Precis som i Thailand. Tror jag.

I dag har jag varit och firat Henrik igen.

Jag åkte inte till London den här gången utan bara till Jakobsberg.

Men det kändes som Thailand.

Kalaset hölls nämligen på Country Thaifood och inte nog med att restaurangen var inredd så att det såg ut som att verkligen vara där och maten var fantastiskt god; det var varmt som i Thailand också.

Värmen till trots hade jag en jättetrevlig eftermiddag och kväll.

Jag fick umgås både med några jag träffade i London och några som jag aldrig träffat förut, höra fina tal och som sagt äta och dricka gott.

Vad mer kan man begära?

Ja, det skulle ha varit en sandstrand och en möjlighet att ta sig ett dopp då.

Då hade det verkligen varit precis som i Thailand.

Tror jag.

Jag har ju faktiskt inte varit där.

Rekommenderar maten iallafall.

På Country Thaifood.

Och i Thailand om den är lika god där som i Jakobsberg.

Annonser

Bara jag. Igen.

Jag har egentligen inga problem med att vara ensam.

Speciellt inte nu när jag läser igen.

Men jag vill att det ska kännas självvalt och brytas upp ganska regelbundet av socialt umgänge.

Nu har jag inte fått något avbrott sedan i måndags så det kändes skönt att ha inte mindre två träffar inplanerade i dag.

Lunch med en vän och eftermiddag/kväll med en annan.

Sedan ville det sig inte bättre än att båda två ställde in och så bidde det bara jag. Igen.

Fast när jag fortfarande trodde att jag skulle få besök ikväll tog jag iallafall tag i att städa här hemma.

Till och med röjde lite på balkongen, utifall att vi skulle vilja sitta där ute.

Jag slutade inte heller när besöket blev inställt, trots att jag egentligen helst ville det.

Vid det laget regnade och åskade det nämligen så det var egentligen alldeles för varmt och klibbigt för städning.

Vilket i sin tur betydde att jag hoppade direkt in i duschen när jag städat färdigt.

Så nu sitter jag här, ren och väldoftande i nytvättat hår i en nystädad lägenhet.

Bara jag.

Igen.

enlight1
Bilden är tagen utanför British Museum i söndags. Jag tyckte den blev fin i svart-vitt.

Många sidor

Om jag gjort något i dag?

Ja, jag har läst.

900 sidor är många sidor.

Jag har läst 692 nu.

Det är fortfarande lika spännande.

Så jag hinner inte skriva mer nu.

Men här är en bild på de M&M i färger som skulle passa mitt vardagsrum som jag köpte i London.


Jag tycker de passar väldigt bra.

Tyvärr passar de väldigt bra i min mun också.

Och det är mycket man inte kan göra medan man läser 900 sidor.

Men äta går alldeles utmärkt.

Speciellt godis.

Om jag lyckas läsa ut den här boken ikväll blir det en promenad i morgon.

Även om skavsåren tvingar mig att göra det i sandaler.

Två saker

I dag har det inte blivit mycket gjort.

Jag har visserligen duschat och tvättat håret men har bara varit utanför lägenheten för en snabb tur till 7-11.

Jag skyller på två saker.

  1. Skavsår. Det på bilden sitter på hälen men jag har en visserligen något mindre men lika smärtsam blåsa på stortån också vilket gör i princip alla skor omöjliga. 
  2. I Am Pilgrim. Alltså den här boken är skriven på ett sätt som håller mig helt fången. Det är ordrika, böljande meningar som hakar i varandra och nästan gör till och med kisspauser omöjliga. Sedan är den spännande också. Den är nästan 900 sidor lång så troligen är jag asocial ett tag till. 

Sedan har jag lite ‘börja jobba’-ångest också; bara två dagar kvar av semestern nu.

Promenader och Garbo

När jag vaknade i dag var vädret lite sisådär.

Men jag tänkte att gick det att promenera i London oavsett väder så går det här.

Så jag gick ivägoch uträttade en del ärenden och var igång i runt två timmar.


När jag kom hem var jag ganska slut, det blev nämligen både soligt och varmt under promenadens gång.

Fast när Filippa hörde av sig och undrade om jag ville följa med till Fotografiska sa jag ja ändå.

Vi promenerade dit från Kungsträdgården och jisses vad förvirrande det är vid Slussen nu.

Väl på Fotografiska började vi med att äta lite och därefter såg vi både utställningen om Greta Garbo och den med Bryan Adams bilder.

Inget världsomvälvande något av dem men kul att ha sett, speciellt den om Garbo.


Sedan promenerade vi lite till.

Mest för att man inte har något annat val när man varit på Fotografiska.

Jag hade nämligen inte valt skor lika smart som i London och hade vid det här laget riktigt ilskna skavsår både på hälen och stortån på höger fot.

Men bortsett från det går det lika bra att promenera här i Stockholm som i London.

