Utan tv försmäktar jag i denna lägenhet

Det är inte riktigt sant att jag försmäktar utan tv.

Men rackarns vad tyst det är här utan den.

Så jag saknar den även om jag inte saknar tv-tittandet som sådant.

Därför har jag inlett operation koppla in stereon.

Den ska nu få stå i den platsbyggda bokhyllan, ovanför min samling med vinylskivor.

Ronnie hjälpte mig med de första bitarna i söndags, det vill säga kopplade ihop cd-spelaren med förstärkaren.

I kväll kopplade jag ihop och satte upp de ljusslingor som jag köpt på Ikea.

Den kan både ställas in på valfri färg eller sättas i ett läge där den växlar färg.

Jag är barnsligt stolt och förtjust.

Dessutom har jag bytt glödlampa i den där badrumslampan som är ett helt pysselpaket i sig själv; spännring, gummipackning och glasskiva som måste tas bort — inte så svårt men nervöst — och sättas tillbaka — nervöst och svårt — varje gång glödlampan ska bytas.

Och ett nytt, tillräckligt långt duschdraperi har kommit på plats.

Nu ska jag googla lite på högtalare och vinylspelare och försöka bestämma mig för modell och färg.

Jag är lite inne på rött men fegar troligen ur och tar vitt, vi får se.

Annonser

Fast det var lite kul

Det är inte så roligt nu.

Alldeles för mycket jobb.

Alldeles för mycket som vägrar falla på plats, det vill säga bli klart, i lägenheten.

Alldeles för få lotterivinster och alldeles för många räkningar att betala.

Fast det var kul att det gick att scanna räkningarna när jag använde mobilappen.

Nej, mitt liv är inte roligare än så just nu.

Kortfattad statusuppdatering

Jobba.

Jobba.

Fixa i lägenheten.

Sova.

Jobba.

Jobba.

Möte med bostadsrättsföreningens styrelse hos mig.


Somna istället för att fixa i lägenheten.

Jobba.

Leta parkeringsplats.

Årsstämma i bostadsrättsföreningen.

Duscha och tvätta håret, packa.

Sova.

Stiga upp klockslag som börjar på 04.

Åka tåg.

Hamna i Göteborg.

Sitta på möte och passa på att blogga — äntligen — när det handlar om sånt som inte berör mig.

Första gången i Grekland

Så har då även jag äntligen tagit mig till Grekland.

Eller nästan åtminstone.

I går kväll var jag på Mamma Mia The Party på Tyrol på Gröna Lund.

Och de hade verkligen lyckats få det att kännas som att sitta på en taverna på någon grekisk ö.

Mat och dryck var grekisk och god.

Showen var också bra.

Jag antar att man måste gilla ABBAs musik, men vem gör väl inte det?

  

Döden, döden

Jag har verkligen jättesvårt att acceptera att människor skulle på något sätt försvinna ur mitt liv.

Alla jag tar in i mitt hjärta vill jag ha kvar.

För alltid.

Ganska länge nu har min morbrors sambo legat på sjukhus.

Det har varit uppenbart att hon varit riktigt riktigt dålig.

Men jag har ändå inte kunnat ge upp hoppet.

Utan tänkt att det är klart att de reder ut det där.

I natt dog hon.

Plötsligt känns det ju ganska futtigt att bekymra sig så mycket över val av stolar.

Och verkligen korkat att inte se till att leva fullt ut i nuet.

Vem vet hur länge någon av oss egentligen har.

Att ombestämma sig

Det här är stolen som jag länge trott att jag bara måste ha. I någon av de grå nyanserna, eller möjligen den som drar åt orange.

navychair

Men efter att ha provsuttit den är jag inte lika säker längre.

Den är ju ganska dyr och det är väldigt mycket som en pinnstol i sittkvalitet, med en ytterligare ‘halka framåt’-effekt på grund av att den är av plast.

Så nu ombestämmer jag mig, eller försöker, och då väljer jag just nu mellan dessa:

masters

Också en designstol och därför dyr, dock inte lika dyr som Navy Chair.

Luftig och kul form, och om den så kallade Rusty Orange passar vore det kul att lätta upp allt det grå och bruna i köket med dessa.

Problemet är bara, förutom lite dyr, att den är ganska bred, hela 55 cm för att vara exakt.

Så då överväger jag denna:

bernhard-stol-brun__0094408_PE232292_S4

Från Ikea och mörkbrun, inte svart som åtminstone jag tycker att den ser ut att vara på bilden, mjukt, skönt läder, lite sviktande och bra stöd i ryggen.

Och bra pris! Och finns att hämta på en gång.

Men… Lite trist kanske? Med mörkbrunt?

Varför är det så svårt sånt här?

Fast det är ju ändå tur att jag inte absolut vill ha den här:

wegner

En sån kostar ensam som typ åtta stycken av stolen från Ikea.

I vilket fall som helst är det svårt att ombestämma sig när jag så länge trott att jag visste vad jag ville ha.