Jakten på den perfekta maträtten

Jag har bjudit hem min mamma och pappa samt min syster med sambo och två barn på påskmiddag på lördag, påskafton.

Till förrätt tänkte jag ha ägg (förstås) med olika tillbehör och olika sillsorter med kokt potatis. Till efterrätt blir det antagligen mjölkchokladpannacotta. Men jag vet inte vad jag ska ha för huvudrätt.

Så nu surfar jag på olika receptsidor och letar efter den perfekta huvudrätten. Jag har ganska enkla krav:

  • Det ska gå att förbereda ganska mycket i förväg, jag vill umgås när gästerna väl är här, inte laga mat
  • Det ska vara enkelt att tillaga, det vill säga inte ens jag bör kunna misslyckas
  • Det får inte innehålla gluten

Det var väl ingen särskilt lång kravlista? Och ändå lyckas jag inte hitta något bra recept.

Alla tips mottages tacksamt.

Vårshopping

Jag har tänkt att en fördel med att vara hängig och inte komma ut på stan är att jag iallafall inte gör av med en massa pengar.

Samtidigt har det varit lite irriterande. Inte bara för att vissa hävdat att det är genom att vårshoppa som man skynder på vårens ankomst, utan för att jag känner ett stort ha-begär just nu.

Jag vill ha vårsaker. Nya fräscha saker i vårpigga färger.

I dag löste jag det här dilemmet genom att handla lite över nätet.

Två olika typer av skodon borde vara på väg hem till mig om någon vecka eller två.

Så nu känner jag att jag gjort mitt för att se till att våren verkligen kommer.

Flickan som lekte med elden av Stieg Larsson

När Lisbeth Salander trodde sig sviken av Mikael Blomkvist använder hon sin nyfunna rikedom till att förnya sig själv och resa runt i världen.

När hon slutligen kommer tillbaka till Stockholm håller hon en låg profil trots att hon tror sig ha kontroll på sina främsta fiender. Hon känner sig först helt ensam i världen, men lyckas återuppta kontakten med åtminstone två personer som betyder mycket för henne.

Men en av hennes fiender har i sina försök att hitta en väg att komma åt Lisbeth utan att ställa till det för sig själv rört om i ett riktigt ormbo. Det leder till att flera människor mördas och snart är Lisbeth jagad av både våldsmän och polisen.

Mikael Blomkvist tror på Lisbeth och vill hjälpa henne, men lyckas endast få till en mycket begränsad kommunikation med henne. När även Lisbeths vänner börjar råka illa ut bestämmer hon sig för att hon måste lösa problemet själv, utan hjälp.

—————————-

Nu när jag sträckläst den här boken kan jag inte längre förstå varför jag hade så svårt att komma in i den förut. Jag minns förstås vad det var som irriterade mig i början, och började inte heller om i boken utan fortsatte där jag var. Och den här gången kunde jag alltså inte lägga ifrån mig boken förrän den var slut.

Jag har fortfarande lite svårt för vissa aspekter i den här serien, till exempel Mikael Blomkvists oemotståndlighet och förmåga att ha flyktiga relationer med flera kvinnor utan några negativa konsekvenser. Allt tack vare att han skulle vara JBS – jävligt bra sex.

Jag kan nog också tycka att även om persongalleriet är stort, och många är fullödiga och intressanta personligheter är det också ganska många som är förvånansvärt ensidiga.

Men det överskuggas av allting som är bra och som suger in mig i boken. Stilen är detaljrik, men detaljerna är skickligt inkluderade. I den här boken ger det berättelsen en känsla av verklighetsåtergivning.

Början av boken är, förutom delen om Karibien, framförallt ett byggande av grunden för resten boken: etablering av personerna, en kronologisk redogörelse av olika händelseförlopp och många detaljer. Så ungefär en tredjedel in i boken kommer händelsen som är som en spark i magen.

Därefter, när jag redan är otroligt angelägen att få veta vad som egentligen hänt, jobbade Stieg Larsson mycket skickligt med att variera perspektiv, variera informationsrika och händelserika kapitel på ett sätt som håller spänningen på topp ända till sista sidan av boken.

