Fortfarande inte hungrig

Mår jag bättre?

Jo, det gör jag väl.

Men jag är fortfarande inte hungrig.

Det känns väldigt konstigt och inte alls som jag att klara mig en hel dag på en skiva rostat bröd.

Och äter man inte blir man orkeslös.

Jag har dock på något magiskt sätt lyckats hålla mig vaken hela dagen i dag.

Så förhoppningsvis får jag sova hela natten och kan jobba i morgon.

Hemifrån.

Det var tydligen minst 10 personer på jobbet som också fått magsjuka natten mellan tisdag och onsdag så chansen finns att det var matförgiftning.

Men jag vill inte chansa och utsätta någon för smitta i onödan.

Inte när det faktiskt går lika bra att jobba hemifrån.

Apropå jobbet så har de julfest där i kväll.

Och jag hade fått p-böter i går.

Så om ni vill tycka synd om mig går det bra.

Men sedan blev det måndag på riktigt

Jag jobbade visst lite för intensivt i eftermiddags för plötsligt var klockan alldeles för mycket.

Alldeles för mycket för att det skulle gå snabbt att hitta en parkeringsplats här hemma hos mig.

I över en timme letade jag parkeringsplats.

Och kom som bil nummer två säkert elva gånger; det vill säga kom när någon precis höll på att parkera på en plats som just blivit ledig.

Det är O-T-R-O-L-I-G-T irriterande, frustrerande och snudd på deprimerande.

Kissnödig var jag också.

Men till slut hittade jag en plats iallafall.

En bit hemifrån men laglig och jag hade helt seriöst börjat överväga att parkera för nära en korsning eller så.

I morgon kommer jag iallafall se till att åka hem när det finns lite fler lediga platser.

Praktiskt men lite farligt

De har börjat plocka bort vissa parkeringsautomater här i Stockholm.

Bland annat har de tagit bort den närmast mig.

Den stabila mentalkonstruktion automaten var monterad i står kvar.

Men istället för automaten hittar man nu där en affisch.

‘Nu slipper du mig!’ står det på den.

Istället förväntas vi nu betala parkeringen via en app i mobilen.

Jag har varit lite skeptisk till sånt.

Bland annat för att vi inte fick ladda hem vilka appar som helst på jobbmobilen.

Och för att det kan vara nyttigt att vara tvungen att masa sig ut då och då.

Men så härom dagen kände jag att jag inte alls ville klä på mig och gå ut bara för att betala parkering.

Jag har ju en privat mobil också!

Så nu betalar jag min parkering medan jag fortfarande sitter kvar i sängen.

Det kändes extra skönt i morse när jag hörde hur regnet vräkte ned där ute.

Fast egentligen hade jag ju ställt in planerna på att bli eremit.

Att kunna sköta mer och mer hemifrån och få fler och fler livsnödvändiga saker levererade till dörren är ju annars bra för en enstöring.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2015/01/img_8982.png

Plus minus noll fast minus ändå

Vilken konstig morgon.

Efter att ha stigit upp löjligt tidigt — med mina mått mätt naturligtvis — två dagar i rad försov jag mig i morse.

Vilket inte var så farligt eftersom det enda livsviktiga var att jag var i bilen senast nio.

Och det såg jag ut att hinna.

Men precis när jag ska gå ut genom dörren lyckas jag ha ner en lampa så att den går sönder.

Sedan precis när jag ska kliva in i hissen ringde telefon och eftersom mottagningen i hissen är si och så blev jag stående medan samtalet varade.

Så klockan var säker 9:07 när jag äntligen har bilen inom synhåll, ett par hundra meter bort.

Och då står förstås en parkeringsvakt där och fotograferar och skriver och har sig för att ge mig en p-bot.

Jag låser upp bilen på håll så att den blinkar men det verkar han inte bry sig om så jag får spurta och med andfådd stämma annonsera att jag genast ska flytta på bilen.

Jaha, men då fick du rutan rengjord från snö iallafall, sa han och jag slapp böter.

Vilken lättnad!

Så lättad blev jag att jag inte ens blev irriterad över att jag fick leta p-plats i över tjugo minuter där jag skulle vara på möte.

Speciellt inte eftersom jag till slut hittade en laglig plats.

Eller det var vad jag trodde iallafall.

För när jag kom ut från mitt möte hade jag lyckats få parkeringsböter trots allt.

Jag stod tydligen bara sex meter från korsande gångbana och det ska vara tio.

Att den lilla vägsnutt jag stod på var en liten återvändsgränd utan någon annan trafik än de parkerade bilarna där spelade ingen roll.

Först sparade jag pengar och sedan åkte jag på en utgift ändå så på sätt och vis kan man tycka att jag hamnade på plus minus noll.

Men det känns som ganska mycket minus ändå.

1 000 kronor minus närmare bestämt.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/6a5/4414773/files/2014/12/img_8679.jpg

Nähä, inte det

När man vet med sig att man legat kvar i sängen alldeles för länge.

När man är i princip 100% säker på att man kommer att ha fått p-böter.

När man till och med tänkt ut ett lite skojigt blogginlägg om det.

Och det visar sig att man inte alls har någon gul lapp väntandes under vindrutetorkaren.

Ska man bli glad eller ledsen då?

Pricken över i

Det kändes ju lite typiskt att denna onödigt långa arbetsvecka — för jag är väl inte den enda som vant mig vid betydligt kortare arbetsveckor? — skulle krönas av en fredagen den 13:e.

Men jag vägrade låta mig nedslås av detta olycksbådande faktum.

Efter jobbet åkte jag till Täby Centrum och införskaffade ett gott rosévin, några lax- och scampiburgare och goda såser och åkte sedan ut till min syster i Åkersberga.

Inte mycket till bedrift, tänker ni.

Men då känner ni troligen inte till att så här års är det alldeles för många som vill förbi Åkersberga ut till sina landsställen på fredagarna.

Jag härdade ut i köerna och kom så småningom fram och fick umgås med min syster och hennes barn.

Vi fixade en god middag och satt för första gången, för mig iallafall, i deras nybyggda uterum och åt.

Efter att vi myst i soffan framför Miss Marple begav jag mig hemåt.

Helt införstådd med att jag troligen skulle få leta parkeringsplats ett tag när jag väl kom in till mina kvarter.

Men se så blev det inte, jag fick en plats redan på första varvet.

Visserligen inte på min egen gata, men inte alls långt bort och helt laglig var den också.

Så på det hela taget tycker jag att den här kvällen var ett alldeles utmärkt sätt att avsluta arbetsveckan och inleda helgen på.

Och i morgon har jag planer.

Visserligen ganska diffusa planer, men ändå planer.

Det är ju bra för mig att ha planer på lördagar, det har vi ju bestämt.

Det ville ni visst veta

I dag har jag haft klänning på mig.

Det kändes som om det skulle vara alldeles för varmt för jeans — till och med vita — i dag.

Och det var det.

Klackskor har jag haft också.

Jag kände mig kvinnlig och fin hela dagen.

Tills jag kom hem och såg mig i spegeln i hissen.

Men på plussidan hittade jag en parkeringsplats där bilen kan stå till på fredag morgon.

20140610-182217-66137515.jpg