Logiskt på ett bakvänt sätt

Kvällens Biggest Loser presenterades i samarbete med Haribo.

Annonser

Hört i en bil nära mig

Saker man hade kunnat höra om man suttit i samma bil som mig i morse:

Fick man inte lära sig om högerregeln när du tog körkort?

Det är klart att du ska sakta in till nästan stillastående när du går över gatan, de där vita strecken kan vara förrädiskt hala.

Det spelar ingen roll om du försöker putta på min bil bakifrån, jag kan inte köra fortare ändå eftersom det faktiskt ligger en annan bil framför mig.

Jag vet inte om du tänkte på det, men jag körde inte när det var rött för mig och då förväntar jag mig att du inte ska gå mot rött heller.

Det var säkert tur att jag inte hade någon passagerare.

När jag sedan kommit ut ur stan och det släppte på sjöng jag för full hals i stället.

Vilket inte nödvändigtvis hade varit trevligare för en passagerare.

Men jag slapp få en hjärtinfarkt och var på bra humör när jag kom fram till jobbet.

Vilket var trevligt för dem som var med på samma utbildning som jag i dag.

Nyanser

I dag blev det vårfärger. Även om jag inte vågade ta mockabootsen. Vädret kan ju växla snabbt nu, trots att det inte är april utan bara februari.

Vitt linne, ljusljusrosa långärmad t-shirt, grå linneskjorta och grå jeans. Och en virkad ljusljusrosa sjal.

Som tur var tittade jag inte så noga i spegeln innan jag sprang hemifrån så det var inte förrän jag redan var på jobbet som kombinationen började irritera mig.

Eftersom jag är stor har jag spenderat fler år än jag vill räkna i helsvart. Jag är less på det. Jag vill klä mig i färg. Även om det kanske är generöst att kalla grått för färg så känns det lite lättsammare än svart i alla fall.

Man får ju hela tiden höra att man kan förlänga sin profil och ge ett slankare intryck genom att ha samma färg från topp till tå. Så jag brukar försöka ha det, antingen samma färg på underdel och inre topp med avvikande kofta, storskjorta eller kavaj öppen ovanpå. Eller samma färg på underdel och överdel men avvikande färg på inre topp.

Problemet är bara att jag är larvigt känslig för när färger som på papperet ska vara samma har olika nyans. Så det här med grå jeans och grå linneskjorta var ju en bra idé i tanken. Men de var både för lika och för olika i nyansen vilket gjorde att de för mig inte alls passade ihop.

Som tur var spenderade jag i princip hela dagen med underkroppen dold av ett konferensbord och fullt upptagen med att försöka få grepp om hur jag ska kunna få ut rapporter ur ett nytt system. Men jag har gjort en mental notering om att det var sista gången jag tog på mig den här klädkombinationen.

Och om att jag verkligen måste ut och köpa vårbyxor. Helst skulle jag vilja ha ett par ljusrosa jeans, men det finns nog inte i min storlek. Men kanske ett par i beige. Det skulle ha kunnat fungera till överdelarna jag hade i dag.

Gåtan Björn Ranelid

Nu har Björn Ranelid skrivit ett öppet brev i Expressen.

Han förklarar att han nu tänker dra sig undan och tillbaka. Jag kan bara anta att det betyder att han hoppar av Melodifestivalen?

Orsaken till allt detta är hur han anser sig behandlad av svensk press. Sämre än hur Breivik har behandlats, enligt honom själv.

Största delen av hans öppna brev handlar om vad Leif G W Persson skrivit om honom i en krönika.

Det är för mig helt fascinerande hur Ranelid inte bara sugit åt sig de få rader som Leif G W Persson skrev om honom. Han förstorade dem. ‘Komplett med guldkedja runt den magra halsen‘ blev i Ranelids tolkning ‘en tjock guldlänk kring min hals‘.

Han låter också det som skrivs av dem som har som uppgift att vinkla och sticka ut få större betydelse än det faktum att så många människor röstade på honom att han gick direkt till final.

Precis efter att det hänt var det en enorm revansch och segeryran var fullständig. Men nu ska han alltså dra sig tillbaka.

Har han aldrig läst vad som brukar skrivas om dem som är med i Melodifestivalen? Det är ju sällan en unison kör av hyllningar utan fullt av mer eller mindre elaka, personliga påhopp.

Förstod han inte hur kontroversiellt hans deltagande skulle vara? Trodde han att det här var det som skulle få alla att älska honom kravlöst?

Jag skulle vilja säga till Björn Ranelid att om man ger sig in i leken får man leken tåla. Beundran och respekt får man genom att hålla huvudet högt och stå för den man är och det man gör. Inte genom att beklaga sig över hur andra behandlar en.

Jag skulle vilja säga till honom att se sig själv i spegeln och säga: ‘Jag har gjort något som få skulle våga, jag är beredd att bjuda på mig själv och struntar i andras spott och spe.

Men det gör inte Björn Ranelid. En man med en gudabenådad förmåga att uttrycka sig slösar bort den med att i förvrängd form upprepa vad någon annan sagt om honom.

Jag förstår det inte.

Hoppas ingen hörde

Jag tror jag har erkänt förut att det händer att jag blir sittande längre på toaletten på jobbet än vad som egentligen behövs.

Vi sitter ju i kontorslandskap eller öppet landskap eller vad det kallas och ibland känns det så skönt att få sitta i lugn och ro och tänka.

Det är inte så att jag sätter mig på toaletten specifikt för att få tänka.

Men om jag ändå är där blir det gärna så att jag förlorar mig själv i komplicerade tankemönster.

Funderar på någon problemlösning, eller på hur jag egentligen borde ha svarat på någon kommentar.

Vissa kommentarer man får kan man ju inte låta bli att känna att man borde kunnat besvara på ett annat sätt.

De bästa replikerna kommer ju sällan till en direkt när man behöver dem.

Fast när jag sitter på toaletten och funderar då däremot kommer de till mig.

I dag kom jag på en formulering som var så bra att jag fnissade högt för mig själv.

Hoppas verkligen ingen hörde att jag satt och fnissade på toaletten.

Vem vet vad de skulle tro då.

Bristande projektledning

Även i privatlivet är det ju så att om man vill planera för att åstadkomma något är det mycket man måste ha i åtanke.

Man måste fundera på vad som måste finnas på plats för att det man planerar ska fungera.

Vilka andra som eventuellt måste vidtalas, övertygas och förmås göra något för att det du vill ska kunna inträffa.

Som till exempel om man för en gångs skull har framförhållning nog att planera vad man ska ha på sig redan kvällen innan.

Och grundstenen i det man planerar är ett par läckra grå mockaboots.

Då är det viktigt att man har vädrets makter med på tåget så att det inte är snöslask nästa morgon.

Det är inte bara i Göteborg som mockaboots gråter om man tvingar ut dem i vissa väderlag.

Det fick bli helsvart istället.

Så går det när man låter sig luras att det är vår och dags för ljusa kläder och skobeklädnader i  mocka.

Jag hade en gång

Jag hade en gång en lön på kontot.

Nu har jag bara en bunt betalda räkningar och ett gott samvete.

Men det kan man ju inte köpa några hus för.

Jag överdriver lite.

Alla pengarna är inte slut.

Men jag såg några grejer på Campadre jag skulle kunna tänka mig.

TintinStyle hade också en sak jag skulle vilja ha.

Och den 15 mars kan man äntligen köpa de där skorna från Swedish Hasbeens.

Så jag ska nog hinna göra av med resten innan det är dags för nästa lön.