Jag har jättesvårt att koncentrera mig på jobbet nu.
Det är alldeles för lugnt.
Men nu är det ju bara två dagar kvar till semestern.
Så nu blev det plötsligt bråttom.
Ett klassiskt fel som jag ofta gör; tar det lite för lugnt för att jag tycker att jag har så gott om tid.
Och sedan får jag stressa för att hinna ens det nödvändigaste.
Jag är väl ändå bara människa trots allt.
Jag såg att Yllet bad om ursäkt för att hon missat att svara på några kommentarer.
Det borde jag ju också göra.
Jag svarar inte alls på kommentarer längre.
Allt mitt bloggande sker via mobilen nu och jag får liksom inte till det som jag vill ha det då.
Men jag ska försöka bättra mig.
Efter semestern.
I går var jag på min systerdotters konfirmation.
Det är mycket roligare än förr.
Bland annat sjöng de en Laleh-låt och då spelade min systerdotter el-gitarr.
Sedan att min syster — som vanligt — bjöd på fantastisk mat och jag fick umgås i flera timmar gjorde ju inte saken sämre.
I dag däremot har det varit en alldeles ordinär måndag.
Fast lugnare.
Måndagar däremot var roligare förr.
När det fanns många trevliga kollegor på kontoret.
Det börjar verkligen kännas som om det är dags för semester.
Jag har tittat på fotboll idag.
Vad annars skulle man göra idag?
Fast jag var inte iväg på något evenemang eller storbildsskärmsvisning.
Jag var hos min bror på Ingarö.
Vilket betydde att jag kunde gå ut i solen när England gjort sitt första mål.
Den här gången hjälpte det inte att jag gick ut.
Men efter matchen fick jag god middag på bryggan och sedan såg vi en Hitchcockfilm.
Så jag är inte så ledsen.
Men lite äsch känns det, hade varit riktigt roligt om vi gått vidare.
Jag väntar och väntar.
På sånt som jag behöver för att kunna slutföra det jag ville få gjort innan jag tar semester.
Jag trodde det skulle komma idag men icke.
Om det inte kommer i morgon heller får jag vänta längre på semester än jag tänkt.
Men den som väntar på något gott och allt det där.
I dag var jag på kontoret igen.
Hu, vad segt det var.
För lite att göra, för få människor och alldeles för fint väder.
Men i morgon tror jag att det blir lite mer fart.
Iallafall för mig.
Så det är nog bäst jag går och lägger mig snart.
Det är mycket sparkar på tv nu.
I kväll till exempel spelade Sverige fotboll mot Schweiz.
En viktig match; vinnarna skulle gå vidare till kvartsfinal.
Förlorarna däremot skulle åka ut.
Världsmästerskap i fotboll, alltså om någon nu lyckats missa det.
I vilket fall som helst så var det bara Sverige som lyckades sparka bollen i mål.
Så nu ska vi vidare till kvartsfinal.
Det är klart att jag tycker det är roligt.
Men …
Saken är den att jag ju jobbar för ett schweiziskt företag.
Tänk om de blir så sura på huvudkontoret att de ger alla svenskar sparken.
Det vore ju väldigt tråkigt så här precis innan semestern.
Under sju och ett halvt år av mitt liv träffade jag läkare varje dag.
Nåja, varje arbetsdag – jag var inte sjuk utan det var mitt jobb att träffa läkare och annan sjukvårdspersonal.
Nu är jag är jag inte alls lika intresserad av att besöka sjukvården.
Istället är jag min egen doktor House.
För ett tag sedan fick jag någon slags hudutslag i ena armhålan.
Ilsket rött, ibland sved det och ibland kliade det så att jag höll på att bli tokig.
Ett värmeeksem kanske, tänkte jag och köpte en salva mot sånt.
Hjälpte inte.
Svampinfektion var nästa diagnosförslag och lämplig salva applicerades.
Hjälpte inte.
Mjukgörande och cortison fick bli det sista försöket innan jag skulle krypa till korset.
Det vill säga bokade tid hos någon riktig läkare.
Men cortisonsalvan fungerar faktiskt.
Så jag känner mig riktigt stolt.
Som jag minns det tog det doktor House många fler försök innan han hittade rätt behandling.
Jag har inte gjort mycket idag.
Pysslat hemma och målat naglarna.
Sånt man gör när man faktiskt ska gå till jobbet när det blir måndag igen.
Det blir nog inte lika roligt som vanligt eftersom så många gått på semester nu.
Men minst en trevlig kollega vet jag kommer vara där.
Och det som står på min att-göra-lista är utmanande på ett stimulerande sätt.
Så det passade bra att bara ha en skön söndag, utan några större utmaningar.
Det kan vara så att jag försöker gå ner i vikt igen.
Igen eftersom jag gick upp en del när knät inte ville vara med.
Och efter det tänkte jag fortsätta tills jag når mitt slutgiltiga mål.
Det är lättare att hålla diet när man ändå lever som en eremit.
Men jag måste säga att jag aldrig utsatts för så mycket läcker mat som nu.
Reklam, tv-program, till och med i böcker äter och snaskar folk som aldrig förr.
Eller så har jag inte tänkt så mycket på det förut, när det inte var förbjudet territorium för mig.
I dag utsattes jag för det stora eldprovet.
Jag var tvungen att gå till apoteket och på vägen hem passerade jag flera favoritställen.
Joe & the Juice som inte bara gör god, färskpressad juice utan otroligt goda, grillade smörgåsar.
Lillebrors Bageri som gör världens godaste kardemummabullar.
Att handla på Ica var en barnlek efter att ha motstått lockelsen från de två ställena.
Ingenting på Ica såg ändå lika gott ut som det jag redan förmått mig själv att avstå ifrån.
Jag vet inte vad det är som fått mig att ha sån viljestyrka nu, men det är väl bara att utnyttja den medan jag kan.
Fast just nu önskar jag verkligen att jag hade en sån där god kardemummabulle.
Kate Reader Diversifierad 