Eldprovet

Det kan vara så att jag försöker gå ner i vikt igen.

Igen eftersom jag gick upp en del när knät inte ville vara med.

Och efter det tänkte jag fortsätta tills jag når mitt slutgiltiga mål.

Det är lättare att hålla diet när man ändå lever som en eremit.

Men jag måste säga att jag aldrig utsatts för så mycket läcker mat som nu.

Reklam, tv-program, till och med i böcker äter och snaskar folk som aldrig förr.

Eller så har jag inte tänkt så mycket på det förut, när det inte var förbjudet territorium för mig.

I dag utsattes jag för det stora eldprovet.

Jag var tvungen att gå till apoteket och på vägen hem passerade jag flera favoritställen.

Joe & the Juice som inte bara gör god, färskpressad juice utan otroligt goda, grillade smörgåsar.

Lillebrors Bageri som gör världens godaste kardemummabullar.

Att handla på Ica var en barnlek efter att ha motstått lockelsen från de två ställena.

Ingenting på Ica såg ändå lika gott ut som det jag redan förmått mig själv att avstå ifrån.

Jag vet inte vad det är som fått mig att ha sån viljestyrka nu, men det är väl bara att utnyttja den medan jag kan.

Fast just nu önskar jag verkligen att jag hade en sån där god kardemummabulle.

Semester

Semester!

Ja, inte för mig alltså, jag ska jobba två veckor till, men för de flesta av mina kollegor.

Vilket betyder att jag har 14 dagar att ägna åt allt det där man aldrig hinner annars.

Kanske.

Jag ska tydligen presentera på konferensen i augusti.

Så det kanske är bäst att jag förbereder något att visa och prata om.

Men ändå; jobba på i min egen takt utan telefon eller e-post som vill få mig att stressa eller prioritera annorlunda.

Nästan som semester ju.

Det var ju fotboll!

Det är ironin med att blogga; när man har något att blogga om har man inte tid att blogga.

Inte för att jag har så mycket att berätta om vare sig gårdagen eller i dag.

Förutom att jag väl kommer bli ombedd att gå därifrån om vi tittar på fotboll på jobbet igen.

Vad gjorde jag, undrar ni?

Blev full och oregerlig?

Hejade på fel lag?

Försökte hångla upp chefen?

Nejdå.

Men jag tror jag blev någon slags omvänd framgångsfaktor.

Jag satt nämligen och tittade engagerat på hela första halvlek.

Umgicks i pausen och började titta även på andra halvlek.

Men efter en stund kände jag att jag nog hellre åkte hem.

Precis när jag rest mig och är på väg ut genom rummet gör Sverige sitt första mål.

Kom och sätt dig och gör om det där igen!

Ropade kollegan glatt till mig.

Fast det gjorde jag inte.

Jag åkte hem istället.

Och det gick ju bra för Sverige trots — tack vare? — det.

Enda problemet är att jag nu måste köpa en landslagströja.

Kollegan hade på sig en och jag sa att om vi gick till slutspel skulle jag också köpa en.

Så det är bara att plocka fram plånboken, för har jag sagt något vill jag stå för det.

Det börjar lugna ner sig

I dag hade jag medarbetarsamtal med min chef.

Halvårsavstämning.

Det gick bra.

Överhuvudtaget går det bra på jobbet nu.

Det börjar verkligen lugna ner sig, många har redan gått på semester.

Jag ska jobba den här veckan ut och två veckor till.

De två veckorna räknar jag med att kunna ägna helt och hållet åt min egen att-göra-lista.

Men jag har haft såna planer förut och det är inte alltid de går i lås.

Men lugnt kommer det nog bli i vilket fall som helst.

Massor

Det hände massor i dag som jag kan blogga om.

Massor!

Nej, jag skojade bara.

Det var bara en helt vanlig måndag.

Mest jobb alltså.

Sedan försökte jag reda ut två saker som involverade PostNord.

Det gick alltså inte alls.

