Vuxenkurragömma

Här sitter jag och gömmer mig.

I soffan under en filt med den värmande MacBooken i knät.

Det är nämligen höststädningsdag i bostadsrättsföreningen i dag.

Men jag vaknade med en näsa som lyckades med konststycket att vara både täppt och droppande.

Med huvudvärk och de minsta ögonen i riket och möjligen lite feber också.

Jag tänkte följaktligen att det troligen inte var lämpligt för mig att hänge mig åt höststädning.

Hur mycket jag än ville.

För det är klart jag ville det.

Jag har längtat efter höststädningen hur länge som helst.

Hrm, host, harkel.

Visst har jag fått fina blommor?

IMG_8211.JPG

Annonser

Ett tecken?

Ibland undrar jag verkligen.

Precis nu när jag funderar på att ändra mina prioriteringar får jag en liten knuff i en viss riktning.

Jag har ju ganska länge tänkt att jag vill renovera här hemma.

Men har liksom inte kommit mig för att ta mig till banken och skaffa de resurser — läs pengar — som behövs.

Och nu ikväll ringer en kille just från min bank och vill att jag ska komma dit och prata om mina pengar.

Så nu har jag en tid bokad och plötsligt massor att tänka på och planera.

Något som troligen kommer att stimulera hjärnan utan att slita så mycket på hjärtat.

Är ni redo för en renoveringsblogg?

Och är ni redo att komma hit och hjälpa mig packa och röja inför själva arbetet?

För jag kan inte påstå att den biten lockar mig så där himla mycket.

Men att få det renoverat och fint och helt och hållet i min smak; verkligen lockande.

Smaken är som baken

De håller på att måla om i min trappuppgång.

Det kommer inte att bli något uppseendeväckande men rent och fräscht kommer det att bli.

När det kom på tal att det skulle målas om blev det — förstås — diskussioner om hur det skulle målas.

Och döm om min förvåning när några uttryckte en önskan om att få behålla samma färg och bård som målats dit på 80-talet.

En rosafärg som inte ens jag gillar med någon slags våg-bård. I rosa.

Tydligen ville inte styrelsen välja mellan våra åsikter utan satte upp en lista för oss att rösta på.

Det var med stor nervositet som jag räknade rösterna varje morgon och ändå visste jag inte när listan försvann vad slutresultatet blev.

Men nu vet jag. Det blir grått och vitt med en tunn vinröd rand mellan färgfälten.

Precis som det är i gathusets entre.

Och precis som jag ville.

Ibland fungerar demokrati som man vill och ibland vill man ‘whip the votes’ som Frank Underwood.

20140223-202432.jpg

Nej, jag vet inte vad de gör

Jag har fått nya grannar i lägenheten ovanför.

Det hade jag sett fram emot.

Efter att de som bodde där tidigare renoverade blev det ju så lyhört att jag kunde höra vad de pratade om vid matbordet.

Inte bara att de pratade alltså utan faktiskt vad de pratade om.

De hade ju små barn också.

Och jag tycker verkligen att små barn ska få springa omkring och vara glada och högljudda.

Men det kunde ändå vara lite jobbigt ibland.

Så när jag hörde att jag skulle få nya grannar som var ett par i 50-årsåldern utan barn tänkte jag att nu blir det lugnt och skönt.

Säkert har de stora tjocka äkta mattor som dämpar alla ljud.

Och troligen smyger de fram i mjuka tofflor.

Det vore inte fel att säga att jag misstog mig.

Jag vet inte vad de gör där uppe.

Men jag skulle kunna våga mig på några gissningar; bowling, boule, curling och träskodans.

Och det är en väldig tur att jag inte har någon kristallkrona.

För de går omkring med så kraftfulla steg att jag känner min soffa röra sig.

Fast jag har faktiskt inte hört dem prata ännu.

De kanske har varit tillsammans så länge att de varken behöver eller vill prata med varandra längre.

Vem är det som krafsar på min dörr?

För ett tag sedan — ganska länge sedan — hade vi ett inbrott i vår fastighet där inbrottstjuvarna helt enkelt sågat upp ett hål i ytterdörren för att komma åt låsvredet.

I morse lät det som om det var något sådant som höll på att hända med dörren till min lägenhet.

Alternativt att ett stort lejon höll på att försöka klösa sig in.

Det senare höll jag för ganska osannolikt och eftersom jag sett redan i går att de påbörjat ommålningen av våra ytterdörrar trodde jag väl inte att det var ett inbrottsförsök heller.

Men lite obehagligt var det.

20140204-103443.jpg

Att gå in i väggen

I natt bodde jag på ett annat hotell; Hotel Kong Arthur inne i Köpenhamn.

Där fick jag ett rum på fjärde våningen, vilket är så högt man kan komma på det hotellet.

Ett stort och luftigt rum fick jag, med mycket golvyta, en tresitssoffa och två breda sängar.

Jag hade lite svårt att välja vart jag skulle sova.

Ett tag lutade jag åt att sova i soffan eftersom det är så sällan man har en så stor soffa i sitt hotellrum.

Men till slut valde jag sängen som stod med ena långsidan mot en vägg.

Där sov jag jättegott.

Det enda problemet var att väggen var på den sidan av sängen där jag normalt kliver i och ur sängen här hemma.

Så när jag vaknade inatt och behövde kissa så gick jag helt enkelt in i väggen.

Eller försökte åtminstone.

Jag hann ju så att säga inte få upp någon vidare fart så det hände ju inget annat än att jag förstod att jag måste kliva upp på andra sidan.

20131024-223117.jpg

20131024-223141.jpg