Nu är det glatt

Eftersom jag fortfarande är hängig behöver jag inte vara ute på vägarna i dag.

Och det finns nog anledning att vara glad för det.

Liksom jag är glad att jag inte hade min bil parkerad i uppförsbacken här utanför.

Steven kunde nämligen dela med sig av bildbevis på hur glatt det faktiskt är i den backen nu.

Och hur tråkigt det kan vara att stå parkerad så att man hamnar i vägen för en lastbil som inte riktigt klarat av väglaget.

glatt

Annonser

Klädkatastrofer

Jag är inte bra på att packa lätt. Det är bara att erkänna.

Oftast när jag åker bort packar jag för alla möjliga eventualiteter och kommer hem med åtminstone halva packningen oanvänd.

Men nu när jag oftare och oftare reser för att bara vara borta över dagen eller en natt försöker jag att bara packa det nödvändigaste.

Ja, alltså när jag bara ska vara borta över dagen brukar jag ju inte packa någonting alls.

När det är en övernattning har jag ju nu dessutom skaffat en kabinväska. Så att jag ska slippa checka in bagage.

Allt i ett försök att spara in på restid. För att det bara skulle ta en timme att flyga till Oslo eller Köpenhamn kanske tekniskt är sant – själva flygtiden är bara runt en timme – men den totala restiden är betydligt längre.

Fast nu kom jag ifrån ämnet.

Den här gången skulle vi bara vara borta en natt och jag packade alltså bara min kabinväska.

Vid middagen i går kväll lyckades en kollega fumla med sitt vinglas så att hela den topp jag hade på  mig var neddränkt i vin. Även byxorna och min kofta hade fått vinfläckar.

Alltså var jag i dag tvungen att ha på mig samma jeans jag hade dagen innan. Ett par jeans som varit favoriter och välanvända i säkert tre år.

I eftermiddags när jag skulle sätta mig i taxin för att påbörja hemfärden hörde jag ett otäckt ritschande ljud.

Jeansen hade inte direkt spruckit. Det var mer som om tyget bara gått isär, med ett trådigt lager fortfarande intakt, längs med hela sömmen på rumpan.

Det var bara att välja: Vinfläckiga men hela byxor eller gå med rumpan snudd på bar.

Att öppna en resväska, om än liten, ta av skorna och byta byxor på en liten flygplatstoalett var något av ett äventyr men jag föredrog vinfläckarna.

I övrigt har det varit två  bra dagar och hemresan gick fint, men det här med att packa lätt kommer jag väl inte våga göra igen på ett tag.

Tretton

Jag tyckte det var illa nog att vara tvungen att stiga upp vid halv fem för att flyga till ett möte utanför Köpenhamn.

Speciellt när det visade sig att mötet inte alls började tio utan inte förrän elva.

Men när det dessutom visade sig att jag skulle sitta på rad 13 och borda från gate 13 kändes det som om alla tecken pekade på att jag borde stanna hemma.

Fast jag åkte förstås och nu börjar det ordna upp sig.

20121127-102043.jpg

Det trodde jag inte om en måndag

Den här måndagen började inte särskilt bra.

Först var jag uppe vid halv sju och väckte Steven, men så såg jag ett mail från en kollega om att han fått vinterkräksjuka i familjen och blev så trött att jag gick och la mig igen.

Och somnade om – förstås – och försov mig – förstås.

Så jag fick stressa som tusan och kom ändå ut till bilen tjugo minuter efter att jag borde ha flyttat den, helt övertygad om att jag skulle ha fått parkeringsböter.

Men se där vände det. Det satt ingen ful gul lapp på rutan och resten av dagen fortsatte också att löpa på bättre än förväntat. Jag fick till och med en parkeringsplats på en gång när jag kom hem.

Efter det kändes det som om en vikt lyfts av mina axlar och jag njöt till och med av den promenad jag tog i duggregnet för att köpa schampoo och gå på ICA.

Det trodde jag inte om en måndag. Att det skulle bli en dag då mitt humör vände mot det bättre.

Stoppa karusellen

Även om det varit söndag i dag har det hänt flera saker som gjort att jag känt ett mycket starkt behov av att ropa: Stoppa karusellen – jag vill hoppa av.

Så nu lägger vi den här dagen till handlingarna och fokuserar på att det snart är jul.

Och ignorerar allt som måste vara gjort innan dess.

Jag måste bara gå ner i tvättstugan en gång till.

Men efter det så. Operation minnesförlust och en natts god sömn.

Inget för historieböckerna

Det här har, iallafall inte hittills, varit en helg som kommer gå till historien som någon särskilt minnesvärd sådan.

Steven är på rymmen och jag fastnade förstås framför jobbdatorn till sent. Efter det ville jag ändå titta lite på tv, läsa bloggar och faktiskt en bok.

Därför blev klockan nästan fyra på natten innan jag äntligen la ner huvudet på kudden och där låg jag kvar till långt in på förmiddagen i dag.

Framåt eftermiddagen lämnade jag faktiskt lägenheten för att göra en skönhetsbehandling, eller bli torterade beroende på hur man ser det.

Men när det var klart tog jag bara en kortare promenad som inkluderade ett besök på ICA och gick sedan direkt hem igen.

Och här hemma har jag bara tagit det lugnt, pratat lite i telefon och sånt.

Det enda som väl varit minnesvärt med den här helgen är väl att Sylvia Vrethammar skötte sin dag i Så ska det låta med den äran. Hon var både intressant, klok och välformulerad.

Jag ändrade till stor del den uppfattning jag fått av henne i de tidigare programmen. En mycket positiv överraskning.