M-M-M-Mats Ronander

Egentligen är jag lite less på Så ska det låta. Men Mats Ronander! Han är en av mina stora idoler.

När jag pluggade på universitetet jobbade jag extra på Systembolaget. Redan då var jag svårt såld på Mats Ronander.

Gissa om jag blev nervös när jag en dag insåg att han stod i kön till just min kassa. För det här var så länge sedan att man fortfarande stod i kö på Systembolaget.

Ofta köade man länge, och lika länge som han köade, lika länge var jag nervös. När han väl kom fram till kassan plockade jag snabbt och effektivt fram de tre flaskor Beaujolais Noveau han beställt. Tog lika snabbt och effektivt betalt och så var det över.

Men som ni märker har jag fortfarande inte glömt det och nu kan jag inte skriva mer för han sjunger minst lika skönt som förr.

Tjusigaste draken

Ett TV-program som jag brukar försöka titta på är ett BBC-program som heter Dragon’s Den. Här sitter fem framgångsrika entreprenörer, drakarna, i en panel, beredda att satsa sina egna pengar, och lyssnar på förhoppningsfulla presentera sina affärsidéer.

Jag gillar programmet av flera anledningar. Dels tycker jag det är härligt att se hur uppfinningsrika och modiga människor är. En del har en affärsidé eller uppfinning som jag tycker är helt brilliant, andra känns mindre genomtänkta eller inte särskilt nyskapande. Men alla brinner de för sin sak och är beredda att satsa allt.

Sedan är det också spännade att se hur de lyckas presentera sin affärsidé; en del är självsäkra och har försökt tänka igenom allt som kan tänkas övertyga drakarna. En del är supernervösa och klarar knappt att få fram ett ord utan att rodna och stamma. Andra är helt insnöade på förträffligheten i sin idé eller uppfinning, gärna i tekniska detaljer, att de inte förmår se att det egentligen inte finns någon lönsamhet i den.

Men det bästa är ändå drakarna. De flesta av dem har arbetat sig upp från enkla förhållanden och är nu otroligt framgångsrika. De är aldrig elaka, men alltid affärsmässigt stenhårda. De hittar direkt svagheterna i förberedelser, planer och/eller prognoser. Jag blir alltid lika imponerad.

Och idag blev jag ännu mer imponerad. Två av drakarna var nämligen med i dagens avsnitt av Top Gear; Theo Paphitis och Peter Jones. Båda var avslappnade och bjöd på sig själva; prestigelöshet imponerar alltid på mig.

Men det som var så fantastiskt var något som Peter Jones berättade om hur han försökte ge sina barn en sund inställning till pengar och ansvarstagande trots att deras pappa är stormrik. Istället för att hans barn kommer att få ärva en stor klumpsumma pengar har han satt upp en fond. Fonden kommer sedan att varje månad betala till barnen dubbelt vad de själva tjänar i vilket jobb de än valt. Om de inte valt ett job som kan anses viktigt ur ett samhällsperspektiv men dåligt betalt, som till exempel inom vården, då fonden betalar ut tre- eller fyrdubbelt originallönen.

Jag tycker det är helt underbart! Undrar om det finns något lämpligt Nobelpris jag kan nominera honom till? Inte för att han behöver pengarna precis, men ändå.

Eddie Izzard

Igår zappade jag förbi ”The Riches”TV8 och fick se Eddie Izzard som en normal person. Ja, normal och normal… men han såg inte ut som på bilden till höger. Det hade hänt för mycket okänt i tv-serien för att jag skulle orka engagera mig. Istället började jag googla efter killen (?) till höger; Eddie Izzard som stå-uppare. Hittade en hel del av hans briljanta struntprat, men klippet nedan var nog ändå det roligaste. Förstår helt plötsligt idéerna bakom både Star Wars och Lego.