Fire in the hole

Jag hade tänkt ägna mig åt nagelvård och tvätt i kväll.

Att fira Valborg brukar vara kallt och ganska meningslöst i min mening.

Men när en fin vän hörde av sig och lockade med trevligt sällskap och middag hängde jag med förstås.

Promenaden till brasan hjälpte till så att jag kom över dagens stegmål.

Och lite maffigt är det med en så stor eld.

Även om det tog ett tag innan den fick fyr; tredjeklassarna som tågade i fackeltåg för att tända elden förstod nog inte när kvällens hejaledare ropade ‘Fire in the hole’.

Och som vanligt var det kallt.

Det går ju inte att värma sig vid såna där brasor heller.

Antingen befarar man att man ska ta eld eller så blir man rökförgiftad.

Så när vi sett eld och luften fylldes av krutrök från fyrverkerier vandrade vi hemåt igen.

Och det känns faktiskt fint att ha varit lite traditionell för en gångs skull.

Med avbrott för teater och nytt dygn

Jodå, jag fick ihop mina 10 000 steg i dag också.

På sätt och vis.
Vid halv åtta stegade jag hemifrån med målet att vara utanför Klara Soppteater fem i halv nio.
Det var jag också, fast först var jag tvungen att dyka in på ett apotek (tack och lov att det låg ett som alltid är öppet på vägen) och köpa skavsårsplåster.

Jag hade nya skor på mig nämligen.

Men trots skavsåret hade jag då fått ihop drygt 4 500 steg.

Sedan åkte jag med Scandal Airlines och Scan Britt Andersson på en turbulent och underhållande flygtur.

Föreställningen var lite längre än vanligt så klockan var redan efter elva när jag påbörjade min promenad hemåt.

Och hann bli midnatt innan jag hann hem vilket betydde att i stegstatistiken gick jag bara 9 459 steg den 29 april.

Fast egentligen var det ju 11 019.

Det är viktigt eftersom jag ju lovat mig själv att gå minst 10 000 steg varje dag.

Vilket betyder att i morgon — i dag — måste jag gå minst 11 560.

Med skavsår.

Det ska nog gå, med Compeed och gamla, snälla skor.

Råkade tänka lite fel

Efter en extremt stillasittande dag, på grund av arbetade hemifrån tänkte jag ut en lite längre rutt än vanligt.

Problemet var bara att rundan visade sig var ännu lite längre än jag tänkt.

Och att jag satt på mig ett par helt nya skor så jag gick långsammare än vanligt.

Förutom på slutet då jag gick snabbare än jag någonsin gjort de här två veckorna.

Mobilen hade nämligen signalerat att batteriet höll på att ta slut.

Och jag hade ju valt att fortsätta kämpa och gå eftersom jag annars inte skulle få en komplett kartbild.

Att den skulle bli ofullständig för att batteriet tog slut var ju oacceptabelt.

Men det var ändå en riktigt skön promenad; Stockholm är som gjort för promenader.

Ute och fingår lite bara

Det var på håret att det inte blev någon promenad i dag.

När jag kom hem från jobbet, med ynka 2 500 steg i bagaget, var jag så trött och frusen att jag var tvungen att gå och lägga mig.

Och där kunde jag lätt blivit liggande.

Men jag tog mig upp till slut och begav mig ut.

Dock bestämde jag mig för att dagens promenad skulle gå bli en lugn och stilla sådan.
Med hjälp av rätt musikval blev det också så.

Det var verkligen rätt kväll för en finpromenad; vindstilla och inte alltför kallt.

Och jag fick upp dagens stegantal till 11 471.

Extra nöjd med det i dag eftersom jag så gärna ville bara stanna i sängen.


Jag testar lite

Eftersom gårdagens hektiska schema ju faktiskt fungerade tänkte jag att jag kunde försöka något liknande i dag.

Lägga till en social komponent till dagens program.

Fast försiktigt; jag bjöd hem min morbror med sambo och mina föräldrar på kvällsfika.

Tidpunkten var vald så att jag skulle hinna min dagliga promenad mellan jobbet och deras besök.

Och det fungerade nästan; när jag kom hem var pappa redan här.

Men jag hann slänga i mig lite middag innan de övriga kom.

Fast jag är riktigt trött på kvällarna nu när jag promenerar så när klockan närmade sig tio fick jag antyda att de borde gå hem.

Det är ju fördelen med att öva sociala aktiviteter med närmaste familjen; då kan man göra så.

För övrigt fungerade det ju bra att promenera i solsken också.

Även om man kan hålla bättre tempo på stadsvandringar om det är mörkt och regnigt.

Tänk vad man hinner

I dag har jag:

  • Ätit hotellfrukost
  • Suttit med i två möten
  • Flugit hem från Köpenhamn
  • Varit på bostadsrättsföreningens årsstämma
  • Promenerat i över en timme i ett regnigt Stockhol

I dag har jag inte:

  • Ätit någon Belgian waffle trots att de låg och lockade på frukostbuffén
  • Ätit någon tårta trots att det ställdes fram två stycken i mötesrummet
  • Ätit något godis trots att det bjöds på sånt både under mötet i Köpenhamn och under årsstämman

Jag tror minsann att det kan vara så att jag verkligen bestämt mig.

Kjedeligt

Jag har minsann varit ute på en promenadrunda i kväll också.

Troligen en av de tråkigaste promenader jag tagit.

Tre kilometer raksträcka känns som tre mil.

Minst.

Dessutom var vinden så stark att den ibland blåste hörlurarna ur öronen.

Jag skämtar inte!

Det är ju galet platt och öppet här.

Benen och framför allt knäna var dessutom väldigt trötta efter gårdagens tuffa runda.

Men nu har jag bestämt mig och det var ju ändå ljust; solen lyste till och med.

Och så belönade jag mig genom att köpa en Caesarsallad och Crispy Polenta på Gorm’s och tog med tillbaka till hotellet.

Polentan borde jag kanske hoppat men jag skippade krutongerna i salladen och har varit extremt duktig en hel vecka nu.

Inte en endaste bit choklad till exempel.

Så jag är nöjd.