Bättre sent än aldrig?

en_sista_riktig_kyss_stor1978 skrev James CrumleyThe Last Good Kiss”. I september i år dog han och nu finns boken äntligen på svenska; En sista riktig kyss från Modernista.

Så här skrev Jan Arnald i DN för några dagar sedan:

På något vis är det ändå typiskt att just han – den kanske allra mest inflytelserike, och möjligen också bäste – inte hann uppmärksammas i tid.

För någon riktig bästsäljare blev han aldrig, den galne Texasbjässen. Därtill var han för subversiv, för kompromisslös och för, tja, litterär. I de bästa av hans kriminalromaner är det så tydligt att hjälten, privatdeckaren C W Sughrue, snarare än att faktiskt vara en försupen lantlig vildbasare spelar rollen av det.

Han är en innerst inne djupt moralisk, altruistisk, till och med lärd privatspanare hämtad från Raymond Chandlers universum och nedsläppt i fel tidevarv.

(Han skriver mer också förstås, använd länken ovan och läs hela artikeln.)

Jag skrev om Crumley dagen efter hans död. Och nu när den finns översatt till svenska finns det inga ursäkter längre – Läs ”The Last Good Kiss” / ”En sista riktig kyss” – den kommer att betraktas som en klassiker.

Adjö James Crumley

Författaren James Crumley dog igår efter en längre tids sjukdom. Han var bara 68.

Och just igår pratade jag med en kollega om hans fantastiska bok ”The Last Good Kiss”.

Jag föll pladask för Crumleys språkbehandling, och öppningen av ”The Last Good Kiss” listas ofta som en av de allra bästa:

When I finally caught up with Abraham Trahearne,he was drinking beer with an alcoholic bulldog named Fireball Roberts in a ramshackle joint just outside of Sonoma, California, drinking the heart out of a fine spring afternoon.

Crumley har skrivit två serier; en om C.W. Sughrue och en om Milo Milodragovitch. Båda är fd militärspioner, i böckerna verksamma som privatdetektiver i Montana, och i ”Bordersnake” inkluderar Crumley båda. I de av Crumleys böcker jag läst är arvet från Vietnamkriget tungt, och spriten, drogerna och våldet mer regel än undantag. Men språket; språket är fantastiskt och fick mig att njuta av ”The Mexican Tree Duck” trots att stora delar av handlingen inte alls är i min smak.

De böcker som han skrivit är, i kronologisk ordning inom varje serie:

Om C.W. Sughrue

The Last Good Kiss (1978)
The Mexican Tree Duck (1993)

Bordersnakes (1996) Inkluderar Milo
The Right Madness (2005)

Om Milo Milodragovitch

The Wrong Case (1975)
Dancing Bear (1983)
The Final Country (2001)

Fristående:

One to Count Cadence (1969)
Pigeon Shoot (1987) Unproduced screenplay, limited edition
Whores (1988)
Muddy Fork and Other Things (1991)
The Putt at the End of the World (2000)

Ad Libris påstår att ”The Last Good Kiss” ska komma på svenska som ”En sista riktig kyss”, men förlaget som anges har ingenting på sin hemsida. Jag rekommenderar i vilket fall att man läser Crumley på originalspråk eftersom jag anser att hans snille ligger just i språkbehandlingen.

I bloggen Confessions of an Idiosyncratic Mind hittar du fler intressanta länkar; hyllningar till Crumley och intervjuer med honom bland annat.

The Rap Sheet har också ett mycket bra inlägg om James Crumley.