En tidsmaskin?

Nu är jag hemma igen.

En del av mig önskar att jag vore kvar i ett snöfritt Köpenhamn, men egentligen tycker jag att det är — som vanligt — otroligt skönt.

Jag åkte taxi hem från Arlanda.

Eller jag trodde iallafall att det var en taxi, men kanske var det en tidsmaskin.

Chauffören var en man i 30-årsåldern som förutom att han körde som en biltjuv, fast på ett sätt så att jag ändå kände mig helt trygg.

Så när vi började närma sig slutdestinationen frågade han om jag ville bara med kort eller i natura.

Och han gjorde det så att det inte kändes läskigt utan att det gick att skoja bort.

Jag sa att det var så svårt att sätta upp det på reseräkningen när man betalade i natura vilket han förstod.

Så pratade vi lite mer, om hur länge sedan det var sedan vi hade mycket snö i Stockholm och förfasades över hur många år äldre vi blivit sedan dess.

Då frågade han hur gammal jag var och menade att jag omöjligt kunde vara äldre än 35.

Det skulle inte vara så tokigt om jag plötsligt var bara 35 igen.

Fast då bodde jag förstås inte här…

Undrar om jag borde göra något tokigt i kväll, passa på när jag bara är 35.

För jag misstänker att jag kommer att känna mig som min riktiga ålder, om inte äldre, i morgon bitti när jag försöker få fram bilen ur all snö.

Annonser

I övriga nyheter: Snö och komplimanger

I dag har jag knatat stan runt på jakt efter rock’n roll-attiraljer.

Det har varit roligt och gått ganska bra.

I nästan tre timmar var jag ute, varav jag räknar drygt två timmar som promenad.

Eventuellt hade jag promenerat hem också.

Men de sista 45 minutrarna började det snöa.

Stora, vita, blöta lappvantar.

Vackert men när jag äntligen hittade in på Silverboden i Gamla Stan såg jag ut som en dränkt katt.

Jag hade iallafall en jättetrevlig stund där inne och handlade en hel del.

När expediten förstod att jag betalade med ett presentkort jag fått i 50-årspresent utbrast hon:

Du ser verkligen inte ut som 50, max 40!

Själv var hon väl fortfarande i 20-årsåldern.

Och jag är ju faktiskt 51 nu.

Så jag är som ni förstår på ett fantastiskt bra humör.

Trots snön.

För många

Antalet gånger som jag försökte tända lampan över köksbordet trots att jag egentligen visste att glödlampan var trasig?

För många.

Men nu är den bytt.

Antalet gånger som jag kommer att tro att jag fortfarande inte bytt glödlampa eftersom den som nu sitter där nu är en lågenergilampa som tar en evighet att börja lysa?

Troligen för många det med.

Det är inte lätt att bli gammal.

Krumelurpiller

Någon gång i mitt liv måste jag ha råkat få i mig krumelurpiller.

För hur gammal jag än blir tycks jag aldrig känna mig särskilt mycket äldre.

Och ibland känner jag mig direkt liten, som ett barn.

Som när jag blir sjuk.

Då vill jag egentligen helst att någon ska komma och ta hand om mig.

Så känner jag mig i dag.

Jag tänkte att det här med att ha ont i halsen det är verkligen det allra värsta som kan hända en människa.

Men så började det kittla i halsen istället och då ändrade jag mig.

För det var ju ännu värre.

Fast kanske är det så att man får äta glass när man har problem med halsen?

Det sa iallafall min faster när jag var liten på riktigt.

Och i så fall kanske det inte är så tokigt att ha ont i halsen iallafall.

Hur var det nu?

Hur var det nu;

Det är inte förrän man fyllt 50 som man orkar fira flera dagar i rad

eller

Det är efter att man fyllt 50 som man inte orkar fira flera dagar i rad längre

Jag hoppas på det första, men det känns oroväckande mycket som det senare.

Fast om jag fått sova så länge som jag ville och inte så lite som grannens barn tyckte hade jag kanske känt annorlunda.

Jag ser ändå fram emot det fortsatta firandet i kväll.

Men jag har ingen aning om vad jag ska sätta på mig.

Jag vill ha något snyggt.

Som ändå är bekvämt som en mysdress.

Det här blir inte lätt.

Men det är inte rätt

Det är klart att man kan välja att lämna sina tantglasögon på jobbet.

Men det är inte rätt.

Dels blir det kvällsarbete jag tänkte göra extra jobbigt.

Fast värst är att jag inte kommer kunna läsa någonting när jag går och lägger mig ikväll.

Eftersom det inte går att zooma i vanliga böcker.

Ibland är det här med att bli äldre inget kul alls.

För långt hår

I boken som jag läser nu beskriver den kvinnliga författaren en av de kvinnliga personerna i boken som ‘en kvinna med för långt hår för sin ålder‘.

Författaren är säkert tio år yngre än jag och har en snygg pagefrisyr som slutar i nacken. Personen hon beskriver i boken är i min ålder och har inte på långa vägar lika långt hår som jag har.

Så jag tar åt mig förstås. Tänker att så tänker väl alla omkring mig. Att jag har för långt hår för min ålder.

Men så tänker jag att det struntar jag i. För håret är ju inte det enda med mig som är ‘för‘.

Jag är för tjock också. Och mina kläder är säkert för ungdomliga. Jag läser för många deckare.

Fast i övrigt är jag perfekt. För min ålder alltså. Det vet man ju hur gamla kärringar är.

De fattar inte hur gamla de blivit och tycker att de som menar att ålder är något annat än en siffra är unga och dumma.

Eller bara dumma.