Pysslig

Det händer att jag faktiskt tar mig för att genomföra de kreativa idéer jag får.

Nu till exempel har jag stansat namn på små metallbrickor som jag sedan hängt på varsitt linnesnöre med en pärla.

Tanken är att knyta dem runt foten på sitt vinglas och på så sätt ha koll på vilket glas som tillhör vem.

Det var lite knepigt att få bokstäverna precis där jag ville ha dem så jag får intala mig att det är charmigt att det är lite ojämna rader.

I morgon ska jag försöka komma igång när det är lite bättre ljus när jag ska göra tjugo till.


  

På jakt efter den perfekta frisyren

Det var ju typiskt att jag skulle fotografera så att jag såg hur håret såg ut bakifrån.

Nu när jag faktiskt ska till frisören på fredag.

För nu brottas jag igen med den svåra frågan: Klippa eller inte klippa.

Jag identifierar mig så starkt med att ha riktigt långt hår att det är ett svårt beslut för mig.

Även om jag tycker att det är mycket snyggare med en ‘riktig’ frisyr.

Men nu känner jag mig nästan tvungen att klippa ganska mycket.

Och det är kanske dags.

Så jag letar den perfekta frisyren.

För mig.

Någon gång har jag sett den på bild.

Men var?

Nu hittar jag den inte.

Fast jag har hittat några andra inspirationsbilder.

Jag vill fortsätta ha lugg, jag vill fortfarande ha det ganska långt och jag vill kunna ha det lite rufsigt.

Helst vill jag ju ha håret (och för all del utseendet) som tjejen på den första, övre bilden.

Men att sätta i löshår är inte min grej så den får väl komma med som långsiktig ambition och så får vi se vad min frisör säger om de övriga bilderna.

Vad tycker ni?

Jag tänker förresten inte byta hårfärg; jag är rödhårig i själ och hjärta så det tänker jag förbli.

frisyrer

Varning för kurvor

I dag tar jag ett rejält kliv ut ur min bekvämlighetszon och visar upp alla mina kurvor.

Det tar verkligen emot att lägga upp bilder på eländet, men det är en del av projekt ‘tycka om mig själv som jag är’.

Dessutom upptäckte jag att håret ser ut som ett V ner på ryggen, vilket jag inte gillar.

Så när jag ska till frisören på fredag ska jag säga att jag vill ha en rak linje.

Då lär det väl bli ganska mycket kortare och ännu mer av kurvorna avslöjas.

Det är bara att bita ihop och fortsätta jobba på att bli mindre.

Jag inviger iallafall mitt andra par insmugglade skor i dag; silver, glittriga stenar och svart nagellack ftw.

   
 

En dag på balkongen

Jag har känt mig lite låg i dag igen.

Kanske inducerat av gårdagskvällens champagneintag.

Men det har varit en dag som gjord för ensamhet och verklighetsflykt.

Jag har helt enkelt tillbringat hela dagen på balkongen med näsan i en bok.

Det började med frukost i bara linne och shorts, via lunch och eftermiddagskaffe till klänning och myskofta tills boken var utläst och det var dags för middag.

Jag känner mig kanske inte så mycket gladare men jag har iallafall fått dagen att gå på ett hyfsat njutningsfullt sätt.

  
  

Efterlängtat

En fördel med dåligt väder är förstås att man njuter desto mer när det blir vackert väder.

I dag har det varit vackert väder och jag har njutit.

Inte så mycket som jag skulle velat kanske eftersom jag var tvungen att tvätta.

Men jag har gått barbent, ätit på uteservering och hängt på balkongen.

Nästan alla veckans bonuspoäng rök i dag men det var det värt.

Speciellt eftersom en del av dem gick till den rosa champagne som Johanna hade med sig.

Så lyxigt att få sitta på balkongen i trevligt sällskap och njuta så ädla drycker.

Den efterlängtade sommarkänslan börjar infinna sig.

   
    

Fre — gäsp — dag

Jodå, så är det.

Tant Katarina sitter i soffan och gäspar istället för att vara ute och busa.

Den här veckan har både gått jättefort och känts jättelång.

Men jag har bockat av en hel del, både privata åtaganden och på jobbet.

Så det är väl ok att ha en lugn hemmakväll även om det är fredag.

I morgon ska jag iallafall umgås med Johanna som äntligen flyttat tillbaka till Stockholm igen.

Det ska bli kul.

Men nu?

Nu tror jag att jag ska gå och lägga mig.

Det ska bli skönt; det är något speciellt skönt med att gå och lägga sig när man vet att man inte behöver stiga upp någon särskild tid.

Ja, nästan svart alltså

Ett av mina favoritmärken, Gossip, har showroom och butik här på min gata.

Just nu säljer de allt i butiken till halva priset.

Mycket, mycket farligt!

Jag har nu tre klänningar i samma modell men olika färger.

En rosa (jo, jag vet; oväntat) som jag köpte för ett tag sedan och en hallonröd.

Sedan bad jag att få den i ‘nästan svart’.

Då sa hon i butiken att den var midnattsblå.

Det låtsades jag inte om och köpte den ändå.

I dag invigde jag den.

Jag får väl tillstå att i visst ljus drar den åt blått.

Okej, i visst ljus ser den blå ut.

Men jag gillar den ändå.

Och om jag stannar uppe till midnatt och tittar upp mot himlen är jag ganska säker på att jag kommer att tycka att den är nästan svart.

  

Låt oss prata om lilltår

Låt oss prata om lilltår.

Om lilltår och sandaler.

Hur tänker de egentligen?

Människorna som designar sandaler.

För inte verkar de tänka på lilltår och var på foten de sitter.

Nu har jag minst två par sandaler där lilltån liksom trillar ut eller nästan trillar ut mellan remmarna.

Det är inte snyggt.

Och det är verkligen inte skönt.