I de lugnaste vatten av Viveca Sten

Det är en het julimorgon på Sandhamn i Stockholms skärgård. En man tar en tidig promenad med sin hund. Plötsligt gör han en makaber upptäckt: på stranden har en manskropp, inlindad i ett fisknät och med en repögla om midjan, flutit i land.

Kriminalinspektör Thomas Andreasson från Nackapolisen kallas till platsen. Med ett förflutet inom sjöpolisen och sommarskärgårdsbo sedan barnsben har han den perfekta lokalkännedomen.

Mannen identifieras som en Krister Berggren, anställd på Systembolaget, ungkarl och försvunnen sedan påsken. Ingenting tyder på att ett brott har begåtts och fallet är på väg att avskrivas som en olycka. Då hittas en kvinna brutalt mördad på ett av Sandhamns pensionat. Thomas känner genast igen henne: Kicki Berggren, Kristers kusin, som han talat med tidigare under veckan.

Nu är det ingen tvekan längre. En mördare går lös i sommaridyllen och pressen på polisen ökar för varje dag. Det är semestertider och personalstyrkan reducerad, och när Thomas mer erfarna kollega reser bort blir det han som får ansvar för fallet. Plågad av förlusten av sin nyfödda dotter och ett havererat äktenskap kastar han sig in i utredningen. De måste snabbt finna den skyldige innan ytterligare liv går till spillo …

Det blir ett svårt arbete. Ledtrådarna är få. Vad hade kusinerna för anknytning till Sandhamn? Vilken är den felande länken? Till sin hjälp får Thomas barndomskamraten Nora Linde, som är fritidsboende på ön. Nora brottas även med egna problem. Hon försöker kombinera rollen som småbarnsmamma med ett krävande yrkesliv som bankjurist. Men det är inte det lättaste, särskilt inte som hennes man hellre är ute och seglar än tar del i familjelivet. När Nora får ett erbjudande om en befordran ställs allt på sin spets.

(Beskrivning av handlingen hämtad från Forum Bokförlag.)

—————————————-

Jag köpte den här boken när jag var på Seglarhotellet i Sandhamn. Tyvärr hann jag inte läsa den medan jag fortfarande var på plats utan först när jag kommit hem. Nu när jag läst den är jag sugen på att åka till Sandhamn igen och se vilka av miljöerna i boken jag kan hitta och besöka.

Boken är en sån där bok som är helt okej. Varken särskilt dålig eller särskilt bra. Det kan bero på att det är en första bok för det går inte riktigt att sätta fingret på vad det är som gör att det inte riktigt lyfter.

Det betyder att det här inte är den bok jag skulle rekommendera i första hand till någon, utom möjligen någon som ska till just Sandhamn, men jag skulle heller inte avråda någon från att läsa den. Och jag tänker själv prova åtminstone någon mer bok av Viveca Sten.

Trots att det var i den här boken som en kvinna i min ålder beskrevs ha ‘för långt hår för sin ålder’. 😉

Viveca Stens officiella hemsida