Alla borde ha en

I går såg jag något som fick det att kännas som att hjärtat slets ut ur bröstet.

Alla dåliga tankar om mig själv som jag — hyfsat framgångsrikt — jobbat med att undvika kom tillbaka.

Pratade med en fin vän som fick mig att må lite bättre men jag sov dåligt och kände mig fortfarande ledsen i morse.
Jag tänkte att jag behövde en kram och skulle be närmaste kollegan om en.

Men så jobbade han hemifrån i dag på grund av studiedag på sonens skola.

Jag gick ner och hämtade kaffe och funderade på om jag möjligen kunde lura honom att komma till kontoret ändå.

Precis när jag förkastat den idén kliver världens bästa norska kollega in på kontoret.

Och han skulle vara kvar här till i morgon.

Så nu har jag fått kramar, blivit bjuden på middag och haft en särdeles fin kväll.

Och fått en flaska vin att njuta på balkongen.

Norska kollegor är fina grejer.

Alla borde ha en.

Annonser

Man vet ju aldrig

I går gjorde jag verkligen en insats innan jag gick ut.

Nytvättat hår, välsminkad och med omsorgsfullt vald klädsel.

Visserligen med mössa men ibland måste eftergifter göras med anledning av väder och annat.

Så tror ni att jag fick anledning att prata med en endaste människa?

Skulle inte tro det, va.

I dag struntade jag alltså i att sminka mig, vädret krävde ändå både mössa och jättestor halsduk.

Vad vädret också tillät var ett tillfälle att använda mina fuskläderbyxor.

De är nämligen lite för stora nu och sitter bara uppe om jag har strumpbyxor under och det kan jag ju bara ha om det är riktigt kallt ute.

Och det var det i dag; kallt och vintervitt.

Men jag var tvungen att gå ut ändå och ut gick jag.

Träffade faktiskt en granne som jag fick sällskap med hem.

Hon sa inget om att jag var osminkad eller om mina coola byxor.

Det ena var ju bra, det andra var väl lite synd.

Fast jag vet ju iallafall att jag var läckrast i stan i dag.

Iallafall i min fantasi.

Första måndagen 2017

Det här med att börja om när det är ett nytt år det gäller förstås inte på Nyårsdagen.

Men i dag.

I dag var det inte bara 2 januari det var en måndag också.

Som gjort för att växla om från julens dekadens till mer hälsosamma vanor.

Jag bestämde träff med Cissi och vi begav oss till Vapiano i Skrapan på Söder.

Tanken var att vi skulle både få oss en hyfsat nyttig lunch och lång promenad tillbaka till Sankt Eriksplan efteråt.

Och det mesta gick enligt planerna.

Vi råkade gå in på en rea och handla lite redan innan vi nått restaurangen.

Det var väl inte helt optimalt men den extra vikten borde väl ge några pluspoäng.

Sedan åt vi sallad, promenerade hemåt och lyckades låta bli att handla någonting annat än sånt vi faktiskt behövde.

Jag lyckades till och med låta bli att köpa ett nagellack som jag redan hade hemma.

Och det är inte alltid jag lyckas med det.

Så bortsett från en mage som var lite ilsken — min, inte Cissis — blev det en riktigt bra dag; trevligt sällskap och 12 430 steg.

Som grädde på moset fick jag jättebra supporthjälp över telefon när jag kommit hem och fick igång mitt nya modem.

Det betyder att planerna för i morgon är att antingen röja i källerförrådet eller åka till Ikea.

Om jag ska ta nästa steg och försöka få igång min TiVo behövs en ny tv-bänk.

Å-å-å, du är det skönaste jag vet

Jag har en sån där skön känsla i dag.

Det var så trevligt i går kväll.

Jag är lite stolt över mig själv för att jag lagade mat, gjorde en efterrätt och spontant bjöd över grannen när vi insåg att vi hade massor med cheesecake över.

(Det har jag fortfarande… Massor med cheesecake över alltså.)

Är det något svenskt eller bara jag? Att det är lite läskigt att spontant bjuda hem någon man egentligen inte känner så bra?

Det känns iallafall fint att det blev så bra.

Nu går både diskmaskin och tvättmaskin, champagneglasen ligger i blöt i diskhon och det är undanplockat på bordet och diskbänken.

Så jag har myst med smörgås och världens största caffe latte i soffan framför ‘Så mycket bättre‘.

Vilken fantastisk text- och låtskrivare Lisa Ekdahl är!

Till viss del visste jag det ju redan, men det blev ännu tydligare vilken tänkare och filosof hon är när hon fick så här mycket utrymme att uttrycka sig.

