många bord det bara går.

Men maten! Om man tror att kinamat är som den traditionellt varit i Sverige — fyla små lättel — kommer kinamaten här bli en mycket positiv överraskning.

Jag hade två rätter jag absolut ville äta; Crispy Duck och Crispy Shredded Chili Beef.

Henrik ville ha Deep fried Seaweed och en kycklingrätt som jag glömt namnet på.

Så vi beställde in det och stekta nudlar med fläskkött och delade på allting.

Det var precis så gott som jag mindes och den där kycklingrätten snudd på magisk.


Henrik var mycket förstående för att jag, som en slav under sociala media, skulle fotografera allting.

Och ändå missade jag att fotografera det viktigaste, nämligen honom.

Jag tror att det är för att jag själv tycker att det är så obehagligt att bli ombedd att posera för en bild som jag är dålig på att be andra.

För Henrik är en av de finaste jag vet, och jag tänkte mycket på det i går, att riktigt djup vänskap kan uppstå med någon man kanske inte anar att det skulle göra det.

Och att den består trots långa avstånd och oregelbunden kontakt.

Eller så är det — hemska tanke — just därför; jag kanske blir för jobbig på nära avstånd och för frekvent kontakt.

I vilket fall som helst strosade vi sedan runt i Soho, det var verkligen rätt kväll för det med riktig medelhavsvärme.


Och som en riktig gentleman följde Henrik mig sedan till mitt hotell där vi satt en stund i baren innan han åkte hem till sig och jag gick upp till mitt rum.

En alldeles perfekt och underbar kväll.

Det här med att åka till London kan ha varit den bästa idén jag haft hittills i år.

Allt utom hotellrummen

Jag är framme i London.

Redan när jag klev av planet kände jag hur mycket jag gillar London.

Trängseln på gatorna, hur många olika människor det finns här, hur man blir bemött på tåg, i taxi, i affärer…

Och jag ser fram emot att välja mellan alla olika typer av matställen som finns här, växla mellan att promenera på shoppinggator, i parker och utmed Themsen, kanske besöka några muséer.

Ja, jag gillar nästan allt London kan erbjuda.

Utom hotellrummen.

Hur jag än försöker säkerställa att jag ska få ett rum att helt och hållet trivas i lyckas jag nästan aldrig.

Även fast jag nu bokade ett Radisson Blu och valde en lite dyrare kategori har jag fått ett typiskt Londonrum.

En trappa upp med ett fönster mot en liten gränd där vad jag tror är hotellets luftkonditioneringsanläggning står utanför mitt fönster.

Gränd är för övrigt en överdrift, den där stora plåtlådan är det enda som ryms där.

Rummet är också varmt som i helvetet, jag har luftkonditioneringen på fullt ös men det hjälper föga och även om jag kunde lista ut hur man öppnar fönstret skulle jag inte våga ha det öppet på natten på grund av möjligheten att nå det utifrån.

Plus med det hotellet och rummet är dock:

  • Dusch, med plats för två att duscha samtidigt i vardera ände, med handdusch. Jag fick titta på vad som tydligen var mitt enda alternativ, ett rum på andra våningen med bättre läge men det hade ingen handdusch.
  • En kran på handfatet. De som varit i England vet att det inte alltid är givet utan att man får tycka att om man har ena handen i kokhett vatten och den andra i iskallt så har man det i genomsnitt ganska bra.
  • Dubbelsäng.
  • Man kan vända sig om utan att stöta i väggarna.
  • Jättebra läge; två minuter till British Museum och behändigt promenadavstånd till det mesta.

Nu ska jag vila ett tag och sedan ska jag dra nytta av den sista punkten. Om jag tar mig ut på stan medan affärerna fortfarande är öppna blir det nog Oxford Street i dag.

Annars får vi se om jag vågar mig på att gå ensam till en av kinarestaurangerna på Gerrard Street; personalen brukar vara lite stressad och burdus där och det gör mig nervös.

Jag har ju hela natten på mig

I dag har jag:

  • Åkt fram och tillbaka till Ingarö och vattnat växter. De flesta var vid liv även om tomatplantorna inte var fullt så mycket vid liv som man kanske skulle kunna önska. Om man önskar sig tomater alltså. Jag ringde svägerskan och bekände detta faktum. Hon verkade inte alltför arg.
  • Tvättat två maskiner med tvätt.
  • Strukit tvättade klädesplagg som jag tror att jag vill ta med mig till London.
  • Nästan läst ut en till bok. Eftersom jag tyckte mig fånga upp en mycket viktig ledtråd och tänker att jag minsann visste vem mördaren var. Och hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken innan jag fick veta om jag hade rätt eller inte. Fast till slut var jag tvungen att göra det ändå om jag skulle hinna till Ingarö.
  • Hängt på Facebook.
  • Spelat Wordfeud.
  • Läst bloggar.

I dag har jag inte:

  • På riktigt tänkt igenom vad jag ska packa.
  • Packat en endaste pryl.

Men jag har ju hela natten på mig.

Flyget går inte förrän 11:15.

Och det finns affärer i London.

Har jag hört.

Vad har ni gjort? Och inte gjort?

Gungeligung

När jag går på mina motionspromenader runt Kungsholmen är det flera ställen jag passerar som jag tänker att jag vill besöka.

Som till exempel Mälarpaviljongen.

Och i kväll gjorde jag det.

Besökte Mälarpaviljongen alltså.

Cissi och jag kom dit lite före de andra och satte oss då i den yttre delen.

Jag hade inte tänkt på att det faktiskt var en ponton som flöt på vattnet.

Och alltså gungade.

Det var faktiskt lite obehagligt, kanske mest för att jag inte var förberedd på det.

Som tur var ville Anna och Pernilla sitta vid ett större bord, vilket bara fanns i delen som var på landbacken.

Där satt vi sedan, åt god mat och umgicks.

En riktigt fin kväll som jag avslutade med att promenera hem.

Nu sitter jag och funderar på om det möjligen kan bli svalt nog i lägenheten för att stryka om jag öppnar balkongdörren.

Vilken timme som helst kanske jag gör slag i saken och testar.

Fast troligen blir det väl att jag står med allting ogjort i morgon, sista kvällen innan jag ska till London.

Men i vilket fall som helst; ett besök på Mälarpaviljongen rekommenderas.

Vad ska jag svara?

När jag nu ändå börjat dela med mig lite av det här med mitt dejtande kan jag ju passa på att be om råd.

I morse hade jag fått ett meddelande från en äldre gentleman (67 måste väl räknas som äldre?).

God morgon tjejen! Du är snyggast utan glasögon!
Jag har fixat till bilden lite för att inte hänga ut personen i onödan.

Men frågan är vad jag ska svara?

  1. Du skulle se mig utan kläder!
  2. Tack, du är snyggast i solglasögon och hatt.
  3. En annan fördel för dig är förstås att om jag tar av mig glasögonen så ser jag inte vilka dumheter du skriver…

Var jag för elak nu?

Jag svarade ändå ett artigt ‘Tack, men nej tack. Lycka till.’ till en 23-åring som snällt och försynt frågade om jag kunde tänka mig ett icke-seriöst äventyr med en yngre man.

Det är väl bara det att jag tycker att en 67-årig man skulle kunna komma på något mer välformulerat.

Vad skulle ni svara?