Jag rekommenderar gärna den här boken till vem som helst som vill läsa en bra bok. Den ger mycket att fundera på både vad gäller förhållanden i vårt samhälle och mänskliga relationer. Men som läsare måste man vara beredd på att det är en lång och detaljrik bok.

Själv ska jag försöka få tag i Luftslottet som sprängdes redan i morgon.

Den officiella Stieg Larsson – Millenium hemsidan

Stieg Larsson ges ut av Norstedts Förlag

Matthandlare Olssons död av Karin Wahlberg

Matthandlare Carl-Ivar Olsson och hans fru Birgitta har varit på kombinerad semester och inköpsresa i Istanbul tillsammans med en matthandlare och hans fru. Nu har Birgitta åkt hem till Oskarshamn och det andra paret till Kalmar. Carl-Ivar ska åka hem några dagar senare.

Men matthandlare Olsson kommer aldrig mer levande hem till Oskarshamn. Han mördas på en passagerarfärja där han suttit skönt bakåtlutad och njutit det sköna vädret.

Hemma i Oskarshamn är vädret inte heller så dåligt och höggravida Veronika Lundborg lutar sig bakåt på en parkbänk och njuter en glass medan hennes man Claes Claesson tar dottern Klara till leksaksaffären och skoaffären.

Men på vägen tillbaka till bilen inser hon att de snarast måste ta sig de nio milen till Kalmar eftersom barnet inte tänker vänta på det planerade kejsarsnittet nästa vecka.

Med en nyförslöst hustru och nyfödd baby hemma har Claes blandade känslor inför att åka till Istanbul och ta del av den turkiska polisens utredning av mordet på Olsson.

Resan blir en positiv upplevelse, och samarbetet mellan den turkiska och svenska polisen visar att matthandlare Olssons liv innehöll flera hemligheter.

Hemma i Oskarshamn avslöjas också hemligheter, samtidigt som mysteriet tätnar kring det plötsliga intresset för en mystisk matta.

——————————–

Det kanske verkar konstigt att jag läser en till bok av Karin Wahlberg så snart när jag inte var odelat positiv över Tröstaren. Förklaringen är att jag fick den här i julklapp och eftersom jag hade läst de tidigare böckerna utom Tröstaren, och alltid vill läsa böcker (om möjligt) i kronologisk ordning blev det så.

Det jag tycker Karin Wahlberg lyckas bäst med i den här boken är att förmedla en förtjusning i både Istanbul och Oskarshamn och trakten därikring. Jag blev sugen både på att besöka Istanbul och Oskarshamn.

Precis som i den förra boken tycker jag att det är lite för mycket vardagsdetaljer, även om jag personligen nu lärt känna familjen Lundborg-Claesson och bryr mig om deras liv och välmående.

Kriminalgåtan är hyfsat uppbyggd, och Wahlberg gör sitt bästa att knyta ihop en mängd olika utslängda trådar. Det går, men det är för många för att någon av dem ska hinna bli riktigt intressant. Och flera blir också lämnade hängande; som till exempel det oroande beteendet hos Olssons barnbarn.

Jag rekommenderar bara den här boken till de som redan vet att de tycker om Karin Wahlberg eller de som vill läsa en lagom trivsam, klurig deckare med miljöer från Istanbul och Turkiet.

Karin Wahlbergs officiella hemsida

Karin Wahlberg ges ut av Wahlström&Widstrand

Förkylt fruntimmer funderar

När jag nu inte orkar göra så mycket annat än att ligga och blunda, och det visar sig svårt att somna av olika anledningar är det många tankar som far runt i huvudet.

Var kommer egentligen all snuva ifrån? Jag är säker på att jag snutit ut mängder som vida överträffar volymen av min skalle.

Varför kommer snuvan i näsan tillbaka igen sekunden efter att jag snutit mig? Jag fräser och fräser och inte utan resultat men så snart jag slängt pappersnäsduken kippar jag efter luft med öppen mun igen.

Varför var jag så dum att jag läste instruktionerna på OtrivinComp-flaskan? Även som vuxen får jag inte använda den mer än tre gånger per dag. Med minst sex timmars mellanrum. Jag vill använda den mycket oftare.

Just nu är det ingen droppande snuva så ibland tänker jag att jag väl lika gärna kan ge upp. Det går ju faktiskt att andas genom munnen.

