Änglarösten av Arnaldur Indridason

Bara några dagar före jul kallas Erlendur Sveinsson och hans kollegor till Reykjaviks näst största hotell. De blir instruerade att gå in bakvägen, hotellchefen vill inte att gästerna ska oroas.

I ett litet rum i källaren har en man halvklädd i tomtekostym hittats knivmördad. Det är hotellets dörrvaktmästare Gudlaugur och det visar sig att han bott i det lilla källarrummet.

Det som är svårare att få fram är vem Gudlaugur egentligen är. Han verkar ha levt ett mycket ensamt liv och ingen av kollegorna på hotellet kan berätta särskilt mycket om honom.

Men en av hotellets gäster vet mycket väl vem Gudlaugur är, han har kommit hela vägen från England just för att få träffa honom. En gång i tiden hade Gudlaugur nämligen en mycket speciell talang och såg ut att ha en lovande framtid. Han kunde sjunga med en röst som en ängel.

——————————–

Jag återupptog mitt läsande av Indridasons böcker när jag åkte på konferens till just Island och Reykjavik och nu är jag fast. Inom kriminallitteraturen brukar man prata om ‘karaktärsdrivna’ böcker, det vill säga böcker som fokuserar mest på människorna som boken handlar om. Hur de tänker, känner, agerar och interagerar med andra. Indridason skriver just den typen av böcker.

En ytlig beskrivning av Indridasons huvudperson Erlendur Sveinsson skulle få honom att låta som en i mängden av många andra litteraturpoliser: fokuserad på sitt arbete, ensamstående med ett kraschat äktenskap och en trasslig relation till andra människor. Men Erlendur är ändå helt unik.

Trots att han tycks välja ett ensamt, snudd på isolerat liv är han inkännande och försöker närma sig andra människor. Han försöker förbättra relationen till sina barn och etablera nya relationer, till exempel möter han en kvinna i den här boken som han gör sitt bästa att öppna sig för.

De livsöden som Indridason beskriver, även Erlendurs är ofta mycket tragiska. På olika sätt är de alla påverkade av olika händelser och en oförmåga att kommunicera sina drömmar, önskningar och behov med de omkring. Uppdämda känslor och frustrationer som får varierande konsekvenser. I vissa fall leder de till mord.

Indridason är dock också skicklig på att bygga upp handlingen i sina böcker så att man hålls fast i boken trots det stillsamma tempot. Vägen till slutledningen är krokig och fylld av många människoöden. Inslagen om Erlendur eller någon av hans kollegors liv är lagom många och insprängda i historien så att de inte bromsar läsningen utan snarare för den framåt.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken.

Arnaldur Indridason ges ut på svenska av Norstedts förlag.

Frostnätter av Arnaldur Indridason

En kvinna hittas hängd i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Alla är övertygade om att dödsfallet är ett självmord, även Erlendur Sveinsson, men när kvinnans väninna ger honom ett band med en inspelning av en seans väcks hans nyfikenhet. Han börjar forska i kvinnans bakgrund, inte för att han ändrat åsikt om hur hon dött utan i en vilja att förstå.

Samtidigt får han anledning att se över två femton år gamla utredningar. Försvinnanden är speciellt svårt för Erlendur att lämna olösta. När han var åtta råkade han tillsammans med sin bror och far ut för en snöstorm och kom ifrån varandra. Hans bror återfanns aldrig.

Hans upptäckter i de olika utredningarna inspirerar till nya oväntade vändningar i samtliga och utgången blir långt ifrån vad han själv väntat sig.

————————-

Jag läste Glasbruket och Kvinna i grönt när de precis kommit ut på svenska. Jag minns att jag tyckte att de var väldigt bra, men av någon anledning fortsatte jag inte att läsa serien. Men så när jag skulle till Island ville jag förstås ha en bok att läsa under den resan som utspelade sig där.

Och jag blev inte besviken. Indridason återspeglar på något sätt Island och dess folksjäl på ett helt fantastiskt sätt. Jag har alltid trott att det krävs en speciell personlighet för att leva på en ö. Och Island har ju dessutom en mycket speciell natur och klimat.

Något som jag inte insett och som jag kanske inte förstått av mitt begränsade besök på Island men som boken gjorde uppenbart var hur stort Island faktiskt är. Och hur många insjöar som finns där. Jag blev inspirerad till en mer omfattande resa på Island både av boken och det jag såg.

Erlendur själv är på gränsen till för svårmodig och svårtillgänglig för min smak. Men då var den här boken precis rätt bok att läsa. Den gav viktig bakgrunds historia för att bättre förstå honom, både från hans egen bakgrund och från hans tidigare äktenskap.

Även om Erlendur är polis är den här boken ingen polisroman. Allting handlar om att lyssna på människor, om Erlendurs förmåga att lyssna på människor och fånga upp de avgörande detaljerna. Att förstå vad som motiverar människor.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken.

Arnaldur Indridason ges ut på svenska av Norstedts förlag