Reader’s block

Jag har förresten hamnat i en läsarsvacka.

Det händer ibland.

Speciellt efter att jag avslutat en eller flera riktigt bra böcker.

Att ingen av de böcker jag försöker börja läsa efter det duger.

Jag avskyr känslan av att inte ha något att läsa.

Speciellt eftersom jag egentligen har massor med olästa böcker på hög.

Sju påbörjade bara på nattduksbordet.

Men just nu får de mig bara att himla med ögonen, morra och vilja slänga dem i väggen när jag försöker läsa dem.

Tur att det släpps en ny bok av Michael Connelly på måndag.

Överskott slumpas

När jag skulle skriva om Mark Billingham köpte jag alla hans böcker på svenska.

Jag hade dem ju redan på engelska, men eftersom jag skulle skriva för svenska läsare ville jag vara säker på att jag tyckte att de var lika bra i översättning.

Och det gjorde jag.

Men nu i min städiver hittade jag tre av hans böcker som jag ju faktiskt inte behöver.

Så om det är någon som vill ha någon av de här böckerna lämna en kommentar och skicka ett mail till mig med e-postikonen nere till vänster.

En bok per person så tala om vilken du vill ha. De jag har är:

Sömntuta – den första i serien om Tom Thorne. (Jag rekommenderar ju alltid att börja från början om man inte läst en serie tidigare.)

Livlös – den femte boken

Begravd – den sjätte boken

Säg det med boktitlar

Hos ALKB hittade jag en kul enkät som hon i sin tur hittat hos Bokstävlarna. Tanken är att man ska besvara frågorna med boktitlar från sin egen bokhylla.

Min boksamling innehåller ju framförallt deckare, och majoriteten är på engelska, men här är mina svar:

Hej! Ajöss. Och tack för fisken.
Vem är du? Katarina den Stora
Hur önskar du att du kunde vara? Wild Kat
Vad gör du helst en ledig dag? Friends, Lovers, Chocolate
Beskriv ditt favoritdjur. De röda kattorna
Hur ser du ut? Rövarbruden
Beskriv ditt humör idag. Sleepyhead
Vad är viktigast i ditt liv? En levande själ
Vad är helt oviktigt för dig? Farlig fåfänga
Beskriv en plats du trivs på. London Bridges
Beskriv något du tycker är vackert. Bara lite kärlek
Vad längtar du efter mest just nu? Deep Sleep
Vad längtar du inte alls efter? The Dead Place

Boksvammel

Egentligen känner jag en lust att skriva om hur det kliar i fingrarna på mig att få dyka ner i semestergarantin, det vill säga alla böckerna jag köpt för att ha att läsa under semestern, för Nilla skrev att hon inte misslyckas som läsare men är misslyckad författare, vilket jag i och för sig inte alls tror är sant, det senare alltså och själv brukar jag hävda att alla som älskar att läsa faktiskt inte har ambitionen att bli författare, och att jag anser mig vara en läsare framförallt, vilket gett namnet Kate Reader, men just nu känner jag mig faktiskt som en misslyckad läsare för att det går så segt, så segt att komma igenom den boken jag läser just nu, och det irriterar mig lite och det irriterar mig ännu mer att jag ändå efteråt kommer att skriva att det är en bra bok, och det beror ju på samma sak som varför jag inte vågar tänka att jag ska ha ambitionen att vara författare nämligen att jag är så full av beundran för alla som har inspirationen och disciplinen att faktiskt skriva en bok att jag bara därför vill tycka att det är en bra bok, och det gör mig ju otroligt upprörd när jag får veta att vissa så kallade författare inte längre skriver sina böcker själva utan bara ett synopsis och har en spökskrivare som skriver själva boken och jag slutar köpå böckerna om jag får veta sånt och James Patterson är en sådan författare även om han nu börjat låta sina spökskrivare stå som medförfattare eftersom jag inte är den enda som tycker på det här sättet, men i vilket fall som helst är det en väldig tur att det snart är semester och jag kan få läsa böcker som faktiskt inte bara är imponerande för att de finns till utan verkligt bra också så att jag slipper känna mig som en misslyckad läsare till råga på allting annat.

Men jisses vad jobbigt det skulle vara att läsa om jag skrev så. Jag får helt enkelt komma på något annat att blogga om.

En bra början

Som alltid blev jag lite överväldigad när jag kom till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan här i Stockholm och glömde nästan vad jag hade tänkt leta efter.