Och så kom det ett sms

Jag visste inte riktigt vad jag skulle hitta på i dag.

Det blir alltid lite konstigt på själva hemresedagen.

Speciellt knepigt blir det när man måste checka ut från sitt hotellrum åtta timmar innan planet ska lyfta.

Och det är en del som man faktiskt inte vill lämna i ett sånt där bagagerum som man inte vet hur väl det är bevakat.

Men jag lämnade in det jag kände mig bekväm att lämna in, hängde resten på axeln och tog en timmes promenad innan jag satte mig på ett kafé och intog brunch.

Jag hade läst ut en bok kvällen innan och påbörjade då en ny som visade sig tillräckligt bra för att jag inte skulle känna mig sysslolös.

Men efter ett tag flyttade jag mig tillbaka till lobbyn på hotellet och satt där och läste istället.

Och då fick jag plötsligt ett sms.

Eller egentligen två.

Båda om att mitt bankkort spärrats på grund av misstänkta bedrägliga transaktioner, ett att det spärrats för internetinköp och ett att det spärrats för utlandsinköp.

Det senare kändes ju lite extra besvärligt eftersom jag fortfarande befann mig just i utlandet.

Men för att göra en lång historia lite kortare var det ju tur i oturen att det hände först sista dagen av min vistelse, att jag köpt en tur- och returbiljett till Heathrow Express samt att det där kortet ändå gick ut nu i augusti.

Så det gick bra att komma hem ändå, jag hade redan köpt skor, köpte mindre än vanligt i tax-free (jag var ändå tvungen att köpa tre böcker) och ett nytt kort låg redan och väntade på mig här hemma.

Det är skönt att vara hemma men jag är så nöjd med min resa; jag har träffat kära vänner, återupptäckt en favoritstad och återfått mitt självförtroende vad gäller min förmåga att hantera själva resandet.

Jag satt till och med på fönsterplats på vägen hem och det var bara en kort stund som jag fick lite panikkänslor över att jag inte snabbt kunde ta mig ut.

Och en annan sak, eller strikt räknat två:

  1.  Jag läser igen; tre böcker utlästa under resan trots allt promenerande och sociala aktiviteter
  2. Jag satte inte på tv:n en enda gång

Jag vet inte riktigt varför men det får mig att känna mig glad.

Oh, what a night

Vilken rolig kväll jag hade i går.

Min vän Henrik hade hyrt en pub som normalt inte är öppen på helgerna och höll födelsedagsfest för runt 100 av sina närmaste vänner.

Det låter kanske lite konstigt, att ha 100 nära vänner — och några där var familjemedlemmar — men jag fick verkligen känslan av att de flesta där såg sig som nära vän med Henrik.

Jag var lite nervös när jag åkte dit eftersom jag i egentlig mening bara känner Henrik själv.

Visst har jag träffat hans partner några gånger men jag förväntade mig att de två skulle vara ganska upptagna.

Men jag bestämde mig för att det skulle bli bra, att jag skulle ha kul och att jag inte skulle sätta eller ställa mig i ett hörn och vänta på att bli pratad med.

Nu hade jag i och för sig sån tur att jag blev hjärtligt välkomnad av en norsk tjej redan när jag klev ur taxin och det var ju en bra start.

Och sedan tog jag mig samman och gick verkligen runt och hälsade på nästan alla som var där.

Det vill säga jag hälsade på samtliga som var där när jag kom och sedan lite sporadiskt på de som dök upp eftersom.

Vilket också ledde till att jag hälsade på några två gånger.

Det var ju lättare för dem att komma ihåg; jag var väl en av de få de aldrig sett förut och i min turkosgröna påskäggstunika som, även om jag älskar den, måste sägas sticker ut lite.

Jag hade iallafall en fantastisk kväll, föll pladask för flera av Henriks vänner och vill själv bli en av ‘The Welly Boys’.

Fast kvinna.

Vilket absolut inte är något hinder, det fanns några stycken redan, men det faktum att jag bor i Stockholm är ett större problem.

Nåja, en kul kväll var det och därför har det varit en lugn dag i dag.

En sen start med en finpromenad i de närmaste kvarteten, brunch på Starbucks och sedan ett långsamt strosande inne på British Museum.

Till middag fick det bli pizza. 

Jag kunde liksom inte tänka mig något annat.

Och då hade jag ändå hittat en mysig restaurang nära här som utlovade ‘proper burgers’.

Nu längtar jag dock hem och undrar lite hur jag tänkte när jag valde ett sånt sent flyg i morgon.

Fast jag vet ju att jag valde baserat på priset och att den billigaste biljetten hem i morgon ironiskt nog ger mig tillträde till SAS-loungen.

Så det blir kanske en tidig avfärd till Heathrow och gott om tid till tax-free shopping och loungehäng med en god bok i morgon.

Det är ju inte det sämsta sättet att spendera en dag.