Som i en Jane Austen-film

Jag hade en ny klänning på mig i dag.

Jag har flera klänningar från samma designer.

I samma modell.

I samma storlek.

Så jag provade inte den här innan jag köpte den.

Den här designern…

Hur ska jag uttrycka det finkänsligt…

Hon är inte lika nära Dolly Parton i bh-storlek som jag.

Och hennes överdelar passar oftast bättre för kvinnor som liknar henne mer än mig.

Men just den här klänningsmodellen har fungerat bra för mig.

Det enda är att jag måste ha ett linne under så att urringningen inte blir lite väl vid och djup, vid på djupet alltså.

Har fungerat alltså.

Den här nya klänningen var lite extra tajt över bröstet.

Jag lät inte det hindra mig för den är i en fin färg, har en trollslända i mönstret och ordet Love broderat i rosa.

Ni fattar ju!

Så hela dagen i dag har jag känt mig som en skådespelare i en Jane Austen-film.

Som om jag hade en korsett på mig som både komprimerade bysten lite sedesamt och skapade en lite busig klyfta.

Jag vet inte om det var det eller ett meddelande jag fick under dagen men jag har känt mig riktigt attraktiv hela dagen.

Så ett riktigt bra köp, den där klänningen.

Även om jag inte är säker på om jag kommer att ha den på jobbet igen.

Det händer så omtumlande saker när jag känner mig så där läcker.


Annonser

Hur man undviker regn

Jag, vi, inledde veckans andra tvådagarsmöte i dag.

Denna gång på kontoret i Täby, med ett annat team.

Efter mötet skulle vi till en restaurang där vi troligen skulle komma att sitta utomhus.

Fram till och med lunchen var vädret så fint att vi satt ute och åt.

Men någon gång på eftermiddagen mulnade det på och det kom en rejäl störtskur.

Himlen fortsatte vara hotfullt molnig och jag som inte tagit med någon jacka!

Så när mötet var slut tog jag en snabb sväng till Täby C och köpte mig en regnkappa.

En vackert gammelrosa i något gummiliknande material.

En sån som jag trånat efter länge men alltid tänkt att jag är en alldeles för varmblodig person för att kunna ha.

Men priset var rätt och inget bättre alternativ presenterade sig så den fick det bli.

Så det har naturligtvis inte regnat en droppe i kväll.

Många droppar av olika slag har dock inmundigats, bland annat en konstig spansk drink som heter kalimutxu.

Jag kan inte säga att jag rekommenderar den precis men nu har jag testat den iallafall.

Däremot kan jag rekommendera den japanska whisky, Nikka, jag testade.

Och vi har ätit gott och skrattat mycket.

Själva mötet var bra också.

Så på det hela taget en lyckad torsdag.

Även om det inte regnade.

Regnskydd; fungerar både förebyggande och akut.

Man vet ju aldrig

I går gjorde jag verkligen en insats innan jag gick ut.

Nytvättat hår, välsminkad och med omsorgsfullt vald klädsel.

Visserligen med mössa men ibland måste eftergifter göras med anledning av väder och annat.

Så tror ni att jag fick anledning att prata med en endaste människa?

Skulle inte tro det, va.

I dag struntade jag alltså i att sminka mig, vädret krävde ändå både mössa och jättestor halsduk.

Vad vädret också tillät var ett tillfälle att använda mina fuskläderbyxor.

De är nämligen lite för stora nu och sitter bara uppe om jag har strumpbyxor under och det kan jag ju bara ha om det är riktigt kallt ute.

Och det var det i dag; kallt och vintervitt.

Men jag var tvungen att gå ut ändå och ut gick jag.

Träffade faktiskt en granne som jag fick sällskap med hem.

Hon sa inget om att jag var osminkad eller om mina coola byxor.

Det ena var ju bra, det andra var väl lite synd.

Fast jag vet ju iallafall att jag var läckrast i stan i dag.

Iallafall i min fantasi.

Vissa dagar hinner jag så himla mycket

Det känns som om jag hunnit massor i dag.

Jag har varit på kontoret och blivit uppdaterad av kollegan om hennes fem veckor långa och romantiska (jag hatar henne, nej, det gör jag förstå inte, bara lite… fast inte alls, men ni vet: jag vill också ha romantik) semester.

Och bortsett från parentesen; jättekul att hon är tillbaka och jag är faktiskt så väldigt glad för hennes skull.

Sedan hann jag jobba lite också faktiskt, innan det vid halv tolv var dags för mig att köra karavan med en kollega ut till ett konferensställe i närheten av Märsta.

Köra karavan betydde i det här fallet att han körde före och jag försökte hänga på för allt jag var värd och gjorde en del manövrar som jag inte var helt stolt över.

Men vi kom fram och hann faktiskt slänga i oss lite lunch — väldigt god och nyttig lunch — innan det var dags för mig att hålla en presentation.

Och den gick så bra!

Ibland tycker jag att jag väl inte är något att hänga i julgranen precis, inte dålig på mitt jobb, verkligen inte, men inte något särskilt heller.

Men i dag fick jag så mycket fina kommentarer och önskemål om att jag skulle vara med oftare, att de känner sig både bättre informerade och motiverade när jag varit med dem.

Så hade jag inte haft ett viktigt telefonmöte direkt efter att min punkt var klar hade jag stannat och deltagit mer i deras möte, men istället körde jag hem samtidigt som jag själv blev informerade om några kommande organisatoriska förändringar.

