London, here I come!

Jaha, nu är jag inte helt utan planer i sommar.

Jag har bokat en resa till London.

Och hotellrum.

Jag känner mig väldigt pank just nu.

Men det är ju bara pengar.

Och det är för en kär väns födelsedagsfest.

Fast för att jag ska hinna acklimatisera mig, få ordning på jet-lag och sånt, åker jag dit två dagar i förväg och hem två dagar senare.

Nästan fem dagar i London alltså.

Det kan bli dyrt…

Men roligt, väldigt roligt.

Annonser

Restaurangtips Helsingfors – Passio

Så vi var på en fantastisk restaurang i Helsingfors i går kväll; Passio.

Vi kunde välja mellan en tre- eller femrättersmeny, ospecificerad förrätt, huvudrätt som var fisk, kött eller vegetarisk och dessert.

Det var den enda informationen på menyn.

Vi valde en femrättersmeny som visade sig vara en sjurätters.

Vi tog också det tillhörande vinpaketet.

Allt var fantastiskt!

Efter varje rätt tänkte jag att nu har vi ändå fått den godaste rätten.

Men så kom nästa rätt in och var minst lika god.

Det var inte billigt, men värt varje Euro.

Så om ni befinner er i Helsingfors och vill kosta på er en kulinarisk upplevelse rekommenderar jag att nå går till Passio.

Att möta våren i Köpenhamn

Vilken fin dag jag haft!

Solen sken ju redan i Stockholm i morse men här i Köpenhamn fick jag riktiga vårkänslor.

Trots att det blåste rätt friskt gick jag med jackan uppknäppt och solen lyste så starkt att jag började önska mig solglasögon.

Jag åkte Metro in till byn och ringde upp min middagsdejt för att höra var hon befann sig.

Hon visade sig vara på just det varuhus som jag precis klivit ut ifrån.

Vi sammanstrålade och jag tvingade med henne till den Paperchase-avdelning jag fick syn på när jag gick tillbaka in i varuhuset.

Paperchase stod alltid på min ‘måste’-lista när jag var i London och jag brukade dra hem flera kilo med vackra anteckningsböcker och annat därifrån.

Den här gången behärskade jag mig och köpte inte en enda anteckningsbok — mest för att alla var så fina att jag inte kunde välja — men jag har nu födelsedagskort så att det borde räcka åtminstone det här året ut.

Sedan tog Pim med mig till en jättecharmig restaurang; Peder Oxe.

Breda och lite skeva golvplankor, enkel men bekväm inredning och en av de största öppenspisar jag sett.

Över borden hängde skomakarlampor med numrering och en liten grön lampa.

Det visade sig att när man bestämt sig för vad man ville beställa så tände man sin lilla gröna lampa och så kom servitrisen och tog upp beställningen.

Vi åt från en mycket god salladsbuffet och varsin oxeburgare.

Och pratade. Och pratade. Och var överens om att det här med att få nya fina vänner via bloggandet är helt magiskt.

Sedan promenerade vi tillsammans till Centralstationen, Pim åkte tillbaka till Sverige och jag till mitt hotell.

En alldeles utmärkt minisemester och nu ska jag förhoppningsvis sova gott trots att världens största fullmåne hänger utanför mitt fönster.

20140217-221757.jpg

20140217-221819.jpg

20140217-221836.jpg

20140217-221857.jpg

20140217-221932.jpg

20140217-221948.jpg

Det blir inte alltid som man tänkt

Det här med att resa.

Det blir ju inte alltid som man tänkt.

I dag skulle ju jag till Oslo.

Tanken var att vi skulle flyga 8:30, ta Flytovet till Asker — cirka 45 minuter — och därifrån taxi — cirka 10 minuter — till hotellet där vi skulle mötas och bo.

Vi skulle alltså vara framme i god tid före klockan elva då min kollega skulle ha en spabehandling och jag skulle ha två timmar på mig innan lunchen för att jobba.

Så var det alltså tänkt.

Men så var vårt flyg försenat så istället för att landa 9:30 landade vi fem i tio.

Och Flytoget gick inte utan vi fick en voucher för att, tillsammans med en okänd ung man från Tyskland, ta en taxi istället.

Och hamnade i en groteskt lång taxikö. I säkert 45 minuter stod vi i den kön.

Bara för att få en taxi körd av möjligen den sämsta taxichauffören i hela världen.

Först lyckades han bara nästan hitta till den järnvägsstation där tysken ville bli avsläppt.

Sedan tog det honom sju svåra år att få in rätt adress i sin GPS för att köra min kollega och mig dit vi ville.

Och även efter det lyckades han köra fel fyra gånger. FYRA!

Så vi kom inte fram till hotellet förrän närmare tolv och då var jag ganska rejält uppskakad.

Men som tur är hade jag världens trevligaste resesällskap. Och nu har vi haft ett mycket bra möte och ätit en mycket god middag.

Så jag kommer nog ändå att somna med ett leende på läpparna.

Fast jag är inte så sugen på att åka taxi i Oslo igen i någon snar framtid.

20130911-000500.jpg

20130911-000514.jpg

20130911-000524.jpg

formel B

Min kollega i Danmark är en fena på att hitta spännande restauranger för oss att besöka i Köpenhamn.

I går kväll var vi på formel B, en restaurang med en stjärna i Guide Michelin.

Det var en fantastisk upplevelse.

Miljön var sparsmakad och avslappnad men ändå spännande.

Och maten! Maten var olik allt annat jag smakat.

Alla rätter var smårätter, och små konstverk.

Jag åt en fantastisk rätt med kammussla, en med havskräfta och en med pata negra.

Den senare rätten hade också æggeblomme: är inte det ett vackert ord för äggula så säg?

Tyvärr gick det inte så bra att ta bilder på maträtterna.

Men jag rekommenderar ett besök på formel B, kanske inte om man är vrålhungrig men definitivt om man vill prova ovanliga smakkombinationer.

IMG_1647

Higher and higher

Jag är i Köpenhamn igen, på samma hotell som förra veckan.

Man kan säga att jag tycks komma upp mig mer för varje gång jag kommer hit.

Första gången jag bodde här fick jag ett rum på 12:e våningen, nästa gång på våning 14, sedan 18 och nu 21.

Jag älskar att bo högt upp. Idag var det dessutom strålande väder så jag fastnade säkert en halvtimme framför fönstret, trollbunden av utsikten.

De sa ju inte var

Konferensen fortskrider. Som vanligt är programmet så späckat att det är svårt att hinna blogga.

Mer än 24 timmar har nu gått sedan jag fick SMS:et att min väska var återfunnen och på väg till min slutdestination.

Vilket jag antog betydde att den var på väg från Stockholm hit. Men nu när den ännu inte kommit fram har jag börjat fundera.

Och inser att de faktiskt inte sagt var de hittat väskan. Kanske hittade den i Timbuktu, kanske måste den byta flyg flera gånger innan den tar sig hit.

Om den nu är på väg hit. De sa ju faktiskt inte vad de anser är min slutdestination. Kanske tycker SAS att min slutdestination är någon helt annan stans.

Det blir i alla fall spännande att se om väskan hinner hit innan det är dags att åka hem.