Ena foten före den andra

I dag har varit en bra dag.

Trots att jag var lite trött.

Fick flyt på jobbet; det har varit lite segt ett tag men i dag lossnade det och jag fick massor gjort.

Hem och bytte om om för att ta en rejäl promenad.

Den gamla favoriten Kungsholmen runt skulle avverkas.

Den här gången i sällskap med Cissi.

Tänk så mycket lättare och roligare det mesta blir när man har sällskap.

Den ena foten sattes före den andra i lite mer än en mil och tiden flög fram.

Nu så här efteråt har jag möjligen lite ont i vänster fot, men i övrigt känns det bra.

Väldigt bra faktiskt!

Och i morgon är det fredag.

Det visste ni säkert redan, men håll med om att det är en bra grej; fredagar.

Annonser

Nästan Grekland igen

Det kanske är på tiden att jag åker till Grekland.

På riktigt.

Tecknen talar för det.

Först var jag ju nästan i Grekland när jag var på Mamma Mia – The Party.

I dag hamnade jag nästan i Grekland igen när jag besökte Sommarkrogen Skrovet vid Årstaviken.

Tydligen behöver man inte åka till Årsta för att komma till Årstaviken.

Den ligger uppenbarligen på promenadavstånd från Skanstull.

Förlåt för denna uppenbara brist på kunskap om Stockholms geografi.

Det var iallafall väldigt trevligt där, precis vid vattenkanten.

Men det var inte läget som gjorde att det var nästan Grekland.

Inte heller dipen med extremt rikligt vitlöksinnhåll.

Nej, det var på toaletten det stod att man skulle tänka sig att man var i Grekland.

Eftersom toalettpapperet ABSOLUT inte fick slängas i toaletten utan i en hink bredvid.

Precis det som fått mig att tveka inför att åka till Grekland.

Men nu har jag ju upplevt denna företeelse.

Och överlevt.

Till och med haft riktigt roligt.

Så det kanske är dags att åka till Grekland.

På riktigt.

Erkänn att det är en briljant idé

I dag jobbar jag verkligen hemifrån.

Kommer inte att rymma tillbaka till kontoret oavsett vad det bjuds på för lunch.

Eftersom jag har som en mini-workshop med en kollega här vid köksbordet.

Han håller på och fixar en grej åt mig just nu så då passar jag på att blogga lite.

Jag fick nämligen en briljant idé.

Snudd på genialisk.

Har ni  möjligen kollegor eller till och med chefer som har för vana att maila ut saker väldigt sent på kvällarna?

Ibland mitt i natten?

Det har vi.

Ooooootroligt irriterande.

Alltså det kanske är småaktigt att bli irriterad på sånt och det ska erkännas att det kan bero på exakt vem det är som utfört detta illdåd.

I vilket fall som helst kom jag på hur man skulle kunna vara irriterande tillbaka.

Man lägger helt enkelt in ett Out-of-office varje dag, säg från klockan 22 eller vad man kan tycka är lämpligt:

I am currently out of office and am expected to return ‘tomorrow’s date’ at 8:00.

Och så får den som skickar mail vid knäppa tider sin inbox fylld med Out-of -office-svar.

Erkänn att det är en briljant idé!

Äh, ok.

Men något ska man ju ha att blogga om…

Det kanske vore något

Jag har en konstig dag.

Egentligen skulle jag jobba hemifrån eftersom jag skulle få besök av hantverkare.

Men så fick jag besked om att det blev uppskjutet till en annan dag.

Då slängde jag mig i bilen och åkte till kontoret eftersom vi hade grill-lunch i dag.

Det vill man inte missa, även om vädret är lite si och så.

Som det visade sig var vädret helt ok så vi satt faktiskt ute och åt vår lunch.

Vilken var precis så god som jag förväntat mig.

Nu sitter jag här och gör lite av det ena och det andra som man gör när många redan gått på semester och man har tid att städa i inkorgen.

Bland annat hittade jag en sån där utvärderingsenkät som jag blir tillfrågad om att fylla i en gång i kvartalet.

Den är så tråkig.

Men jag kände ändå pressen att göra den.

Funderade dock på om jag skulle be att få se den på kinesiska eller ryska.

Det kanske hade gjort det hela lite mer spännande.

2016-06-28_12-56-59

Rensning pågår

Det pågår rensning här.

Inte i källarförrådet där det borde pågå.

Utan i klädkammaren.

Jag ledsnade på att inte kunna hitta några kläder.

Hela tiden känna att jag inte har något att sätta på mig när jag ju vet att jag i själva verket har massor.

Så jag rensar i klädkammaren.

Det går inte fort.

Men det blir noggrannt gjort.

Jag har redan hittat fyra par jeans som jag kan ha, säkert femton par jeans och byxor som är för stora och ska lämnas till återvinning och minst lika många som ligger på vänt inför ytterligare viktminskning.

Det här är alltså utöver det inte oansenliga antal byxor och jeans jag redan använder.

Hur tusan bär jag mig åt?

Jag skyller på att jag är gammal; har hunnit samla länge och glömmer vad jag redan har.

Nu ska jag återgå till rensningen.

Jag har inga illusioner om att jag ska bli färdig i kväll, men kanske hittar jag något att ha på mig i morgon iallafall.

100-åringen som öppnade dörren och stapplade i väg till jobbet

I går kväll fick jag sådan ångest över helgens inaktivitet och överdrivna kaloriintag att jag äntligen fick på kompressionsstrumporna och gick ut på en rejäl motionspromenad.

Ja, jag hade naturligtvis även kläder och skor på mig.
Det kändes extra viktigt eftersom jag tänkte mig en stadspromenad.

Klockan hade nämligen hunnit bli ganska mycket och sist jag gick Kungsholmen runt vid den tiden kändes det lite obehagligt vissa sträckor.
Så jag tänkte ut en rutt som skulle ta mig via Valhallavägen ut till Gärdet och sedan Karlavägen och Odengatan tillbaka hem.

Jag tänkte att det borde bli ungefär en mil — det blev nästan 12 kilometer — och med inte alltför mycket problem med trafikljus och annat så dags.

Lite mer än två timmar var jag ute vilket innebar ett riktigt bra tempo och jag kände mig riktigt glad och nöjd efteråt.

Även om jag kände att jag måste ta tag i det här med kontaktlinser igen; jag gick utan glasögon och hade gärna sett lite bättre.

Och i morse när jag skulle försöka kliva ur sängen var jag inte så kaxig.

Jag har riktig träningsvärk i höfter och rumpa och fötterna är ömma och stela.

Egentligen borde jag kanske inte gått ut så hårt, men det kändes bra och jag tänkte försöka komma ut och fingå lite i kväll för att mjuka upp musklerna lite.

Nu har jag iallafall återfunnit lite jäklar anamma och driv och ska göra allt jag kan under sommaren för att nå ett mål jag har.

Men det är ju Liam Neeson!

Om jag nu verkligen menade allvar med att jag ville få något gjort i dag…

Ja, då skulle jag väl inte använda regnet som en ursäkt för att sitta i soffan och se en film.

Men till mitt försvar vill jag nämna att det är en film med Liam Neeson.

Och det regnar verkligen; jag skulle inte hinna många steg innan jag blev dyblöt.

Så det får bli några timmar med Liam.

Så får vi se sedan.