En tidsmaskin?

Nu är jag hemma igen.

En del av mig önskar att jag vore kvar i ett snöfritt Köpenhamn, men egentligen tycker jag att det är — som vanligt — otroligt skönt.

Jag åkte taxi hem från Arlanda.

Eller jag trodde iallafall att det var en taxi, men kanske var det en tidsmaskin.

Chauffören var en man i 30-årsåldern som förutom att han körde som en biltjuv, fast på ett sätt så att jag ändå kände mig helt trygg.

Så när vi började närma sig slutdestinationen frågade han om jag ville bara med kort eller i natura.

Och han gjorde det så att det inte kändes läskigt utan att det gick att skoja bort.

Jag sa att det var så svårt att sätta upp det på reseräkningen när man betalade i natura vilket han förstod.

Så pratade vi lite mer, om hur länge sedan det var sedan vi hade mycket snö i Stockholm och förfasades över hur många år äldre vi blivit sedan dess.

Då frågade han hur gammal jag var och menade att jag omöjligt kunde vara äldre än 35.

Det skulle inte vara så tokigt om jag plötsligt var bara 35 igen.

Fast då bodde jag förstås inte här…

Undrar om jag borde göra något tokigt i kväll, passa på när jag bara är 35.

För jag misstänker att jag kommer att känna mig som min riktiga ålder, om inte äldre, i morgon bitti när jag försöker få fram bilen ur all snö.

I övriga nyheter: Snö och komplimanger

I dag har jag knatat stan runt på jakt efter rock’n roll-attiraljer.

Det har varit roligt och gått ganska bra.

I nästan tre timmar var jag ute, varav jag räknar drygt två timmar som promenad.

Eventuellt hade jag promenerat hem också.

Men de sista 45 minutrarna började det snöa.

Stora, vita, blöta lappvantar.

Vackert men när jag äntligen hittade in på Silverboden i Gamla Stan såg jag ut som en dränkt katt.

Jag hade iallafall en jättetrevlig stund där inne och handlade en hel del.

När expediten förstod att jag betalade med ett presentkort jag fått i 50-årspresent utbrast hon:

Du ser verkligen inte ut som 50, max 40!

Själv var hon väl fortfarande i 20-årsåldern.

Och jag är ju faktiskt 51 nu.

Så jag är som ni förstår på ett fantastiskt bra humör.

Trots snön.

För många

Antalet gånger som jag försökte tända lampan över köksbordet trots att jag egentligen visste att glödlampan var trasig?

För många.

Men nu är den bytt.

Antalet gånger som jag kommer att tro att jag fortfarande inte bytt glödlampa eftersom den som nu sitter där nu är en lågenergilampa som tar en evighet att börja lysa?

Troligen för många det med.

Det är inte lätt att bli gammal.

Krumelurpiller

Någon gång i mitt liv måste jag ha råkat få i mig krumelurpiller.

För hur gammal jag än blir tycks jag aldrig känna mig särskilt mycket äldre.

Och ibland känner jag mig direkt liten, som ett barn.

Som när jag blir sjuk.

Då vill jag egentligen helst att någon ska komma och ta hand om mig.

Så känner jag mig i dag.

Jag tänkte att det här med att ha ont i halsen det är verkligen det allra värsta som kan hända en människa.

Men så började det kittla i halsen istället och då ändrade jag mig.

För det var ju ännu värre.

Fast kanske är det så att man får äta glass när man har problem med halsen?

Det sa iallafall min faster när jag var liten på riktigt.

Och i så fall kanske det inte är så tokigt att ha ont i halsen iallafall.

Hur var det nu?

Hur var det nu;

Det är inte förrän man fyllt 50 som man orkar fira flera dagar i rad

eller

Det är efter att man fyllt 50 som man inte orkar fira flera dagar i rad längre

Jag hoppas på det första, men det känns oroväckande mycket som det senare.

Fast om jag fått sova så länge som jag ville och inte så lite som grannens barn tyckte hade jag kanske känt annorlunda.

Jag ser ändå fram emot det fortsatta firandet i kväll.

Men jag har ingen aning om vad jag ska sätta på mig.

Jag vill ha något snyggt.

Som ändå är bekvämt som en mysdress.

Det här blir inte lätt.

Men det är inte rätt

Det är klart att man kan välja att lämna sina tantglasögon på jobbet.

Men det är inte rätt.

Dels blir det kvällsarbete jag tänkte göra extra jobbigt.

Fast värst är att jag inte kommer kunna läsa någonting när jag går och lägger mig ikväll.

Eftersom det inte går att zooma i vanliga böcker.

Ibland är det här med att bli äldre inget kul alls.

