Bed. Wed. Behead.

Jag har precis sett en trailer på SVT som fick mig att förstå två saker om min framtid.

1. Jag måste få tag i säsong 1.
2. Jag kommer att vara upptagen varje onsdag klockan 22-23.00

Anledningen är säsong 2 av serien The Tudors som börjar sändas på SVT1 nu på onsdag. Släkten Tudors och Henriks VIII historia är ju fascinerande även i den torraste återgivning, men den här produktionen verkar både sexig och fylld av härliga skådespelare.

Bra tajmat också med filmen Den andra systern Boleyn som går på bio just nu och som jag vill se.

Annonser

Svensk så att hjärtat sjunger?

Med anledning av att BBC snart börjar sända sin Wallander-produktion med Kenneth Branagh filosoferar Stephen Armstrong i The Sunday Times. Han skriver om olika detektivtyper; om Raymond Chandlers kriterier för en detektiv och jämför Wallander med Ian Rankins Rebus och Colin Dexters Morse. Han funderar kring hur en person och handling som han upplever så svensk har blivit en sådan stor internationell succe.

The Stockholm-born Henning Mankell writes Wallander as so damn Swedish, it makes your heart sing. Strindberg or Bergman could have created this man with ease.

Han återger Henning Mankells tankar runt Wallanders uppkomst samt svårigheterna i att göra en brittisk version av något så svenskt. Producenten till BBC-produktionen berättar sedan om hur ny kamerateknik ska få Sverige att framstå som drömlikt, fientligt, rått och klaustrofobiskt.

Artikeln är intressant och nu är jag ännu mer nyfiken på hur en brittisk Wallanderfilm ska te sig. Hoppas den visas här i Sverige så småningom.

Återvändsgränd

Vad gör man när det känns som om man hamnat i en återvändsgränd det inte ens går att backa ut ur?

Brunette Goddess

Jag köper dyrt schampo och balsam. Nu har jag dessutom köpt det i storpack. Jag skyller på mitt långa hår, att det krävs riktigt bra schampo och balsam för att det ska se åtminstone något sånär ok ut. Och att det här märket finns på praktisk pumpflaska och doftar ljuvligt av smörkola.

Men sanningen är att det jag gillar bäst är flaskornas budskap. När jag kliver in i duschen på morgonen; känner mig trött, blekfet och med musfärgat hår, då säger flaskorna något annat. ”Brunette Goddess”, säger de. Och det är därför jag alltid känner mig mycket läckrare när jag duschat och har nytvättat hår.

Misstänksam eller omtänksam

Ibland är det svårt att veta hur man ska göra. Vi har haft ganska hög omsättning på lägenheter i vår bostadsrättsförening och jag vet inte längre hur alla som bor i vårt hus ser ut. Dessutom betyder ägarbytena att det pågår renoveringar här och där. Så det är inte ovanligt att se hantverkare i porten eller trappuppgångarna.

För några dagar sedan stod en av mina grannar i entrén och väntade på sin son. Hon ser en man komma över gården, han har såna där vita hantverkarbyxor med knäförstärkning och målarfärgsfläckar. Hon tror naturligtvis att det är just en hantverkare, men reagerar ändå på hans beteende. Han undviker ögonkontakt, och snubblar på en dörrstopp när han försöker hålla avstånd från henne. På överkroppen har han en bylsig jacka och han bär något som han håller utom synhåll.

Min granne är stressad, har annat i huvudet och hennes son kommer så de ger sig av dit de var på väg. Senare visar det sig att vi haft inbrott i några av våra källarförråd och då minns hon mannen. Konstigt nog är inte någon av källardörrarna uppbrutna, och ett förråd verkar upplåst snarare än uppbrutet. Så nu radar frågorna upp sig.

Har någon av grannarna förlorat sin dörrnyckel? De lås vi hade på källardörrarna kunde låsas upp med allas dörrnycklar och man skulle ju hoppas att någon som tappat en nyckel som alltså släpper in folk i våra gemensamma utrymmen därför skulle meddela styrelsen. Vi har inte fått något sådant besked.

Det händer ju att det utförs arbeten i huset som är legitima, till exempel har vi gjort en fönsterrenovering, ventilationskontroll och utfört sotning, där företaget som utför arbetet erbjudit sig att samla in nycklar på morgonen och sedan lämnat tillbaka dem via brevinkastet när de varit färdiga. Jag har alltid tyckt att det känns obehagligt att lämna ut mina nycklar, men ibland går det ju bara inte att stanna hemma från arbetet. Har någon som arbetat för dessa företag behållit eller kopierat en nyckel för eget, mindre ärligt bruk?

Och den sista och kanske svåraste frågan, eftersom den kräver ett beslut och inte bara är en undring. Vad ska jag göra när jag ser någon jag inte känner igen i huset? Ska jag fråga vem personen är och vad han eller hon gör i huset? Kommer den personen tycka att jag är en misstänksam surkärring eller att jag är en granne som försöker vara omtänksam om alla oss som faktist bor här?

Swoosh!

Gäller inte rött ljus om man kör vit van och vill svänga höger? Det var rent ut sagt lite läskigt när den swooshade förbi mig på fel sida (så att säga), på vägdelen markerad som cykelbana och svängde höger trots att det var rött.

Nej, det var inte ett sånt ställe där det fanns ett separat ”svänga höger ljus” som visade grönt, eller markerat med en skylt ”Gäller ej vid högersväng”. Det var ett trafikljus som gällde alla och det var rött. Inte gult. Rött.

In the Dark av Mark Billingham

En regnig natt i London. Skott avfyras mot en bil som sladdar in i en busshållplats. Det verkar som om en meningslös gänginitiering tagit ett oskyldigt offers liv. Men verkligheten är ännu mer skrämmande.

Ett liv har raderats och andras har förändrats för alltid. En gravid kvinna kämpar desperat för att finna sanningen, och gör sig själv till en måltavla. Två veckor kvar till beräknad förlossning; hur ska hon kunna överleva i en värld där döden är en yrkesrisk?

I en stad där våld kan vara slumpmässigt eller noggrannt planerat, där tonårsgäng kolliderar med karriärbrottslingar, är allting möjligt. Hemligheter avslöjas lika snabbt som kroppar, och bokens slutliga vändning är så överraskande att man tappar andan.

————–

Jag har i princip stulit ovanstående beskrivning från baksidan av boken. Jag vill nämligen att nästa läsare ska vara lika oförberedd på bokens handling och karaktärer som jag var. Jag anser att det är i det närmaste mästerligt hur Mark Billingham bygger upp mitt vetande samtidigt som han håller mig undrande över vad som egentligen har hänt, och vad som kommer att hända.

Ingenting är enkelt i den här boken, utom att läsa den. Språket och handlingen för läsaren framåt i en ständig önskan att förstå mer. Och vi förstår, vi förstår hur livet kan tvinga in människor i sammanhang de känner sig oförmögna att ta sig ur. Vi förstår att relationer är komplicerade, att de flesta bär på sorger, skuldkänslor eller rädslor som förklarar deras beteende även om de inte ursäktar deras beteende. Det är svårt att välja sida i den här boken, och det är det som gör den så bra. Det är det som gör att jag fortfarande funderar på hur och varför.

Jag tror att jag kommer att läsa om den här boken någon dag, och jag rekommenderar alla att läsa den. Jag rekommenderar även alla andra böcker skrivna av Mark Billingham och är glad att kunna säga att min favorit Tom Thorne faktiskt dyker upp i den här boken med.