Tilldragande

Det bär mig lite emot att skriva om det här som jag hörde på radion i bilen på väg hem i eftermiddag. En kvinna ringde in för att önska en låt i Vinyl 107.1 och ville då passa på att framföra en vädjan till oss trafikanter. Hennes budskap var viktigt, men i sin passionerade framställan blev hon oavsiktligt rolig.

– Jag skulle vilja be trafikanterna att hålla avståndet. Mot alla, men framförallt mot dem som övningskör. Jag övningskör med min dotter och det är nästan alltid som de bakom kryper upp i rumpan på oss, sa hon.

– Den där grönvita skylten är för andra trafikanter som ett rött skynke för en tjur, sa programledaren.

– Ja, det är som att det skulle vara en magnet i den eller något!

En magnet! Det skulle ju vara ett finurligt sätt att få skylten att sitta kvar på bilen… Fast det är klart, om den drar till sig bilarna bakom blir det ju opraktiskt.

ovningskorning1

Bokkedjan 6: Edgar Allan Poe

Jag ligger hopplöst efter med bokkedjorna så det ett tag sedan nu som bokkedjan 6 med startpunkt Edgar Allan Poe lades ut.

edgar-allan-poeNär min mamma insåg att hennes äldsta dotter var en bokslukare vill hon se till att jag inte bara skulle läsa Kittyböcker. Så hon skaffade mig ett medlemsskap i en bokklubb som hette Bra Klassiker. En av de böcker jag fick därifrån var Sällsamma historier av Edgar Allan Poe (i urval av Tage la Cour).

Jag läste boken med skräckblandad förtjusning; det är korta men oerhört suggestiva och ibland riktigt otäcka historier.

shining1En annan mästare på otäcka historier, även om de oftast är längre, är Stephen King. Normalt läser jag sällan böcker som jag redan sett som film. Men vid något tillfälle fann jag mig i behov av något att läsa där ingen annan bok fanns att tillgå. Alltså läste jag The Shining trots att jag redan sett filmen.

Man kan tro att jag inte skulle bli så rädd då jag ju kände till mycket av handlingen och visste hur det skulle sluta. Men så var det inte; jag kunde inte lägga ifrån mig boken och jag var hela tiden så rädd att jag var tvungen att sitta med ryggen mot en vägg.

jacklundell”All work and no play makes Jack a dull boy” är ju den enda textrad som täcker sidorna i den tjocka manuskriptbunten i The Shining. Så det är ju nästan givet att nästa bok i kedjan blir Jack av Ulf Lundell.

Den läste jag faktiskt innan den blev film, och jag tror att jag nog var för ung. Karaktärernas livsstil chockade och förfärade mig, till och med äcklade mig ibland. Men jag tyckte om Lundells sätt att skriva och har läst fler böcker av honom. Med ökande förståelse och ibland avund för den stundtals fria livsstil som beskrivs.

dengamleohavetEn av Lundells romaner, Hjärtats ljus, utspelar sig i Key West, och där har jag faktiskt varit. När jag var där besökte jag både Sloppy Joe’s Bar och Ernest Hemingways hus. Den sista boken i den här bokkedjan får därför bli den första jag läste av Ernest Hemingway; Den gamle och havet. Tänk att kunna skriva en hel bok om en man som är ute i en liten båt och fiskar – det är konst det!

Dagens bildekal

Idag köade jag bakom en bil som hade en dekal med texten:

Cars don’t kill people. Chuck Norris kills people.

Man skulle kunna tro att en bil med en sådan dekal skulle vara en gammal amerikanare. Eller åtminstone en amerikansk så kallad ”muscle car” typ en Ford Mustang, gammal eller ej. Men nej, det var en Toyota Prius.

Dessutom tror jag inte alls på det. Jag tror att de har förväxlat Chuck Norris med de rollfigurer han spelar.

Fast å andra sidan har jag svårt att se det humoristiska i någonting den här veckan.  Jag tror jag behöver ljusterapi – vad är det för vits med fönsterplats om det ska vara mulet och mörkt hela dagarna?

chucknorris

Snart tisdag

Trots att det kändes som att den här dagen aldrig började – nu får det vara nog med helgråa dagar, tack – tycktes den heller aldrig ta slut. Först en intensiv dag på jobbet och sedan ett långt möte med bostadsrättsföreningens styrelse.