Men jag kom hem med en bra början på min semesterpackning. Bland annat hittade jag böcker som egentligen borde finnas enbart som inbundna böcker i så kallade Air Port Editions – större pocketböcker.

Nu gäller det bara att hålla tassarna borta tills det verkligen är semester.

Semesterförberedelser

Jag vet att jag inte är den enda som funderar på vad som bör packas inför semestern.

Fast i mitt fall rör det sig inte om kläder och skor.

Nej, det jag planerar är vilka böcker jag ska ta med mig.

Eftersom jag hoppas vara ledig i fyra veckor, det vill säga 28 dagar tänker jag att jag bör ha med mig minst fjorton böcker.

Helst vill jag förstås ha deckare. Gärna av mina favoritförfattare.

Så jag letar just nu för fullt på Amazon.co.uk.

Och det är flera som släppt eller kommer att släppa nya böcker lagom till min semester.

Fast då förstås i inbundet format och det blir både för tungt och dyrt.

Jag måste nog hinna med en tur till en riktig bokhandel och rota lite bland svenska böcker också.

Påskakrim

I ganska lång tid nu har jag försökt komma igenom The Suspicions of Mr Whicher or The Murder at Road Hill House av Kate Summerscale. Den var ju rekommenderad av ingen mindre än Ian Rankin bland annat.

Boken beskriver ett verkligt fall från 1860 och tyvärr tycker jag att den är mer som en historiebok än en kriminalroman. Visserligen refererar den till författare och verk som måste anses vara ursprunget till hela kriminalgenren; Dickens, Conan Doyle, Wilkie Collins, Poe med flera, och hur de påverkats av det här fallet och det tycker jag förstås är intressant.

Men den är för detaljrik. Det är för många personer, datum, platser och referenser till skeenden utanför själva fallet.

Jag tänker inte ge upp boken helt och hållet, men just i dag gav jag upp och tog istället fram en Tess Gerritsen som jag haft på lut ett tag; The Killing Place.

Det var en mycket skön känsla att inse att jag fortfarande har förmågan att förlora mig i en bok och läsa den i ett sträck från början till slut.

En mer detaljerad bokrapport kommer senare.

Professor Plommon i biblioteket med en ljusstake

Jag är förtjust i kriminalromaner. Några av mina första läsupplevelser i den genren var pusseldeckare. Böcker av författare som Dorothy Sayers, Agatha Christie, Maria Lang och Stieg Trenter med flera.

Nu är det inte lika ofta jag stöter på en riktigt bra pusseldeckare. I dagens kriminalromaner kan mördaren vara känd, finnas med som berättarröst – den kursive mördaren – men ändå vara okänd. Den okände mördaren kan ofta vara verkligt okänd till en bra bit in i boken då personens identitet antingen avslöjats och det som återstår är jakten och infångandet. Eller så framstår det att den okände mördaren är någon person i boken som vi redan lärt känna, frågan är bara vem.

Men i en äkta pusseldeckare får läsaren lära känna en rad personer och när någon dör är det flera som kan tyckas ha motiv. Resten av boken gäller det för läsaren att vara uppmärksam på alla detaljer och ledtrådar som kan leda till mördarens identitet. Jag måste erkänna att jag fortfarande gillar den typen av böcker.

För mig blir det lite av en tävlan mot boken, att försöka komma fram till vem mördaren är innan det blir för uppenbart eller avslöjas i boken. Problemet är att när jag tycker att jag listat ut vem mördaren är vill jag ju gärna stoltsera med det. Jag vill att någon ska få veta hur smart jag är.

Men vem ska jag berätta min teori för? Att lägga ut det i en diskussionsgrupp eller något annat forum på internet får man absolut inte göra. Bland kriminalromansfantaster är det bland det värsta man kan göra att avslöja avgörande fakta från en kriminalroman utan att tydligt märka upp det med så kallade Spoilers!-varningar.

Just nu läser jag en fantastisk bok. Den är mycket skickligt konstruerad och det är inte ens 100% säkert att det verkligen förekommit något mord. Men om det var ett mord finns det flera tänkbara mördare. Och jag tror att jag listat ut vem det är.

Fast jag är inte helt säker. Så det kanske är tur att jag inte kan skrika ut vem jag tror att det är. Personligen kommer jag inte bli besviken om jag har fel. Jag kommer bara bli ännu mer imponerad av författarens förmåga att återge detaljer och ledtrådar på ett konsekvent sätt och ändå få mig att tolka dem fel.