The Death of Bunny Munro av Nick Cave

Bunny Munro har höga tankar om sig själv. Han menar att han kan sälja vad som helst till vem som helst. Att han är stilig och karismatisk nog att få vilken kvinna som helst i säng.

Och han gör verkligen sitt bästa för att leva upp till sin självbild. Han är resande säljare av hudvårdsprodukter och är notoriskt otrogen mot sin fru.

Men när hon tar livet av sig och han plötsligt står ensam med sin nioårige son, Bunny Junior, rasar hans värld och självbild samman.

Han tar sonen med sig och flyr hemmet för en resa på jakt efter sitt gamla jag och liv.

———————————

Jag ville verkligen tycka om den här boken. Men hur mycket jag än försöker går det inte riktigt.

Att läsa den här boken är som att se världen genom ett fisköga eller en flaskbotten. Det går att urskilja vad saker och ting föreställer, men allting är förvrängt, vissa aspekter förstorade, andra förminskade.

Bunny Munro är en riktig mansgris som fantiserar om kvinnors kroppar och könsorgan. Han super, använder droger och röker som en borstbindare. Som han beskrivs, hans kläder och hans pomaderade frisyr, får jag ibland för mig att boken utspelar sig på 50-talet. Men några av de kvinnor som Bunny är fixerad vid är Kylie Minogue och Avril Lavigne.

Språket i boken är i min mening för överdrivet. Till att börja med tycker jag att det är underhållande, men efter ett tag känns det sökt. Uttryck ska skrivas om: i den här boken räcker inte uttrycket ”the shit hit the fan” utan ”the excrement had it’s inevitable assignation with the fan”. Saker och ting, även människor och kroppsdelar ska beskrivas med komplicerade och ibland långsökta liknelser.

Boken har nominerats till ett pris för sämsta sexskildring i bokform. Jag tycker inte boken innehåller några direkta sexskildringar alls, varken bra eller dåliga. Däremot är det ett evigt tjat om kvinnors könsorgan och Bunny drar i och klämmer regelbundet på sitt eget.

Jag kan tillstå att det finns en kärna i boken om förhållandet mellan fäder och söner och om förlust, men det drunknar i allt det andra. Jag är glad att jag läst boken bara för att den är skriven av just Nick Cave, men jag tycker inte att den är tillräckligt bra för att vilja rekommendera den.

Men alla tycker inte som jag:

Johan Werkmäster i GP tyckte att ”Nick Cave har skrivit en provocerande berättelse, nattsvart och galghumoristisk”

Fróði Midjord för Tidningen Kulturen tyckte att ”…faktiskt levererar Cave en oerhört välskriven berättelse om ett tragiskt människoöde”

I bloggen Little Room of Tinyfeist läser jag:

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att boken är bra, eller om jag bara fascineras av den. Jag tror faktiskt att det är det senare, men jag skulle fortfarande rekommendera den.

Officiell hemsida för boken

Boken ges ut på svenska av Forum Bokförlag