Sommartiden – hej hej

Det vore synd att säga att det var jobbigt med omställningen till sommartid.

Inte i dag när jag kunde sova hur länge jag ville.

Vilket visade sig vara till halv tio.

Eller halv elva då, sommartid.

Betänker man det senare klockslaget känns det ju lite dekadent eller slött.

Men halv tio är inte så illa för en söndagsmorgon.

Jag hängde ju ändå med Carrie och tjejerna ända till kvart i ett i går natt.

Nu ska jag ta mig en kaffe, tror jag, innan jag gör mig redo att ge mig ut i det soliga vädret.

Påskafton 2013

Vägen ut till min brors ställe på Ingarö är även i vanliga fall lite av ett äventyr. Smal och krokig, så smal och krokig att det här och där finns mötesplatser och speglar för att man ska kunna se om det kommer nog från andra hållet i vissa kurvor.

I dag var den ännu mer spännande eftersom det fortfarande låg is över stora delar av vägbanan lite överallt.

Men jag kom fram helskinnad och fick en mycket trevlig Påskafton. Svägerskan bjöd som vanligt på en både vacker och välsmakande buffet, tvillingtjejerna hade gjort en mycket god efterrätt helt själva, vi pratade allvar och skämtade så att vi skrattade så att vi nästan grät.

Och målade påskägg. Jag gillar att måla påskägg, men jag blir sällan nöjd med det jag åstadkommer. Varje år tänker jag att nästa år ska jag minsann tänka ut något roligt eller vackert motiv i god tid. Men varje år så glömmer jag det.

easterweather

easterfamily

easterbuffet

unpaintedegg

easterplate

dessert

coffeeandpie

easter2013small

Jag påskar till det lite

Jag är ensam hemma igen.

På sätt och vis gör det inte så mycket eftersom jag ändå är så trött.

Och i morgon är jag bjuden på påsklunch hos min bror och hans familj.

Men jag ville i alla fall äta något lite extra, något påskaktigt.

Så jag gick till fiskdisken på Hemköp under Åhléns City och kom hem med lite smått och gott.

Nu känner jag mig lite mer på påskhumör.

Speciellt eftersom jag tycker att det nog var ett ganska milt och skönt väder ute.

IMG_1658

Och vinnaren är…

Tydligen var jag tröttare än jag trodde.

Jag är ledig i dag men eftersom Steven skulle upp och jobba och jag ändå måste flytta bilen steg jag upp strax före sju.

Efter att jag flyttat bilen hade jag det lugnt och mysigt, satt i soffhörnet och läste en bok.

Vid elvatiden började jag klippa med ögonen.

Efter noga övervägande bestämde jag mig för att jag förtjänat att ta mig en tupplur.

Har ni upplevt den där känslan när man är så genuint trött att när man lägger huvudet på kudden har man inte en tanke i huvudet utan bara en känsla av hur man sjunker djupare och djupare ner i omedvetenhet? Eller sömn om ni så vill.

Så var det och två timmar senare vaknade jag.

Men kände mig lika trött.

Jag gick på toaletten och försökte uppbåda tillräckligt med energi för att välja mellan två alternativ:

  1. Ta mig i kragen och städa lite
  2. Gå och lägga mig igen.

Vinnaren blev alternativ 2 och igen upplevde jag den där känslan av att bara sjunka ner i mörker.

Och vaknade ytterligare två timmar senare.

Men då klev jag faktiskt upp.

För att det var dags att gå ut och flytta på bilen igen.

formel B

Min kollega i Danmark är en fena på att hitta spännande restauranger för oss att besöka i Köpenhamn.

I går kväll var vi på formel B, en restaurang med en stjärna i Guide Michelin.

Det var en fantastisk upplevelse.

Miljön var sparsmakad och avslappnad men ändå spännande.

Och maten! Maten var olik allt annat jag smakat.

Alla rätter var smårätter, och små konstverk.

Jag åt en fantastisk rätt med kammussla, en med havskräfta och en med pata negra.

Den senare rätten hade också æggeblomme: är inte det ett vackert ord för äggula så säg?

Tyvärr gick det inte så bra att ta bilder på maträtterna.

Men jag rekommenderar ett besök på formel B, kanske inte om man är vrålhungrig men definitivt om man vill prova ovanliga smakkombinationer.

IMG_1647

Higher and higher

Jag är i Köpenhamn igen, på samma hotell som förra veckan.

Man kan säga att jag tycks komma upp mig mer för varje gång jag kommer hit.

Första gången jag bodde här fick jag ett rum på 12:e våningen, nästa gång på våning 14, sedan 18 och nu 21.

Jag älskar att bo högt upp. Idag var det dessutom strålande väder så jag fastnade säkert en halvtimme framför fönstret, trollbunden av utsikten.

26 mars 2013 klockan 05:30

I morse stod jag minsann ute på gatan och väntade på en taxi redan klockan halv sex.

Det var ljusare ute då än jag hade förväntat mig.

Men det ändras väl redan nu i helgen?

I vilket fall som helst är det ändå inte min grej att stiga upp klockan halv fem.

Hur vackert det än är i gryningen.

20130326-223036.jpg

20130326-223058.jpg