Ingen partyprinsessa

Jag var trevlig.

Jag hade själv trevligt under middagen.

Men jag kände mig inte fin.

Och jag hade så ont i vänster vrist och högerknä att jag nästan bara ville gråta.

Så jag är redan hemma.

Hos mamma och pappa alltså.

Eftersom de bor nästan granne med jobbet.

Och jag hann ändå dricka en del vin innan jag gick hem.

Och sedan bakåt igen

Jag kunde inte gå mina steg i dag.

Jag haltar och har ont både i vänster vrist och nästan hela högerbenet.

Så hur frustrerande det än känns fick det bli vila i kväll.

Men i övrigt har det varit en bra dag.

I morgon är det julfest på jobbet.

Som vanligt har jag inget att ha på mig.

Som passar temat för festen, jag har förstås massor att ha på mig.

Och jag har målat naglarna.

Det kommer säkert vara flera där som inte heller klätt upp sig till tänderna.

Det viktiga är väl att vara där och vara trevlig, inte vad man har på sig?

(Säg ja!)

Framsteg

Mer än 10 000 steg även i dag.

Uppdelat på en morgon- och eftermiddagspromenad.

Fortfarande inte smärtfritt men annat skoval gjorde det lite mer uthärdligt.

Bilen har fått nya bromsklossar.

Massor med jobb har blivit gjort.

Bland annat skapade jag en excellösning som jag är löjligt stolt över.

Och så tog jag kontakt med en vän jag inte pratat med på alltför länge.

Och saknat.

Men ni vet hur det liksom bara blir svårare ju längre tid som går utan att man pratar?

Jag måste fått hybris efter jag fixade den där excelgrejen.

Och bara gjorde det.

Nu känner jag mig både glad över dagens framsteg och lite nervös att jag kanske inte var helt redo.

När man är ensam behöver man inte oroa sig för att säga fel saker, uttrycka sig så att det blir missförstånd.

Det sagt vill jag ju egentligen inte vara ensam, så då måste jag väl våga göra fel?

Ska jag aldrig lära mig?

Jag har väldigt svårt för att göra mig av med saker.

Det ställer inte bara till med problem på grund av brist på förvaringsutrymmen.

För jag är glömsk också.

I morse plockade jag fram ett par gymnastikskor.

Jag hade en känsla av att det fanns en anledning till att jag inte använt dem så ofta.

Lite för stora.

Men i övrigt sköna.

Trodde jag.

I dag hade jag planerat att återuppta min vana att se till att gå 10 000 steg om dagen.

Så trots regn, visserligen av det lättare slaget begav jag mig ut.

Först gick det hyfsat eftersom jag gick in i en del affärer, till och med provade några plagg.

Men när jag försökte gå mer ihållande ville jag mest gråta.

Det gjorde ont i höger knä och därifrån upp i låret och höften.

Det gjorde ont i vänster vrist så att jag helst inte ville gå mer.

Och mot slutet insåg jag varför jag borde gjort mig av med de där skorna.

Fötterna gled liksom fram i dem och framförallt höger långtå hamnade i ett sånt utsatt läge att jag misstänker att nageln blivit blå.

Men vem vet; med mörkt mörkt vinrött nagellack är det ju omöjligt att se.

Jag fick ihop drygt 11 000 steg ändå, så det var väl bra kämpat.

Frågan är bara hur jag ska lyckas förmå mig själv att gå ut i morgon när det enbart var en plåga i dag.

Early bird special

Jag har varit på utflykt i dag.

Med bilen.

Egentligen gillar jag inte att vara på utflykt med bilen just på söndagar.

Söndag kväll är den svåraste tiden att hitta parkeringsplats i mina kvarter.

Iallafall om man vill ha bilen parkerad hela natten.

Och det vill jag ju oftast natten mellan söndag och måndag.

Men min syster och jag skulle till Stenladan i Steninge strax utanför Märsta.

Jag vill inte påstå att det är omöjligt att ta sig dit med allmänna kommunikationer men nästan.

Så vi tog min bil.

Det blev en lyckad utflykt; kul saker att titta på.

Och en riktigt god brunch.

När jag kom tillbaka hem närmade sig klockan halv fem och jag var riktigt nervös vad gällde chansen att hitta parkeringsplats.

Det såg också väldigt fullt ut och några bilar verkade redan vara på jakt.