Men det var inga livsavgörande problem så det är bara att tokskratt’ och gå vidare.

Och i morgon är det tisdag.

Hur kul ska inte det bli?

Helger i all ära

Helger i all ära men jag gillar faktiskt att det är måndag i morgon.

Träffa lite folk, aktivera hjärnan …

Dessutom brukar ju vädret bli bättre när det blir vardag.

Jag är utvilad och har nytvättade kläder.

Om inte det är en bra kombination så säg.

Kanske händer det något som det faktiskt är värt att blogga om också.

Det tror jag ni skulle gilla också.

Jag tänkte skylla på midsommar

Nu missade jag visst en dag igen.

Jag tänkte skylla på att det var midsommarafton igår.

Men sanningen är ju att jag faktiskt inte gjorde något som skulle ha hindrat mig från att blogga.

Vilket i och för sig är en anledning till att jag inte bloggade.

Jag menar; vad skulle jag blogga om?

Jag hittade förstås en spännande ny serie på Viaplay, Rig 45, en intressant dramadokumentärserie om Henry VIII på SVT Play och en ny rolig fotoapp.

Fotoappen heter Werble och gör det möjligt att lägga till rörliga effekter till en stillbild.

Sånt kan ju hålla mig upptagen nästan hur länge som helst.

Jag ligger efter

Jag har tappat rutinen vad det gäller bloggandet.

Det ligger inte i fokus längre och plötsligt har jag missat en dag.

Men det blir stressigt de här korta veckorna.

Och vi hade en liten sommarfest på jobbet i går.

Så ni förstår hur det kan hända att man plötsligt glömt att blogga.

Men nu är det plötsligt helg och midsommar står för dörren.

Det är därför jag har tid att blogga.

Alla andra verkar antingen ha dragit iväg någonstans eller förbereder sitt firande.

Men jag vägrar.

Varför ska jag tvinga ut mig själv en helg när vädret inte alls inbjuder till utomhusaktiviteter?

Jag ska mysa här hemma, kanske tända ljus, kanske äta något gott.

Och titta ut på regnet och tänka på alla som sitter i fina sommarkläder och huttrar någonstans i Stockholms skärgård.

Obegriplig rubrik

Jag hade en idé med gårdagens rubrik, det hade jag.

Men det föll liksom bort medan jag skrev och nu minns jag inte längre hur jag tänkt få ihop det.

Så kan det gå ibland.

Och nu är jag hemma iallafall.

Tack vare två kompetenta taxichaufförer och ett flyg som bara var en halvtimme försenat.

Har jag blivit en luttrad resenär när jag är tacksam för en halvtimmes försening?

Sist jag flög hem från Helsingfors var flyget två timmar försenat.

Nu blir det inga fler tjänsteresor förrän i augusti iallafall.

På grund av snart semester.

Det kan man ju inte vara missnöjd med.

Gungor och karuseller

I dag har jag flugit till Finland.

Jag har förstås inte flugit själv utan transporterats med flygplan.

En del är rädda för att flyga.

Inte jag, jag älskar att flyga.

Men jag har länge tyckt att processen kring flygning är stressande.

Det är så mycket köande och väntande involverat.

Fast på sistone har det ändå börjat bli taxiresorna jag fasar för mest.

Antingen får jag en taxichaufför som kör konstigt.

I dag en som svajade hit och dit på vägbanan och gärna placerade bilen mitt över linjen som separerar två filer.

Eller så fastnar jag i trafik.

Här i Finland tog det lika lång tid att åka taxi från flygplatsen till hotellet; det borde ha tagit max halva tiden.

Men jag överdriver.

Oftast går det bra.

Och jag får väl lära mig att rusningstrafiken infaller vid andra tider här.

Andra tider är det ju dessutom hela tiden här så nu är det dags för mig att försöka sova.

Tidsskillnaden är för övrigt något jag kommer glädjas åt i morgon då jag på något magiskt sätt landar i Stockholm samtidigt som jag åkte härifrån.