Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen

cgpepparkakshusetEn måndag i november, klockan är fyra, det mörknar och blöt snö faller över Stockholm. Mannen sätter sig tillrätta i tunnelbanan med sin kvällstidning. När han ser alla trista, gråbleka ansikten runt omkring känner han sig tillfreds. Han är ju själv framgångsrik, lyckligt gift och far till tre barn. Allt kan bara bli bättre.

I fönstret ser han spegelbilden av en luggsliten typ som verkar stirra på honom. Syns det utanpå att han är lycklig? Stör det? I så fall kan han leva med det.

Tåget bromsar in, mannen gör sig beredd att stiga av. Han märker inte att den dystra figuren reser sig också han.

På kort tid inträffar flera bestialiska mord i Mellansverige. När kriminalkommissarie Conny Sjöberg vid Hammarbypolisen börjar ana att de hör ihop blir han iskall inombords. Det finns en människa därute vars drivkrafter är mycket personliga och som inte kommer att backa undan för något.

(Beskrivning av bokens handling hämtad från Ordfront.)

——————————

Jag hade läst många bra omdömen om Carin Gerhardsens Hammarbyserie i olika bokbloggar så när jag fick en av böckerna i serien köpte jag även de första böckerna i serien och började med att läsa den första boken, Pepparkakshuset.

Tyvärr tyckte jag inte att den var särskilt bra. Jag tyckte inte om de växlande berättarperspektiven, inklusive gärningsmannens perspektiv. Speciellt inte gärningsmannens perspektiv faktiskt, eftersom det var så uppenbart skrivet för att förvilla och försöka få mig att tro att det var någon annan än det var.

Hela historien kändes heller inte särskilt trovärdig. Det blev för galet och våldsamt på något sätt.

Eftersom jag nu redan har några fler böcker i serien kommer jag väl att läsa dem någon dag och jag hoppas att de är bättre än den här boken. Men den här boken vill jag faktiskt inte rekommendera.

The Silent Girl och Last to Die av Tess Gerritsen

tgsilentgirl tglasttodie

Tess Gerritsen har blivit en ‘man vet vad man får’-typ av författare för mig. Det är kompetent skrivet, väl genomtänkta intriger med lagom många oväntade vändningar och för det mesta trovärdiga personligheter.

Men dels har personligheterna från tv-serien börjat tränga sig på lite för mycket när jag nu läser böckerna, jag får också en känsla av att Gerritsen skriver dem lite annorlunda nu, och dels upplever jag att hennes böcker blivit  våldsammare och fokuserade på tempo än ett hjärnstimulerande mysterium.

Det betyder inte att jag inte skulle kunna tänka mig att rekommendera någon av de här böckerna men det finns flera andra av hennes böcker jag hellre skulle rekommendera.

Själv kommer jag att fortsätta att läsa hennes böcker just för att de ändå är välskrivna och spännande och ger precis den verklighetsflykt jag ibland söker när jag läser en bok.

Tess Gerritsens officiella hemsida

Love You More av Lisa Gardner

Ibland tänker jag att jag nog verkar ganska okritisk och som om jag rekommenderar alla böcker jag läst och rapporterat om här. Delvis beror det på att jag nu för tiden har väldigt svårt för att läsa ut böcker jag inte tycker om och inte skriver om de jag inte läst ut.

Men jag har också svårt för att skriva ner böcker. En del av mig är alltid fylld av beundran över att någon lyckats få ihop en hel bok och därför tycker att de förtjänar all uppmuntran de kan få.

När det gäller den här boken dock så kommer jag inte att rekommendera någon att läsa den. Jag minns att jag tyckte att den var irriterande mest hela tiden som jag läste den och har nu förträngt nästan hela boken.

Enda anledningen att jag läste ut den och inte la den åt sidan var att den tillhör de böcker som inleds med ett mysterium som det bara inte går att lämna olöst. Handlingen i boken var dock alldeles för konstruerad för min smak och något som jag verkligen avskyr är ju när en bok är, helt eller delvis, skriven ur någons perspektiv och den personen undanhåller stora delar information.

