Ingen partyprinsessa

Jag var trevlig.

Jag hade själv trevligt under middagen.

Men jag kände mig inte fin.

Och jag hade så ont i vänster vrist och högerknä att jag nästan bara ville gråta.

Så jag är redan hemma.

Hos mamma och pappa alltså.

Eftersom de bor nästan granne med jobbet.

Och jag hann ändå dricka en del vin innan jag gick hem.

Och sedan bakåt igen

Jag kunde inte gå mina steg i dag.

Jag haltar och har ont både i vänster vrist och nästan hela högerbenet.

Så hur frustrerande det än känns fick det bli vila i kväll.

Men i övrigt har det varit en bra dag.

I morgon är det julfest på jobbet.

Som vanligt har jag inget att ha på mig.

Som passar temat för festen, jag har förstås massor att ha på mig.

Och jag har målat naglarna.

Det kommer säkert vara flera där som inte heller klätt upp sig till tänderna.

Det viktiga är väl att vara där och vara trevlig, inte vad man har på sig?

(Säg ja!)

Framsteg

Mer än 10 000 steg även i dag.

Uppdelat på en morgon- och eftermiddagspromenad.

Fortfarande inte smärtfritt men annat skoval gjorde det lite mer uthärdligt.

Bilen har fått nya bromsklossar.

Massor med jobb har blivit gjort.

Bland annat skapade jag en excellösning som jag är löjligt stolt över.

Och så tog jag kontakt med en vän jag inte pratat med på alltför länge.

Och saknat.

Men ni vet hur det liksom bara blir svårare ju längre tid som går utan att man pratar?

Jag måste fått hybris efter jag fixade den där excelgrejen.

Och bara gjorde det.

Nu känner jag mig både glad över dagens framsteg och lite nervös att jag kanske inte var helt redo.

När man är ensam behöver man inte oroa sig för att säga fel saker, uttrycka sig så att det blir missförstånd.

Det sagt vill jag ju egentligen inte vara ensam, så då måste jag väl våga göra fel?

Ska jag aldrig lära mig?

Jag har väldigt svårt för att göra mig av med saker.

Det ställer inte bara till med problem på grund av brist på förvaringsutrymmen.

För jag är glömsk också.

I morse plockade jag fram ett par gymnastikskor.

Jag hade en känsla av att det fanns en anledning till att jag inte använt dem så ofta.

Lite för stora.

Men i övrigt sköna.

Trodde jag.

I dag hade jag planerat att återuppta min vana att se till att gå 10 000 steg om dagen.

Så trots regn, visserligen av det lättare slaget begav jag mig ut.

Först gick det hyfsat eftersom jag gick in i en del affärer, till och med provade några plagg.

Men när jag försökte gå mer ihållande ville jag mest gråta.

Det gjorde ont i höger knä och därifrån upp i låret och höften.

Det gjorde ont i vänster vrist så att jag helst inte ville gå mer.

Och mot slutet insåg jag varför jag borde gjort mig av med de där skorna.

Fötterna gled liksom fram i dem och framförallt höger långtå hamnade i ett sånt utsatt läge att jag misstänker att nageln blivit blå.

Men vem vet; med mörkt mörkt vinrött nagellack är det ju omöjligt att se.

Jag fick ihop drygt 11 000 steg ändå, så det var väl bra kämpat.

Frågan är bara hur jag ska lyckas förmå mig själv att gå ut i morgon när det enbart var en plåga i dag.

Early bird special

Jag har varit på utflykt i dag.

Med bilen.

Egentligen gillar jag inte att vara på utflykt med bilen just på söndagar.

Söndag kväll är den svåraste tiden att hitta parkeringsplats i mina kvarter.

Iallafall om man vill ha bilen parkerad hela natten.

Och det vill jag ju oftast natten mellan söndag och måndag.

Men min syster och jag skulle till Stenladan i Steninge strax utanför Märsta.

Jag vill inte påstå att det är omöjligt att ta sig dit med allmänna kommunikationer men nästan.

Så vi tog min bil.

Det blev en lyckad utflykt; kul saker att titta på.

Och en riktigt god brunch.

När jag kom tillbaka hem närmade sig klockan halv fem och jag var riktigt nervös vad gällde chansen att hitta parkeringsplats.

Det såg också väldigt fullt ut och några bilar verkade redan vara på jakt.

Men jag hittade faktiskt en nästan utanför min port.

Lite trång och svår att komma på plats i men ledig och laglig.

Åtminstone fram till klockan sju i morgon bitti.

Så i morgon är det jag som kommer att vara onormalt — för mig iallafall — tidigt på jobbet.

Det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt, bara jag vaknar när väckarklockan ringer.

Och det finns kaffe på jobbet.

För det finns en hel del att göra på jobbet den här veckan.

Cocktailtröja?

I dag har jag hängt på Mall of Scandinavia.

Mest för att träffa Malin.

Men nästa vecka har vi julfest på jobbet.

Tema: Paris, cocktail, svart och rosa.

Så jag hade nog hoppats hitta något som passade den tillställningen också.

Det jag fick med mig därifrån var en mysig, stickad tröja.

Varken rosa eller svart och alldeles för varm för en fest.

Fast jag fick förstås en väldigt trevlig dag med Malin.

Och jag tänker mig att jag kan hitta något rosa eller svart hemma i klädkammaren som duger.

Högsta chefen har nämligen bokat in mig på ett möte som varar till precis när julfesten börjar.

Jag känner inte för att sitta i rosa cocktailklänning i det mötet.

En helg med planer

Det är äntligen fredag.

Tre dagar sent men desto mer välkommet.

Och den här helgen har jag faktiskt planer.

Träffa en vän på lördag.

Och min syster på söndag.

Undrar om jag kommer orka jobba på måndag?

Skämt åsido, ser jag verkligen fram emot det.

Och går nog och lägger mig nu.

Så att jag ska orka.

Jag vill ju vara pigg och trevlig.

Både på lördag och söndag.

Det är inget jag är van vid.