När Magnus Carlsons vackra version av ‘Dom band som binder‘ kom var jag tvungen (nåja, men ni fattar) att göra ett inlägg på Facebook.

Och bara därför gjorde Jill Johnsson därefter en version av mina absoluta favoritlåt av Lisa Ekdahl.

Den beskriver så bra hur jag tycker det känns när man är kär och en sång jag önskat jag kunnat sjunga för föremålet för mina känslor.

Men varför?

Jag tycker att jag mestadels varit positiv och snäll i dag.

Steg upp ganska tidigt, för att vara söndag, och åkte kommunalt ut till Täby.

Jag var inställd på att tillbringa en timme eller så med att gräva fram min bil.

Det visade sig inte alls vara så besvärligt.

Det räckte att bara dra av snön från bilen med händerna, det åkte av i stora sjok, och sparka undan lite av snön bakom bilen.

Sedan for jag till Täby Centrum och mötte upp min vän Filippa.

Vi tog en snabbfika på Starbucks och åkte sedan till Mio och hämtade en möbel som hon beställt.

Efter att jag levererat den och Filippa hemma hos henne i Mörby åkte jag tillbaka till kontoret, lämnade bilen på kontorets parkering igen och gick hem till mamma och pappa.

Där firade vi Fars Dag, åt gott och hade det allmänt trevligt.

Tyvärr hann min syster och systerdotter inte komma dit innan jag liftade in till stan med min svägerska och brorsdöttrar men jag fick ändå tanka en hel del familjekärlek.

Och såg fram emot att hänga lite i soffan och bara slötitta på tv.

Men det visade sig att min digitalbox har dött.

Jag menar, verkligen dött, den startar inte överhuvudtaget.

Så jag försöker titta via Apple TV som på grund av uselt bredband eller dålig router bara lägger av i bland.

Jag försöker vara zen men eftersom jag tillhör dem som tycker att teknik bara ska fungera skriker jag liksom inombords: Men varför kan det inte bara fungera?

Jag får försöka prioritera att få ordning på all teknik på något sätt i morgon.

Det finns ju faktiskt en låda med en sån där Apple Airport här hemma någonstans.

Hur svårt kan det vara att installera en sån?

Moahahahaha…

Det kan nog skrikas en hel del ‘Men varför?’ här i morgon kväll också.

La-la-la-lördag

Jag såg solen i dag!

Trevligt, trevligt.

Snön ligger dock kvar.

Väldigt mycket ligger den kvar.

Jag stannade dock inte kvar i stan.

Jag åkte ut till förorten, tunnelbana, buss, tåg, promenad i okända kvarter… ett riktigt äventyr.

Men väl värt det för  när jag kom fram fick jag väldigt god fisksoppa, vin, fantastiskt trevligt sällskap — i flera åldrar — och en sprakande brasa.

Precis vad jag behövde.

Så nu är jag på bra humör igen.

I morgon ska jag ut till Täby och försöka få fram och igång min bil så att jag kan hjälpa en vän få hem en sak från Mio.

Sedan blir det Fars Dagsfirande, också i Täby och där får bilen stanna kvar.

Snön ligger som nämnt kvar här i stan.

Väldigt mycket ligger den kvar.

Mycket, mycket bättre

Jodå, jag lyckades göra den här dagen mycket bättre.

Brunch med en bra bok på Joe the Juice.

Ikeautflykt med Cissi och hennes son, komplett med varuvagn som drog för hårt åt ena hållet och fika.

Jag köpte inte så mycket; en hatthylla, några diskhanddukar, en skärbräda och en krukväxt, men det var å andra sidan precis det jag hade tänkt köpa.

Lämnade av mitt sällskap hemma hos dem, åkte hem och letade p-plats, hittade till slut en, gick hem med mina inköp, gav godis åt världens sötaste ‘Bus eller godis-monster’ och tog sedan tunnelbanan hem till Cissi.

Jättegod middag, många skratt, drinkar och ‘Så mycket bättre’ med Freddie Wadling-tema, test av olika tavelarrangemang och så en tunnelbanetur hem.

Jag vet inte om jag kan förklara hur stolt jag är över det sista; jag var ensam, det hade snöat, var kallt och beckmörkt och jag tog tunnelbanan hem.

Det låter kanske larvigt för de flesta men för mig betyder det att jag kommit väldigt långt; för inte alltför länge sedan hade jag — om jag ens gått hemifrån över huvud taget — tagit bilen båda riktningarna och för ett tag sedan hade jag fortfarande åtminstone tagit taxi hem.

En riktigt bra lördag.