Och i dag då?

I dag skulle ju ha varit den första riktiga semesterdagen.

Alltså den första vardagen som jag skulle vara ledig.

Men jag insåg ju att det innebar vissa risker att rivstarta semestern.

Så jag åkte till kontoret och jobbade.

Det kändes bra.

Speciellt eftersom jag och en kollega tog en finlunch på Restaurang Pont i Hägernäs.

Det ligger så fint vid vattnet och maten är god också.

Sedan hann jag hem i tid att hämta ut en kavaj från kemtvätten.

Vilket var en väldig tur eftersom jag annars varit tvungen att vänta till efter sommaren.

Efter det försökte jag ta en tupplur i soffan men då började minsann telefonen plinga som en galning med både sms och Messengermeddelanden.

Så jag gav upp och städade kylskåpet istället.

Snart har jag nog inget annat val än att resa iväg på semester eftersom det inte finns något mer att pyssla med här hemma.

Men inte i morgon.

I morgon ska jag till Akademibokhandeln och skaffa den viktigaste packningen inför sommaren; de böcker jag ska läsa.

Skulle jag ha gjort ingenting?

Jag förstår att någon skulle kunna tro att jag inte gjort någonting alls i dag.

Och jag försökte verkligen att göra ingenting.

Men det blev för tråkigt.

Så jag städade skafferiet.

Inte för att jag tycker att det är så himla skojigt utan för att det behövdes.

Och det är alltid lika fascinerande hur mycket jag hittar som passerat sitt bäst-före-datum.

Bland annat en hel samling oöppnat godis.

Det här med att spara det bästa till sist fungerar inte alltid.

Kraschar när jag borde flyga

Det är i och för sig inte ovanligt för mig.

Att jag kraschar när jag borde flyga av lättnad.

Blev ofta sjuk precis efter en tentamen, till exempel.

Och nu, när jag åtminstone på papperet, inlett min semester tappade jag plötsligt all ork.

Vädret hjälper ju inte precis till heller.

Så jag hade lätt kunnat dra täcket över huvudet och stannat så nästan hur länge som helst.

Men som tur var är Johanna här på besök och jag tog mig inte bara upp ur sängen.

Nej, jag har varit på Systembolaget, på Spiti, ätit en fantastiskt god brunch på Raw och sedan pratat bort några timmar här hemma i soffan.

Så lite piggare känner jag mig väl nu.

Kanske till och med orkar spela — jag menar titta på — lite VM-fotboll i kväll.

I, robot (igen)

Jag ville skriva en kommentar i en trevlig blogg.

Fast då ville den att jag skulle bevisa att jag inte är en robot.

Med sån där ordverifiering.

Jag tryckte fram tre olika alternativ och klarade inte av något.

Så jag är tydligen en robot.

Ibland önskar jag ju att jag inte var så känslosam.

Och hade väl aldrig trott att jag var en robot.

Men vi moderna robotar kanske är så sofistikerade att vi har känslor.

Jag är inte säker på att jag förstår poängen med det.

Känslor har en tendens att ställa till det.

Även i ett lite större perspektiv.

Eller kanske särskilt i ett lite större perspektiv.

Fast om vi robotar bara kunde känna kärlek kanske det vore bra?

Make love, not war.

Liksom.

Nej, nu ska jag försöka koncentrera mig på jobbet igen.

Det går inte så bra i dag av någon anledning.

Naken!

Jag hade en stressig och konstig morgon.

Och nu inser jag att jag glömde att sätta på mig mina ringar.

Det får mig att känna mig naken.

Och jag gillar inte att vara naken på jobbet.

Kalla mig konstig.

Hur man lockar tillbaka sommarvärmen

I dag har det varit varmt igen.

Så härligt – vi har suttit ute både på lunchen och under eftermiddagsfikat.

Och jag vet minsann varför värmen kommit tillbaka.

I går kväll när jag nojat lite över de höga kostnaderna det skulle innebära att semestra i USA surfade jag runt lite bland nätreorna.

Det är faktiskt helt logiskt – alla vet ju att man sparar pengar när man handlar på rea.

Vad som däremot inte var helt logiskt var att jag inte alls föll för några ljuva, luftiga sommarklänningar.

Nej, jag var nog fortfarande frusen efter vår utesittarkväll i tisdags och klickade hem en stickad tröja.

Det kändes väl lite som ett felklick i dagens sommarvärme.

Men det kommer säkerligen tillfällen att använda en stickad tröja under sommaren ändå.

Om inte blir den fin till hösten.

Och ja, den är rosa.

Det här med Säffle – Kulturhistoria för ungdomar

Jag insåg att många inte förstod referensen till Säffle i mitt tidigare inlägg om semesterplaner så här kommer en lektion i kulturhistoria för er ungdomar.

En gång i tiden fanns det två coola killar som hette Tage Danielsson och Hasse Alfredsson. Den senare finns faktiskt fortfarande så vitt jag förstår.

Tillsammans stod de bakom ett flertal revyer och filmer och annat roligt.

Tage Danielsson skrev också en hel del kloka och pricksäkra observationer som ni säkert läst eller hört, som till exempel det här med Harrisburg och sannolikhet.

Nu kanske inte Harrisburg säger er så mycket heller, men läs den ändå.

Hasse Alfredsson skrev senare några kriminalberättelser, varav en — Den enfaldige mördaren — blev en film med Stellan Skarsgård, och blev också chef för Skansen.

De var i vilket fall som helst riktigt coola och skrev de en hel del tänkvärt och roligt tillsammans och bland annat en sketch som heter På jobbet.

Nu kan ni tycka att det känns mossigt och jobbigt att se en nästan 4 minuter gammal sketch.

Men om ni gör det kan ni sedan slänga er med uttryck som ‘En spik i foten’, ‘Du såg inte när de landade på månen’ och ‘Säffle. Kan man få en kopp kaffe?’ och eventuellt se ett litet leende krypa fram hos någon äldre bekant eller släkting.