Men det är ju inte bara att läpparna blir torra och spruckna av att andas genom munnen. Det är så mycket annat som blir svårare. Äta och dricka till exempel. Jag tror jag sväljer minst lika  mycket luft som mat och dryck just nu.

Jag dricker mycket just nu. Mest Ramlösa. För att jag läst någonstans att det är bra att dricka mycket både för att bli av med förkylningen och slippa hostan.

Undrar hur mycket svald luft och kolsyra som krävs för att jag plötsligt ska lätta från marken och flyga iväg? Det skulle inte förvåna mig om jag närmar mig den mängden.

Om det kommer rapporter om något som svävar över Stockholm som ser ut och låter som en astmatisk elefant kan det vara jag.

Peka inte på min bildskärm

En sak som jag avskyr är människor som när de ska visa något på datorskärmen pekar på skärmen. Det vill säga när de sätter sina fingrar rent fysiskt på min bildskärm.

Det tar hela min viljestyrka att inte fysiskt slå undan handen på den som gör så, och jag har faktiskt sagt ifrån några gånger.

I dag insåg jag att hela det här ”Det är fint att peka” och touch-screens på mobiltelefoner och för all del bildskärmar till datorer kommer att bli min räddning.

Steven har nämligen den typen av mobiltelefon och han skulle visa mig något på Google Maps. Men när han skulle visa på en vägs sträckning gjorde han det genom att dra med fingret på skärmen. Och plötsligt visade förstås telefonskärmen något helt annat.

Förhoppningsvis har alla snart lärt sig att om man rent fysiskt pekar på en bildskärm kanske just det man ville peka på försvinner.

Annars får jag nog ändå ta till den lite mer Sopranosinspirerade avvänjningstaktiken och sätta upp en skylt med följande text:

You put one of your grubby little fingers on my computer screen, and that will be one less finger you leave with.

Helst skulle jag slippa ta till den taktiken. Dels tror jag inte den skulle uppskattas av min arbetsgivare och dels är det så besvärligt att få bort blodet från tangentbordet.

De springer på mina nerver

Jag är tusen gånger hellre förkyld än magsjuk. Det finns ipren, otrivin, hostmedicin och annat som kan göra sjuktiden hyfsat dräglig.

Men humöret är förstås ändå inte på topp. Speciellt som nästäppan och hostan gör att jag sover hemskt dåligt.

De där små dunsarna från springande barn hos grannen ovanför som jag brukar uppleva som glada och charmiga är inte alls lika välkomna idag.

Det känns som om varje liten duns gör en grop i min hjärna.

Fast det kan ju hända att det är en hämnd för att jag hållit dem vakna med mina snarkningar under natten. För jag har förkylningssnarkat.

Det vet jag för att Steven spelade in de ljud jag producerade på sin mobil och kom och spelade upp dem för mig.

Tur för honom att han samlade miljoner pluspoäng härom dagen.

Hela helgen i sängen?

Jag var på kontoret i dag. Innan jag ens hunnit åka iväg ringde en kollega och meddelade att hon och jag ålagts att trolla fram en del information redan innan lunch.

När jag väl var framme på kontoret hittat jag ett till meddelande i inkorgen om något som behövde vara färdigt innan klockan 12.

Anledningen till att jag hade åkt till jobbet överhuvudtaget var ett avdelningsmöte samt ett planerat arbetsmöte med kollegan från Norge. Så jag hade verkligen ingen tid för oväntade arbetsuppgifter.

Men det var bara att hugga i och försöka få fram informationen. Då drar datorn igång först en så kallad NetInstall och sedan en till. Dessa processer kräver inte bara att man ska starta om datorn efter varje omgång.

De tar dessutom så mycket kraft att det program jag försökte använda istället för att producera den rapport jag ville meddelade att det var ”Out of memory”. Om och om igen.

Efter många svordomar och omstarter och flera svordomar fick jag iallafall ihop de efterfrågade uppgifterna. Jag var med på ett bra och informativt avdelningsmöte. Norska kollegan och jag hade också ett bra möte.

Men sedan var jag helt slut. Kände mig sjukare än på hela veckan faktiskt. Nu har jag medicinerat med ipren, hostmedicin och vitaminer. Det finns en risk att det blir hela helgen i sängen för mig, men jag tänker kämpa emot. Det är ju lönehelg!