Fast jag har läst andra böcker av Lisa Gardner som jag tyckt varit riktigt bra så jag kommer nog att läsa något av henne igen.

Lisa Gardners officiella hemsida

Flera av Lisa Gardners böcker har översatts till svenska men i princip samtliga verkar slutsålda

Elly Griffiths – Bok 1 till 4 om Ruth Galloway

Annika som liksom jag är en ihärdig deckarälskare har i sin blogg alkb länge skrivit om hur bra hon tycker att serien om arkeologen Ruth Galloway av Elly Griffiths är.

Inför min semester i somras såg jag så äntligen till att skaffa mig hennes böcker. Och ja, jag köpte alla fyra på en gång. Annika och jag tycker inte alltid lika, men tillräckligt ofta för att jag skulle ta chansen.

Och jag tycker verkligen om den här serien.

Ruth Galloway är överviktig och närmar sig fyrtio. Hon är framgångsrik i sitt yrke och omtyckt av sina kollegor. Men hon bor ödsligt med två katter och tror nog att det är så hennes liv kommer att fortsätta se ut. Det finns många aspekter av Ruth som jag kan identifiera mig med och på det hela taget tänker och agerar hon på ett sätt som känns helt logiskt och trovärdigt för mig.

Eftersom Ruth är arkeolog är utgångspunkten för samtliga böckerna ett fynd av lik, ben, andra skelettdelar eller hela skelett antingen i samband med en arkeologisk utgrävning eller som ter sig gamla nog att en arkeologisk konsultation anses nödvändig. Det ställer förstås särskilda krav på uppbyggnaden av historien, för att historien ska ha en nutida händelseutveckling som ger spänning och driv.

Jag tycker att Elly Griffiths har lyckats bra med det och ser fram emot den femte boken.

Elly Griffiths officiella hemsida

Elly Griffiths ges ut på svenska av Minotaur förlag

The Killing Place av Tess Gerritsen

Amerikansk titel: Ice Cold

Förhållandet mellan Maura Isles och Daniel Brophy knakar i fogarna. Deras avsked på flygplatsen när Maura ska resa iväg till en medicinsk kongress i Jackson’s Hole i Wyoming är abrupt och snudd på kyligt.

När Daniel ber Jane Rizzoli om hjälp för att han inte lyckats komma i kontakt med Maura tror Jane att Maura äntligen bestämt sig för att lämna Daniel. Men när Maura inte kommer hem som bestämt, och inte tagit kontakt med vare sig Jane eller sin arbetsplats blir även Jane orolig.

Maura har verkligen övervägt att lämna relationen med Daniel. Grälet de hade på flygplatsen fick henne att spontant tacka ja till en helgutflykt med en före detta studiekamrat och hans tonårsdotter och två vänner. Men en GPS leder dem på fel väg och de hamnar i vad som tycks vara en mystiskt övergiven anläggning med tolv identiska hus.

De har skydd mot vädret och mat, men ingen möjlighet att kontakta omvärlden. Det skick som husen lämnats är skrämmande och när det försök att ta sig därifrån leder till att en i sällskapet är svårt skadad blir situationen desperat.

——————————-

Böckerna om Jane Rizzoli och Maura Isles skiljer sig en hel del från tv-serien Rizzoli and Isles. I tv-serien är Jane och Maura snudd på glättiga och fotomodellvackra. I böckerna är de mer mänskliga, djupare och betydligt intressantare.

Jag vill inte påstå att den här boken kommer att leva kvar i mina tankar särskilt länge, även om de potentiella konsekvenserna av isolerade sekters livsföring är tänkvärda.

Men Gerritsen är en mycket skicklig spänningsförfattare. Jag läste den här boken i ett sträck. Att saker och ting gick på tok på de sätt de gjorde kändes inte för konstruerat utan som den typ av otur som faktiskt kan drabba vem som helst.