Inga som kommer att innebära alltför stora förändringar för mig personligen, som det visade sig, så väl hemma jobbade jag på som om inget hänt.

När jag tyckte att arbetsdagen var slut gav jag mig ut på festklädseljakt igen.

Till fots.

Vilket kanske var en dålig idé men det gick ju så bra i går.

För att inte dra ut på det här inlägget alltför mycket så kom jag hem med två klädesplagg med potential att få gå på fest på lördag, ett kommer att lämnas tillbaka.

Och med en ilsket värkande vänstervrist.

När jag hade gått mina 10 000 steg var jag på NK och passade då på att handla på deras matavdelning för att sedan ta buss 69 utanför och åka hem.

Problemet är bara att de bygger om som bara sjutton där och jag hittade ingen busshållplats där längre och var tvungen att gå till Åhléns.

Ingen jättelång sträcka.

Om man inte redan har ont i en vrist.

Då var det nog droppen som gjorde att jag nu sitter med foten i högläge och önskar att jag köpt den där tuben med Voltaren Gel som jag stod och klämde på härom dagen men lät bli att köpa för att jag trodde att jag redan hade en hemma.

Men trots det känns det ändå som om jag haft en riktigt bra dag.

Hoppas ni också haft det.

Det kändes långt…

Nästa helg ska jag på fest.

Jag har ingenting att sätta på mig!

Och hela nästa vecka är väldigt uppbokad, både dag- och kvällstid.

I dag var alltså i princip sista chansen att leta något tjusigt att sätta på mig.

Jag hade kollat upp var det skulle finnas återförsäljare för några märken jag tänkte skulle kunna bli bra och planerat en bra promenadrunda.

Bussen till Hornstull och sedan promenad Hornsgatan bort till Mariatorget och Swedenborgsgatan.

Där fanns för övrigt inte den affär som jag skulle till längre men jag kikade lite i en annan.

Där hittade jag en ljuvlig stickad rosa tröja.

Vilket ju inte skulle passa så bra på fest, iallafall om det inte vore en kräftskiva utomhus, och dessutom var den löjligt dyr.

Så den fick hänga kvar och jag promenerade bort till Gamla Stan och Västerlånggatan där jag besökte en affär som hade nästan ingenting kvar, utom några enstaka modeller i S och XS.

Inte så konstigt att folk handlar på nätet.

Vidare via Gustav Adolfs Torg och Kungsträdgården till Mathilde i PK-huset.

Där hittade jag några saker, det gjorde jag.

Men jag kunde inte bestämma mig.

Så in på NK där jag besökte toaletten för 10 kronor och köpte sportstrumpor för mer än 500 kronor.

Sedan fick promenaden gå via Åhléns och Drottninggatan hem.

Det var en tung promenad i dag, inte mer än en knapp mil men redan efter ungefär hälften hade jag ont i fötterna, vristerna, vaderna, knäna och ena höften.

Så det kändes långt, mycket längre än en mil.

Väl hemma blev jag förstås rastlös och i och med det svårt sugen på att äta dumheter.

Men då började jag chatta med Cissi om de olika klädalternativ jag hittade i dag och fick för mig att prova ett par svarta vaxade jeans som låg i ‘fortfarande för små’-högen.

Och jag fick på mig dem!

På sätt och vis.

Jag menar jag kan knäppa knapparna och dra upp gylfen men de sitter verkligen varken bekvämt eller snyggt.

Vilket gjorde att jag skippade alla planer på att äta något och istället sitter här i soffan och andas försiktigt och hoppas att jeansen ska töja sig på rätt ställen.

Och i morgon går jag nog och köper ett av de där klädesplaggen.

Frågan är bara vilket.

Jag väljer mellan två.

Vilket faktiskt är ett framsteg.

Och apropå steg; 14 943 blev det i dag.

Rensning pågår

Det pågår rensning här.

Inte i källarförrådet där det borde pågå.

Utan i klädkammaren.

Jag ledsnade på att inte kunna hitta några kläder.

Hela tiden känna att jag inte har något att sätta på mig när jag ju vet att jag i själva verket har massor.

Så jag rensar i klädkammaren.

Det går inte fort.

Men det blir noggrannt gjort.

Jag har redan hittat fyra par jeans som jag kan ha, säkert femton par jeans och byxor som är för stora och ska lämnas till återvinning och minst lika många som ligger på vänt inför ytterligare viktminskning.

Det här är alltså utöver det inte oansenliga antal byxor och jeans jag redan använder.

Hur tusan bär jag mig åt?

Jag skyller på att jag är gammal; har hunnit samla länge och glömmer vad jag redan har.

Nu ska jag återgå till rensningen.

Jag har inga illusioner om att jag ska bli färdig i kväll, men kanske hittar jag något att ha på mig i morgon iallafall.

26 grader

Den uppmärksamme bloggläsaren vet att även om jag fick mycket gjort i helgen så har jag inte plockat fram sommarkläderna.

I dag ska vi tydligen ha 26 grader här i Stockholm.

Det ledde till en smärre klädkris i morse.

Nu fanns ju mina vita jeans faktiskt framme.

Så jag tog dem, ett vitt linne och en lite tunnare topp och jag kände mig faktiskt riktigt sommarfin.

Men nu sitter jag i en videokonferens och har sett mig själv på videoskärm i ungefär en timme och känner mig inte alls lika fin längre.

Kameran lägger på fem kilo, va?

Ja, ja. Hur det än är med det ska jag försöka få sån ordning i klädkammaren i kväll att jag kan ta fram lite sommarkläder.