Men jag hittade faktiskt en nästan utanför min port.

Lite trång och svår att komma på plats i men ledig och laglig.

Åtminstone fram till klockan sju i morgon bitti.

Så i morgon är det jag som kommer att vara onormalt — för mig iallafall — tidigt på jobbet.

Det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt, bara jag vaknar när väckarklockan ringer.

Och det finns kaffe på jobbet.

För det finns en hel del att göra på jobbet den här veckan.

Cocktailtröja?

I dag har jag hängt på Mall of Scandinavia.

Mest för att träffa Malin.

Men nästa vecka har vi julfest på jobbet.

Tema: Paris, cocktail, svart och rosa.

Så jag hade nog hoppats hitta något som passade den tillställningen också.

Det jag fick med mig därifrån var en mysig, stickad tröja.

Varken rosa eller svart och alldeles för varm för en fest.

Fast jag fick förstås en väldigt trevlig dag med Malin.

Och jag tänker mig att jag kan hitta något rosa eller svart hemma i klädkammaren som duger.

Högsta chefen har nämligen bokat in mig på ett möte som varar till precis när julfesten börjar.

Jag känner inte för att sitta i rosa cocktailklänning i det mötet.

En helg med planer

Det är äntligen fredag.

Tre dagar sent men desto mer välkommet.

Och den här helgen har jag faktiskt planer.

Träffa en vän på lördag.

Och min syster på söndag.

Undrar om jag kommer orka jobba på måndag?

Skämt åsido, ser jag verkligen fram emot det.

Och går nog och lägger mig nu.

Så att jag ska orka.

Jag vill ju vara pigg och trevlig.

Både på lördag och söndag.

Det är inget jag är van vid.

Och det fanns det!

Jag köpte nya stolar till köksbordet för ett tag sedan.

Och då köpte jag också möbeltassar.

Ni vet såna där vita, mjuka som skyddar golvet.

Bra gjort, eller hur?

Det var bara det att mitt köksgolv är mörkbrunt.

Och stolsbenen är svarta.

Och riktigt smala nedtill.

Betydligt mindre än möbeltassarna iallafall.

Som plötsligt så väldigt stora och väldigt vita ut.

Så jag fick värsta, bästa affärsidén: Små, svarta möbeltassar!

Men innan jag skickade in patentansökan och skrev kontrakt med en fabrik i Bangladesh tänkte jag att det kanske var bäst att jag googlade lite.

Så det gjorde jag.

Efter små, svarta möbeltassar.

Och ta mig tusan om det inte redan finns.

Synd på en bra affärsidé, men skönt att jag kan börja skydda golvet redan i morgon.

Eller på lördag …

Snabbare än om jag skulle vänta på patent och att fabriken skulle komma i gång iallafall.

Är det inte det ena …

Det fanns en tid när jag hatade strumpbyxor.

Jag är väl fortfarande inte tokkär i detta klädesplagg.

Men jag har hittat ett par från Twilfit som jag verkligen gillar.

De är mjuka och sköna, går hela vägen upp i grenen och sitter skönt i midjan.

Himmelriket alltså, eller hur?

Jo.

Om det inte vore för att jag blivit tvungen att slänga de senaste tre paren redan efter första användningen.

För att det gått hål framme vid vänster stortå.

Trots att nageln är ordentligt nedklippt och filad.

Så nu är frågan:

Börja leta efter andra strumpbyxor som är lika skön men har förstärkt tå.

Eller lära mig stoppa strumpor?

Det är nog ett utdöende hantverk och kanske kan dra in pengar när jag är den enda som kan det.

Och nu helg?

Jag har en sån där vecka.

En sån där när man hunnit så mycket redan på måndag och tisdag att det på tisdag kväll känns som om det borde vara dags för helg.

Och även om det ju inte är så känns det skönt att jag bockat av och skickat i väg en massa saker på jobbet.

Jag hann med en massa privata ärenden efter jobbet i dag också.

Men jag glömde att köpa en ny borste till bilen.

Insåg i morse att den jag har är värdelös; den förvandlas direkt till en stor snöklump med handtag.

Som jag sedan måste lägga in i bilen igen.

Där den återgår till att vara en borste.

Som badar i en stor vattenpöl.

Låter kanske magiskt men jag tror att jag väljer att vara tråkigt praktisk och skaffar en bättre borste.

Kanske när det verkligen blir helg.