För långt hår

I boken som jag läser nu beskriver den kvinnliga författaren en av de kvinnliga personerna i boken som ‘en kvinna med för långt hår för sin ålder‘.

Författaren är säkert tio år yngre än jag och har en snygg pagefrisyr som slutar i nacken. Personen hon beskriver i boken är i min ålder och har inte på långa vägar lika långt hår som jag har.

Så jag tar åt mig förstås. Tänker att så tänker väl alla omkring mig. Att jag har för långt hår för min ålder.

Men så tänker jag att det struntar jag i. För håret är ju inte det enda med mig som är ‘för‘.

Jag är för tjock också. Och mina kläder är säkert för ungdomliga. Jag läser för många deckare.

Fast i övrigt är jag perfekt. För min ålder alltså. Det vet man ju hur gamla kärringar är.

De fattar inte hur gamla de blivit och tycker att de som menar att ålder är något annat än en siffra är unga och dumma.

Eller bara dumma.

Mogen schmogen

När jag var yngre trodde jag att man skulle mogna med åldern. Finna ett inre lugn och få ett mer balanserat humör.

Nu är jag… i en sån ålder då jag trodde att jag skulle vara mogen.

Men det är jag inte. Iallafall inte varje dag.

Ibland är jag hundra år gammal. Desillusionerad, trött och resignerad.

Ibland känner jag mig barnslig på ett bra sätt. Nyfiken, öppen och lekfull.

Men andra dagar, som i dag känner jag mig barnslig på ett mindre bra sätt.

Jag känner mest för att skrika, slåss och bitas. Lägga mig ner på golvet, fäkta med armarna och låta tårarna spruta tills jag får som jag vill.

Varför får man inte alltid som man vill? Stort misstag i den universiella planeringen där, att inte alla får som de vill.

Hårt bröd och prickig korv

Vissa söndagar vaknar man och känner sig full av livslust.

Man gör en riktig söndagsfrukost, snudd på brunch med äggröra och bacon, eller kanske pannkakor med färsk frukt och lönnsirap.

Sedan känner man sig fylld av energi och vill ge sig ut och göra någonting söndagsaktigt.

Andra söndagar vaknar man och känner sig trött.

Antagligen eftersom några yngre människor som festade i natt fick för sig att klättra upp på och ha sönder saker på vår gård.

Det hördes att de hade väldigt roligt. Det hördes väldigt bra att de hade roligt och jag får väl erkänna att jag blivit grinig gammal tant och inte alls tyckte att det var så roligt.

I vilket fall som helst var jag inte på humör att göra riktig söndagsfrukost.

Steven sov för övrigt fortfarande.

Så jag åt smörgåsar av hårt bröd och prickig korv.

Och nu vill jag helst bara gå och lägga mig igen.

Happy Birthday to me

Om sanningen ska fram var det kan hända så att en anledning till att vi var på restaurang i går var att jag fyller år i dag.

Därför trodde jag inte det skulle bli särskilt mycket firande i dag. Men först fick jag frukost på sängen av Steven.

Sedan ringde Malin för att gratulera och vi bestämde att vi skulle ses, hela Nykvarnsfamiljen, Steven och jag på Fridays och äta middag tillsammans.

Lite senare på dagen ringde min bror för att gratulera och när han hörde att vi skulle till Fridays bestämde sig han och hans familj också för att följa med.

Så Steven ringde och bokade ett bord för elva personer. Och sa då också att det fanns ett födelsedagsbarn i sällskapet. Följdaktligen var vårt bord dekorerat med röda ballonger prydda med budskapet Happy Birthday to You.

Eftersom det var min födelsedag unnade jag mig en riktig drink, jalapeno poppers och en chicken fingers BLT sandwich. Jag orkade inte äta allting själv men det jag åt njöt jag av.

Efter att alla ätit, druckit, pratat och haft trevligt kommer personalen plötsligt till vårt bord med en Grattis-ballong förtöjd vid en efterrätt. Så sjöng alla Ja, må hon leva och jag kände mig ganska fånig, men det gick ju inte att låta bli att skratta.

Så nu när jag firats i dagarna två känns det helt ok att ha tvättid och att det är dags att gå till jobbet i morgon igen. Fina presenter har jag fått också. Presenter som kommer att få mig att minnas årets födelsedag länge än. Bland annat fick jag växter till balkongen, fina små skålar för flingsalt och peppar, en läcker necessär, snyggt nagellacksset och ett vackert halsband.

Den där städmanualen tänker jag ta som ett skämt. Eller ge till Steven. Jag vet minsann hur man städar. Så sällan som möjligt. Eller genom att ordna korsdrag.