Enorm

För några dagar sedan var jag tvungen att ändra min profilbild på Facebook till en giraff.

Jag hade svarat fel på en gåta.

Nu tycker jag ju fortfarande att jag svarade rätt och har också fått medhåll till och med i media.

Men jag följde reglerna och ändrade min profilbild till en jättefin rosa giraff.

I går kväll hade det gått tre dagar och jag fick ändra tillbaka.

Och då tänkte jag att jag skulle ta en lite mer modern bild.

Den jag har haft på Facebook har jag väl haft i fler år än jag vill räkna nu.

Jag gillar den bilden. Malin har tagit den och jag tycker att den fångar mig. Jag har den nästan överallt där man ska ha en profilbild.

Men som sagt, nu tyckte jag att jag skulle prova något mer nytaget.

I mobilen hade jag en Instagrambild som jag tog av mig själv på tåget upp till Östersund för några helger sedan.

Jag är osminkad, har håret uppsatt och ser väl inte så där himlastormande glad ut men jag tyckte att den var helt ok.

Så jag bytte till den och så var det inte mer med det.

Fick en del Gilla och några snälla kommentarer.

En kommentar som jag skulle svara på nu på morgonen.

På jobbdatorn. Som har en 20-tumsskärm.

Jag trillade nästan baklänges.

Bilden var ju enorm!

Nåja, nu ligger den där och försvinner väl snart ner i flödet.

Jag kommer väl ändå vilja ta nya bilder nu allt eftersom jag går ner i vikt.

Tröööööött

Det kan vara så att jag i ett anfall av tillfällig sinnesförvirring skrev i en kommentar på en annan blogg att jag tyckte att det här med vintertid inte var så tokigt.

Jag tar tillbaka det nu.

Jättemycket tar jag tillbaka det.

Fy vad det är mörkt på eftermiddagen och kvällen.

Men nu är det bara en arbetsdag kvar den här veckan.

Och jag kommer att möta helgen i ett  hår utan grått.

Det är väl något att glädjas åt.

Sedan har jag tänkt härma presentgeniet Erika.

Så det kan hända att jag kommer att få en fin present i helgen.

Inte samma sak som hon fick men något annat från samma ställe.

En sak som kommer att vara pricken över i:et på mitt hallbord.

Nu piggnade jag visst till lite.

För det är ju roligt att få paket.

Fast det kan ju ha varit kaffet också.

More is more

Nej, det såg för tomt ut för mig.

Hallbordet alltså.

Så kandelabern som stod där förut fick flytta tillbaka.

Och skålen med mynt.

Plus att jag följde rådet om att det behövdes en blomma av något slag.

Och en liten bild av Yllet.

Eller om det är min systerdotter.

Nu känns det mer som jag igen.

Typiskt alltså

I dag har jag lämnat in bilen på verkstaden igen.

Verkstaden som ligger i anslutning till Stevens arbetsplats.

Egentligen borde jag ha tvättat håret i morse.

Men jag kände mig lite stressad så jag satte upp det i hästsvans istället.

Och struntade i att sminka mig.

För förra gången hade jag piffat till mig.

Utifall att jag skulle stöta ihop med Steven.

Men det gjorde jag ju inte för han jobbar ju inte på verkstaden.

Och i dag skulle han inte ens börja jobba förrän efter jag redan lämnat in bilen och åkt därifrån.

Så vem möter jag inte på vägen om inte Steven?

Han var förstås jättesnygg.

Dunderförkyld men ändå jättesnygg.

Och jag osminkad med smutsigt hår.

Typiskt alltså.

Om jag hade tvättat håret och sminkat mig hade jag antagligen inte stött ihop med honom.

För då hade jag ju varit minst en halvtimme senare.

20131029-095634.jpg

Men ändå en bra dag

Trots trist väder, eller ganska trist iallafall, har det här varit en bra helg.

Hängde med bästa svägerskan i går och shoppade loss på Iittala Outlet i Gustavsberg.

Inte det jag hade tänkt naturligtvis.

Inte heller någonting som var till outletpris.

Men saker som jag behövde.

Två stekpannor; en normalstor och en liten — lagom för mig när jag är ensam — lite verktyg att använda i nämnda stekpannor och en äggklocka.