Dagens mest häpnadsväckande händelse var att se en polisbil som låg två bilar framför mig köra mot rött. Inget blåljus, inga sirener; den stod snällt stilla och väntade vid det första trafikljuset, körde förbi nästa på helrött och stannade vid det tredje som också visade rött. Kanske även poliser kan vara måndagströtta eller distraherade.

Nu ska jag gå och lägga mig och ägna en stund åt att via positivt tänkande försöka förmå universum att bjuda på sol och blå himmel imorgon.

Böcker i bild

Jag tycker om att läsa serier av böcker med samma huvudperson. Men jag vill helst läsa dem i kronologisk ordning. Om jag blir tipsad om någon ny serie vill jag alltså helst börja från början. Det kan kännas lite motigt om författaren i fråga redan skrivit mer än tio böcker i serien. Så jag gör undantag. Men helst inte.

Något som jag har ännu svårare för, än att börja läsa mitt i en serie, är att börja läsa om karaktärer som jag redan sett på bild; på TV eller film. Av någon anledning är det som att min läsupplevelse störs och förminskas av att jag redan har bilder i huvudet av hur det jag läser om borde se ut.

Vilket är intressant, för normalt tillåter jag författare ganska stor poetisk frihet. Jag hänger inte upp mig på saker som att puben si och så inte alls ligger på den gata som en bok påstår eller att en viss buss faktiskt inte går på lördagar som någon annan bok påstår.

Jag tycker det är roligt att söka upp miljöer från böcker i verkligheten, men det gör jag ju då oftast efter att jag läst boken. Och om jag ser en film eller TV-serie gjorda efter böcker jag redan läst är det heller inget problem för mig att fortsätta läsa böcker om de karaktärerna. Om skådespelaren överensstämt med mina föreställningar har de ju bara förstärkt min fantasivärld. Om inte så är mina egna bilder starkare och låter sig inte störas.

Huruvida jag tyckte filmen eller TV-serien var bra är ju en helt annan fråga.

Indisk turistambassadör

Jag misstänker att det kommer att bli en hel del inlägg om min nya chef här ett tag. Mest för att han är… ja… ny. Och lite speciell.india

Innan han kom hit var han ansvarig för att bygga upp en stor supportavdelning i Indien. Han har pratat en del om det jobbet, bland annat om skillnader i indisk och europeisk affärskultur. I fredags var det dags igen.

Föreställ dig, sa han, att du äntligen landat i Indien efter en lång flygresa och dörren till flygplanet öppnas. Och du möts av den mest fruktansvärda odör du kan föreställa dig. Och runt omkring råder kaos. Total kaos. Nej, jag tar mycket hellre mörker och snöblandat regn här i Sverige än Indien.

Så lägger han till:

And by the way; you’re going there this year.

Jag har alltid varit lite nyfiken på Indien, men efter hans utläggning blev jag inte alls glad åt mina framtida resplaner. Någon turistambassadör för Indien är han verkligen inte.

Dags för förändring

Vilket trist väder, jag längtar verkligen efter våren nu. Jag har iallafall lyckats ta tag i några av sakerna på min ”Borde-lista”, bland annat tvätten.

Jag bor ju i lägenhet och har ingen egen tvättutrustning så det gäller att utnyttja den tvättid man lyckas få tag i. Vi får boka max 4 timmar åt gången och det är alltid lite svårt att hinna allt. Idag var dessutom en av maskinerna trasig.

Hela soffklädseln är därför inte tvättad utan enbart de delar som verkligen behövde en omgång. Det är rena träningspasset att få av och på klädseln. Även om jag, som nu, bara tvättat överdragen till sittdynorna och de lösa kuddarna.

Den här gången insåg jag dessutom att vissa fläckar helt enkelt inte vill ge sig. Jag tillhör nämligen den opraktiska skara som har vita soffor.

Dagens lärdom är alltså att det är dags för en förändring. Frågan är bara om jag ska köpa nya klädslar från Bemz. Eller helt nya soffor. Läder lockar lite just nu – det kan man bara torka av, eller hur?