Upplyft

Ur ett reseperspektiv har den här Osloresan inte varit någon höjdare. Ditresan har jag redan beskrivit och hemresan ska jag strunta i att skriva något om för det förtjänar den inte.

Istället ska jag berätta hur nästan löjligt upplyft jag känner mig efter de här dagarna.

Jag tror minsann att jag är lite kär i alla mina fina kollegor, kvinnor som män.

Först var jag på två dagars möte med den affärsenhet som jag är knuten till.

Det kändes verkligen som om vi arbetade som ett riktigt team, vi både uppmuntrade och utmanade varandra.

Och sedan under kvällen kändes det som om vi umgicks som riktiga vänner, samtalsämnena varierade från skämt till djupt allvar.

I går eftermiddag inleddes det möte som fortsatte i dag med mina närmaste kollegor — de som har samma tjänst som jag men sitter en i Danmark och en i Norge — och min chef.

Igen jobbade vi seriöst och effektivt under själva mötestiden, utan att det för den sakens skull kändes tråkigt.

Men bäst av allt var ändå kvällen i går.

Då fick vi nämligen komma hem till min norske kollega, träffa hans vackra och trevliga fru samt underbart söta och charmiga dottern, Hedvig, som är lite drygt ett år.

Vi drack cava, åt sushi, drack japansk öl och hade så fantastiskt trevligt.

Så nu när jag sitter här igen hemma i mitt soffhörn och har druckit egenpressad juice har jag glömt alla bestyr som resandet innebar och minns bara hur roligt jag tycker att mitt jobb är nu och hur tacksam jag är att få jobba med så underbara människor.

Det är nästan så att det känns lite irriterande att det ska bli helg.

Fast då har jag minsann något roligt planerat så det är nog bra ändå.

För det är ju inte bara på jobbet som det finns underbara människor.

Man kan hitta många här i bloggosfären också.