Och några Kivilyktor. Det är underligt men jag behöver flera Kivilyktor hela tiden.

I vilket fall som helst betydde gårdagens utflykt att det var absolut nödvändigt att jag kom i väg och köpte en dammsugare och en våg i dag.

Och det gjorde jag.

Jag stannade också på Mio, eftersom det låg på vägen, och tänkte köpa en golvlampa som jag försökt bestämma mig för om jag ska köpa ganska länge nu.

Det visade sig att jag gjort om den lite i mitt huvud under allt detta övervägande och den såg inte alls ut som jag tänkt.

Så jag bestämde mig istället för två andra lampor, men då visade det sig att de var slut och inte skulle komma in förrän om två-tre veckor.

Eftersom jag ju inte kunde komma hem med bara trista saker stannade jag på Cranberry Corner vid Mörby Centrum och köpte några lite mer onödiga saker.

Tyvärr kan det visa sig att den vision jag hade för uppläggningsfatet i fem våningar kanske inte går att genomföra just nu.

Men det är precis min stil så det får stanna ändå.

Nu har jag bara två saker kvar på ‘att-göra-listan’ för idag: Tvätta och betala räkningar.

Det senare har ju blivit lite mer spännande nu när jag lyckades göra av med så mycket pengar under dagen.

20131027-204903.jpg

20131027-204929.jpg

20131027-204950.jpg

The bottom is nådd. Äntligen.

Tänk vad bra det är med vintertid alltså.

Jag satt uppe alldeles för länge i går kväll och vaknade egentligen alldeles för sent.

Men då!

Då visade det sig att jag inte alls vaknat för sent utan precis lagom tidigt för en söndag.

Till och med lite onödigt tidigt.

Jag tog glatt emot denna timme som jag plötsligt fått i gåva och ställde mig vid diskbänken.

Men Spotify på fullt ös tog jag tag i inte bara den aktuella disken från i går utan jag plockade ur och diskade allt som stod i diskmaskinen.

Min diskmaskin har ju gått sönder och även om det som då stod i diskmaskinen såg rent ut tyckte jag att det kändes lite konstigt på ytan och ville diska av det innan jag använde det.

Och nu har jag bara rent porslin och rena bestick.

Tills jag ätit upp min lyxiga söndagsfrukost förstås.

Efter det är det bara att börja om från början.

Eller åtminstone för att diska igen.

Och nu skulle jag vilja säga att jag hädanefter aldrig kommer att låta det bli så mycket att diska utan alltid diska på en gång.

Men det är dumt att lova sånt man inte kan hålla.

Dumma visdomstand

Nu vill jag inte att ni ska dra några felaktiga slutsatser men jag har trots min höga ålder fortfarande inte fått alla mina visdomständer.

Inte fullt ut i alla fall.

Men ibland, och jag inbillar mig att det brukar vara när jag har stressat eller när jag är på väg att bli eller är sjuk så brukar den på höger sida av underkäken få för sig att den ska upp en liten bit.

Och det har den fått för sig nu.

Jag är inte nöjd med det. Inte alls faktiskt.

I själva verket har jag börjat ifrågasätta om tandrackarn verkligen förtjänar sitt namn.

För det innebär inte bara ett ömt och stundtals blödande tandkött.

Det gör ont i hela högra sidan av käken.

Till och med i örat gör det ont.

Dumma visdomstand.

Musiken i mitt hjärta

Det är konstigt hur jag liksom kan tappa musiken.

Nu för tiden kan det gå långa perioder då jag aldrig lyssnar aktivt på musik.

Under stor del av mitt liv har ju musiken varit ett av mina största intressen.

Men då fanns det musiktidningar och ett MTV som verkligen spelade musik av omväxlande slag och inte var en tv-kanal som andra.

Nu saknar jag bra källor för att hitta ny musik som jag gillar känns det som. Så tipsa mig gärna.

Spotify har gett mig lite av en nytändning men det blir mest att jag nostalgisurfar där.

Vilket absolut inte är fy skam.

Det har jag legat här i sängen och gjort i flera timmar nu och det har gett mig både gott humör och sprittande ben.

Men jag måste väl ta mig samman och stiga upp.

Bara en låt till…