Sedan är boken av naturliga skäl väldigt amerikansk, det förekommer en hel del vapen och korruption, något som – tack och lov – känns väldigt långt ifrån min verklighet. Det är skrämmande att inte veta vem det faktiskt går att lita på.

Jag rekommenderar gärna den här boken till den som vill läsa en spännande bok som det är svårt att lägga ifrån sig.

Tess Gerritsens officiella hemsida

Rizzoli & Isles

Jag har precis tittat på första avsnittet i serien som heter Rizzoli & Isles på Kanal 9. Serien är baserad på Tess Gerritsens böcker om rättsläkaren Maura Isles och polisdetektiven Jane Rizzoli.

Jag har tyckt om de av Gerritsens kriminalromaner jag läst, och jag tycker om karaktärerna Rizzoli och Isles som de är i böckerna. Jag tyckte om Rizzoli och Isles som de framställdes i tv-programmet även om jag inte tycker att de är helt trogna böckernas versioner.

Det här första avsnittets handling följde i princip handlingen i boken The Apprentice även om det naturligtvis är svårt att få samma djup i ett tv-avsnitt på en timme inklusive reklam som i en hel bok.

Jag tycker ändå att den här tv-serien verkar lovande, och bättre än mycket annat som visas på tv nu. Det är ingen repris vilket är ett plus bara det och det är uppfriskande med två professionella kvinnor i huvudrollerna som åtminstone för mig ter sig trovärdiga.

Någon sorts frid av Camilla Grebe och Åsa Träff

Trots att Siri Bergman nu lever ensam och är svårt mörkrädd bor hon kvar i sitt ensligt belägna hus på Värmdö. Hon kämpar med sin sorg och sin mörkerrädsla, dricker för mycket vin och som psykolog är hon bland de första att beteckna sitt beteende som irrationellt.

Därför avfärdar hon flera underliga händelser som inbillning från sin sida. När en av hennes patienter hittas död vid hennes hus, efterlämnande ett självmordsbrev anklagar Siri sig själv och tvivlar på sin kompetens som psykolog.

Men snart kommer det fram information som får både Siri och andra att undra om det faktiskt är någon som är ute efter att skada Siri själv.

————————

Jag hade inte så stora förväntningar på den här boken eftersom det är en debutroman, men jag är mycket imponerad. Hade jag inte varit tvungen att gå och jobba och ha styrelsemöte hade jag nog inte lagt boken ifrån mig förrän den var utläst.

Boken är mycket skickligt uppbyggd med en spänning och känsla av fara som bara ökar. Personligheterna är ibland lite skissartade, kanske för att författarna vill bibehålla en känsla av att alla är misstänkta.

För det mesta är språket i boken mycket vackert, målande och rikt. Framförallt är det i den ”tänkta” eller beskrivande texten och då och då upplevde jag därför en konflikt mellan hur en person tänkte och sedan uttryckte sig. Samtidigt kändes sättet som personerna pratade med varandra befriande äkta och fritt från klipska formuleringar.

Jag tycker det är lite synd att Grebe-Träff tagit till ”den kursiverade mördaren”. Jag kan förstå att de upplevde det nödvändigt i den här boken, och jag har svårt att bedöma hur boken blivit utan dessa kapitel. Som helhet tycker jag dock att det är uppenbart att systrarna själva älskar kriminallitteratur och jag upplever det som om de skrivit en bok de själva skulle vilja läsa. Och det har de gjort väldigt bra.

Jag ser fram emot att läsa fler böcker av Grebe-Träff och rekommenderar mer än gärna den här boken.

Grebe-Träffs blogg Deckarsystrarna

Grebe-Träff ges ut av Wahlström&Widstrand:

Deras sida om Camilla Grebe

Deras sida om Åsa Träff

Recension av Någon sorts frid av Lotta Olsson i DN