39 är inte alltid 39

Förra våren beställde jag skor från Palladium över internet. Ett par låga vita och ett par rosa med skaft. Båda paren i storlek 39.

Sedan blev det inte att jag använde de där skorna särskilt mycket under sommaren. Det var ju så otroligt varmt att det i princip bara var sandaler och flip-flops som kom i bruk.

Nu har jag börjat använda de där skorna. Och det vita paret har seglat upp i topp som mina bekvämaste skor. De rosa däremot är långt ifrån bekväma.

Mina hälar avskyr dem och tårna är ganska missnöjda de med. Vilket gör mig väldigt ledsen för det är ju så… rosa. Skorna alltså.

När jag jämför skorna sula mot sula visar det sig att de rosa faktiskt är något mindre. Trots att de ska vara samma storlek.

Och om två par skor i samma märke och samma storlek inte ens är lika stora hur vågar man köpa skor man aldrig provat över internet?

Det är iallafall inte någon bra idé för mig som inte ens kommer mig för att lämna tillbaka saker som jag köpt i affärer nära mig om de visar sig inte passa.

Fast jag tänker inte ge upp på de rosa skorna. De är ju i tyg trots allt så nog skulle jag väl kunna få dem att töja sig lite i hälarna?

Dubbelfirande

Mors Dag och nästan-svågerns födelsedag firades med paket, god buffet och så förstås syster Marias specialitet – goda tårtor. En hallonmoussetårta och en jordgubbstårta på glutenfri botten gjord av mandel och valnöt. En mycket trevlig avslutning på helgen.

Fullt med galningar

Tog med mig kameran och gav mig ut på jakt efter Miss Upsey Daisy. Det visade sig dock att det inte var alldeles lätt att lyckas vara på rätt ställe vid rätt tidpunkt och jag såg henne aldrig.

Men hon var ju inte den enda som fått för sig att det var en bra idé att springa 4,2 mil. De flesta såg helt normala ut, om än något svettiga och i vissa fall grimaserande.

En del passade på att ta den utsträckta handen från en ung vacker flicka, trots åldersskillnad och de många kilometrar som passerats. Eller om det var den lilla tablett med extra energi i flickans hand som lockade.

Andra tyckte tydligen att det drag av vansinne som krävs för att ge sig ut på en så lång löptur även skulle manifesteras på utsidan.

Aldrig nöjd

Jag försöker lägga upp en blogg som ska fungera som hemsida för mamma och hennes konst.

Det borde ju inte vara så svårt. Tyckte jag.

Men det finns liksom ingen mall som gör precis så som jag skulle vilja.

Och jag är tydligen mycket mer ovillig att kompromissa när det gäller hennes sida än mina egna.

Vilket väl beror på att mitt fokus ju ändå mest är text medan hennes sida framförallt ska presentera bilder.

Snart har jag testat alla tillgängliga mallar. Problemet är att jag inte längre kommer ihåg vilka det var som var riktigt bra även om de inte var perfekta.

Jag får väl ta ett andra varv runt mallarna i morgon kväll.

Stevens laxpaket

Det här behöver man: (4 portioner)

  • 4 potatisar
  • 600 gram lax
  • 1 morot
  • 1/2 zucchini
  • 2 tomater
  • 1 rödlök
  • 2 vitlöksklyftor
  • 1/2 kruka färsk dill
  • 1 tsk örtsalt
  • 2 tsk torkad basilika
  • 1/2 tsk svartpeppar
  • 4 tsk olivolja
  • 4 tsk smör
  • Aluminiumfolie

Så här gör man:

  • Sätt ugnen på 175 grader
  • Skala och skiva potatisen och förkoka försiktigt i cirka 10 minuter, sila av vattnet när potatisen börjat mjukna
  • Skala och skiva rödlök, vitlök och morot
  • Skiva zucchini och tomater
  • Dela laxen i fyra portionsbitar
  • Gör fyra folieark cirka 40 x 40 centimeter
  • Lägg potatis och grönsaker i mitten av varje folieark, lägg en laxbit ovanpå
  • Hacka dillen och lägg över laxen
  • Strö över örtsalt, torkad basilika och svartpeppar
  • Ringla över olivolja och toppa med en tesked smör i varje paket
  • Vik ihop och försegla varje paket ordentligt
  • Tillaga på en plåt i ugnen i cirka 20 minuter

Men sedan fick jag paket

Steven kom hem från jobbet och gav mig paket. Och det är inte ens min födelsedag!

Om sanningen ska fram var det inte samma typ av paket som man normalt får på födelsedagen.

Min mästerkock tog sin matlagning till nya höjder genom att göra lax i paket till middag för mig.

Han som själv vägrar att äta fisk. Det är kärlek det.

Gott var det också.

Osmart tröstshopping

I morse såg jag att Gossip skulle ha utförsäljning i en av hyreslokalerna i mitt hus. De skulle inte öppna förrän klockan 11 och jag tänkte att det inte spelade så stor roll eftersom de ju ändå inte har något i min storlek.

Sedan hade jag en usel dag. Av flera olika anledningar.

Så när jag kom hem var jag i stort behov av tröst. Vilket förstås ledde till att jag dök in på utförsäljningen. Och gjorde ett inköp som bara kommer att få mig att må sämre.

Tidigt i höstas förälskade jag mig i en rosa sammetskavaj i uniformsstil från Gossip. Men den fanns förstås inte i min storlek. Och kostade alldeles för mycket för att köpa och ha i förhoppning att komma i efter den tänkta viktminskningen.

Nu kostade den bara 25% av sitt ursprungliga pris. Då gick den ju förstås inte att motstå. Trots att jag väl aldrig kommer att kunna ha den. Ingen upplyftande tanke precis.

Men om jag hänger den på skafferidörren kanske den hindrar mig från att skåpäta?

Jag skulle bara

Nog hade jag tänkt blogga i kväll.

Jag har ju bland annat läst ut två böcker som jag ännu inte skrivit om.

Jag skulle bara göra en sak åt min mamma först.

Det tog lite längre tid än jag trodde att det skulle göra.

Och jag är ändå inte helt nöjd.

Men nu måste jag lägga mig och sova om jag ska orka upp i morgon.

Gå direkt till sängen. Utan att passera ‘jag ska bara’.

Ja, förutom det här lilla blogginlägget då.

Det var jag ju bara tvungen att skriva.