Goda råd från mammas och pappas kylskåp

I dag var jag uppe i mammas och pappas lägenhet och fixade en grej. Jag passade på att titta på alla familjefotografier de satt upp på sitt kylskåp. Där hittade jag också två goda råd som jag var tvungen att fotografera.

Ett som är en variant på något jag läste i en favoritblogg bara härom dagen:

Och ett som överensstämmer med hur jag vill vara men inte alltid lyckas med:

Ingen rök utan eld

Det skulle inte förvåna mig om det kommer rök ur mina öron.

Det brinner nämligen av ilska inom mig.

Uppenbarligen finns det inga gränser för hur omogna, själviska och fräcka människor kan vara.

Och det är allt jag kan skriva om det.

Förutom att för säkerhets skull nämna att det inte har med något eller någon på jobbet att göra.

Eller trafiken. Eller parkering. Eller bostadsföreningen. Eller någon granne. Eller Steven. Eller någon i min familj. Eller någon av mina vänner. Eller någon som bloggar.

Det finns ju andra människor i världen också.

Och tydligen ska man inte vara generös mot såna och förvänta sig att de då ska stå för det som de tagit på sig att ta på sitt ansvar.

Nej. Bäst att jag ställer undan datorn innan den också börjar brinna.

Inlägg som tar sina egna vägar

Anledningen att jag kallade det förra inlägget ‘Vägen tillbaka‘ var att jag tänkte använda den här bilden som visar vägen tillbaka från själva slottet till Solbacka Krog där vi konfererade.

Men dels tog texten sina egna vändningar och handlade bara om de arbetsrutiner jag kände att jag behövde hitta vägen tillbaka till och dels ser man knappt Solbacka Krogen på bilden.

Fast den finns med. En bit upp på trädets grova stam, på höger sida ser man en ljus fläck. Det är Solbacka Krog.

Och även om det naturligtvis var lika långt att gå tillbaka dit som det var att gå upp till slottet så var vägen tillbaka mycket lättare. Mest nerför och bara lite uppför.

Till skillnad mot vägen tillbaka till arbetsrutinerna som kändes lite mer som en lång uppförsbacke.

Vägen tillbaka

Jag tycker om mitt jobb. Och jag tycker om att ha mycket att göra. Men det finns perioder när jag längtar mer efter ledighet än efter att jobba. Just nu är en sådan period.

Det jobb jag gjort i dag och i går har varit toppenroligt, det är inte det. Fast det var ju långt i från vanliga rutiner och just nu känns det svårt att tänka sig att i morgon åka till kontoret och dyka ner i de vanliga rutinerna.

Mitt rum på Görväln hade som en farstutrapp, visserligen delad med ingången till ett annat rum, och dit ut gick jag i bara pyjamasen i morse.

Solen strålade, vinden blåste lagom friskt och vattnet kluckade mot brygga och strand. Jag fick precis samma känsla av frihet som jag brukar få på vårt ställe uppe i Ångermanland.

Och då kände jag så starkt att jag inte vill sitta inne på ett kontor nu. Jag vill vara ledig, känna solen mot huden, vinden i håret och inte behöva ställa väckarklockan.

Nåja. Det är i alla fall bara fem veckor kvar nu tills min semester börjar. Nästa vecka är ju ganska kort. Och jag kanske skulle boka in en liten helgresa. Inte Görvälns Slott men något liknande.

Någon som har några tips?

Morgonens utsikt

Det blev lite stressigt i går. Vi drog över tiden förstås med konfererandet. Men det var en riktigt, riktigt bra dag.

Enda problemet var att lunch, fika och middag serverades uppe i slottet. För en vältränad person hade det säkert inte varit något problem men för mig var det som att bestiga Himalaya varje gång.

Allt ätbart är dock fantastiskt här. Vissa saker lät lite skrämmande, som friterade nässlor och kalvbräss, men jag provade allt. Och tyckte om och åt allt. Utom hyvlingarna av rå rabarber – de var själva definitionen av suuuuurt.

Rummet vi satt i vid middagen blev otroligt varmt och där lekte vi sedan en musiklek som även innefattade dans. Lägg till det att jag aldrig sover särskilt bra första natten i okänd säng. Resultatet blir en ganska svag Katarina som önskar att hon druckit mycket mer vatten.

Men nu ska jag klä mig och bestiga Himalaya än en gång. Dags för frukost!

20120529-070613.jpg

20120529-070631.jpg

På slottet

I dag jobbar jag som en stjärna. Jag befinner mig nämligen på Görvälns Slott.

På vägen hit lyckades jag både välja fel väg, det vill säga en med mycket trafik och vägarbeten och köra fel, det vill säga ta fel avfart.

Så eftersom jag var sen har jag inte hunnit se mycket av slottet, men det jag sett är fint.

Ytterligare rapporter senare.

20120528-232507.jpg