Han känner mig

I dag har Steven samlat miljoner pluspoäng. Eller ja, kanske inte miljoner, men många.

Jag har varit hemma från jobbet i tre dagar nu. Jag är inte jättesjuk, men febrig och lite allmänt ömklig. Jag har inte någon matinspiration, nästan ingen riktig matlust faktiskt.

När Steven kom hem från jobbet hade han handlat. Han trollade fram och gjorde i ordning ingridienser till tortillas. Precis vad jag kunde tänka mig att äta, lätt att äta men smakrikt.

Dessutom hade han köpt lakritstryffel. Mörk choklad med en tryffel som egentligen bara andades lakrits. Och som hade flingsalt på toppen. Perfekt för någon som älskar både choklad och salt.

Ännu mer perfekt eftersom jag faktiskt inte får det där begäret att sluka hela asken som jag kan få av annan choklad. En bit är utsökt njutning som tillfredsställer utan att skapa mersmak.

För bara några år sedan trodde jag aldrig att jag skulle få träffa någon att tycka om som skulle tycka om mig tillbaka. Vilken tur att jag hade fel. Steven känner mig. Och tycker om mig ändå.

Tröstaren av Karin Wahlberg

Charlotte Eriksson promenerar hem i en visserligen varm men mörk höstkväll. När hon passerar en kyrkogård hör hon ljud därifrån som driver henne att ge sig in i mörkret för att undersöka vad som pågår. När hon upptäckt vad det är vill hon ut i på gatan igen för att ringa efter hjälp.

Men innan hon hinner ringa blir hon själv skjuten i magen. På Oskarshamn sjukhus är det Veronika Lundborg som opererar Charlotte och allting verkar gå bra. Efter två dagar på intensivvårdsavdelningen verkar Charlotte så pass återhämtad att hon flyttas till en vanlig vårdavdelning.

Efter bara en dag på den avdelningen dör dock Charlotte plötsligt. Hennes man anmäler Veronika till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Pressen jagar henne och utnämner henne ”Mördardoktorn”. Hennes man Claes Claesson är upprörd å hennes vägnar och än mer angelägen att anfallet på Charlotte och hennes påföljande död utreds snabbt, men på grund av intressekonflikten får han inte själv delta i utredningen.

—————————–

Jag har blandade känslor inför den här boken. På många sätt är det en trivsam deckare. Det är uppfriskande med huvudpersoner som är i min ålder. Även om min livssituation skiljer sig en hel del från Veronikas finns det en hel del igenkänningsfaktorer i boken.

Allting i boken känns också väldigt realistiskt, vårdsituationerna, polisarbetet, och privatliven som beskrivs. Precis som de flesta av oss är inte ens huvudpersonerna alltid politiskt korrekta. Jag tycker också om beskrivningarna av Oskarshamn och närmiljöerna eftersom jag själv reste runt i det området en längre tid.

Men det blir lite för mycket detaljer. Och det är inte bara för mig vardagsrealismen som blir lite överväldigande, till och med författaren själv tycks ibland tappa bort sig i detaljerna och säga emot sig själv några gånger. Perspektivet i boken växlar också hela tiden i boken, skiftena kan komma snabbt och ibland tar det ett tag att inse att det nu berättas från ett annat perspektiv.

Dessutom gjorde Karin Wahlberg vad jag anser vara en liten fuling i den här typen av deckare som ju måste anses vara lite av en pusseldeckare. Mördarens identitet hålls hemlig in i det sista och läsaren försöker lösa mysteriet åtminstone i takt med de som är ansvariga för det i boken.

Den här boken innehåller inte någon påtaglig eller minnesvärd samhällskritik, även om bokens beskrivning av pressens agerande och läkaryrkets komplexitet gör visst intryck. Det som snarare stannar kvar hos mig är reflektioner över vissa skillnader mellan bokens personligheters livsval och mina. Hur hade mitt liv sett ut om jag…?

Jag vill bara rekommendera den här boken till de som redan känner till och tycker om Karin Wahlgren, eller till de som vill ha en lagom spännande, vardagsrealistisk och lagom lättläst bok.

Karin Wahlbergs officiella hemsida

Karin Wahlberg ges ut av Wahlström&Widstrand