Tårtan

Jag har haft en fin Påskafton.

God mat och trevligt sällskap; vad mer kan man önska sig?

Bonuspoäng för:

• Utemöblerna stod i ett hörn på terassen och där satt vi och drack välkomstdrink och lapade vårsol
• Att jag fick sitta i en soffa med en brorsdotter på vardera sida, nära; som i en lång, varm kram
• Som alltid hos svägerskan bjöds det på fantastiskt god mat, men mest imponerande var den gula prinsesstårta som Isabella gjort helt från grunden. Dekorationer och allt.

Texten har jag lagt till som en hälsning till er; jag hoppas ni haft en lika bra Påskafton som jag.

A-la-la-la-long

Jodå, det har varit en lång fredag i dag.

En lång långfredag.

Och jag har bara varit lat.

Fy mig.

Men jag behövde väl det.

Sörjer lite det där som inte hände.

Men i morgon har jag planer.

Så då tar jag mig i kragen och lämnar det bakom mig.

Hoppas jag.

Två långa lediga dagar kvar även efter morgondagen.

Skönt, men det medför ändå vissa utmaningar.

Ompysslad

I dag har jag varit på salong och gjort mig redo för våren.

Inte för att det känns som om man ska kunna gå barbent än på ett tag.

Men om det skulle slå till och bli jättevarmt skulle jag kunna göra det.

Sedan åt jag lunch med Malin.

Och fick ett påskägg.

Så jag känner mig ompysslad och glad.

Det var väl egentligen bara en till sak jag hade hoppats skulle hända i dag.

Som inte har hänt.

För nu när det bara är 21 minuter kvar av den här dagen är det väl lika bra att sluta hoppas.

Men livet går vidare och jag har fyra lediga dagar framför mig.

Det ska bli så skönt.

Sommartider, hej hej

Attans så mörkt det är.

Jag känner väl av det mer eftersom det väl inte var det smartaste valet att gå till jobbet i dag.

Men det är bara tre arbetsdagar den här veckan så varje dag behövs.

Jag har iallafall fina blommor efter vännernas besök i fredags.

Det och tända ljus kan väl hjälpa en uthärda tills det verkligen är sommartider.

Plus: Mallorca om 32 dagar!

Vila och vatten

Jag vet inte om ni känner till förkylningens olika faser?

1. Diffusa obehagskänslor, antydan till ont i halsen – Hm, undrar om jag håller på att bli förkyld?
2. Snuva, lite mer ont i halsen, värk här och där, kanske feber – Tusan också, jag är förkyld.
3. Vila, näsdroppar, svettig natt, vaknar fortfarande snuvig men ingen värk och inget halsont – Wow, jag har sparkat förkylningens rumpa och är i princip frisk.
4. Bakslaget; hosta, hosta, hosta, snuva och ingen röst – Åh nej, jag är verkligen förkyld.
5. Hosta, snuva, ont överallt, vill bara blunda, hosta, hosta, snuva, snuva – Jag kommer aldrig att bli frisk!

Det är alltid osäkert hur länge fas 5 håller på.

Får man hosta så här års kan den hålla på till midsommar.

Ibland.

Men man vilar och dricker mycket vatten och plötsligt upptäcker man att man kan andas genom näsan och prata utan att börja hosta.

I fredags var jag i fas 3 och två vänner kom hit och åt middag.

Vi hade bestämt det för flera månader sedan och ses alldeles för sällan så de vågade sig hit trots att jag varnade dem att jag var förkyld.

Medan de var här hostade jag mer och mer och tappade till slut rösten.

Resten av helgen har ägnats åt fas 4 och 5, vila och vatten.

Nu känner jag mig ganska ok så jag kommer åtminstone att gå till frissan, om jag fått sova och kan prata även till jobbet.

Men det känns skönt att min arbetsvecka bara är tre dagar lång den här gången.

Hoppas ni haft en skön och frisk helg.

Citronmousse

Jag älskar efterrätter och en som smakar himmelskt men är enkel att göra är ju perfekt att ha i sin personliga receptbok.

Ingridienser:

250 g mascarpone

2 dl creme fraiche

2 dl lemon curd

1 citron

Riv av det yttersta gula av citronskalet och pressa ur juicen.

Den ambitiöse gör förstås sin egen lemon curd men jag köpte min.

Lägg allting i en skål, om man vill sparar man citronjuicen och blandar i den efterhand för att få just den syrlighet man själv vill ha.

Vispa med elvisp tills det blivit en mousse.

Lägg upp i lämplig serveringsform.

Jag serverade mer hallon vilket jag tycker är fräscht och gott men tänker att det skulle fungera även med något annat bär.

I originalreceptet skulle man ta bitar av lakritsgodiset Kick, smälta i 250 graders ugn så att man fick lakritscrisps att dekorera med.

Originalreceptet menar att det är för 6 – 8 personer men det beror ju dels på hur mycket och vilken typ av mat man ätit innan samt vilken aptit gästerna har.

Första gången jag gjorde det räckte det bra till sju, andra gången åt fyra personer upp allting.

Bra eller dåligt; svårt att veta

Det har varit en högst ordinär tisdag i dag.

Följt av en ganska tråkig kväll.

Bra eller dåligt?

Det är svårt att veta.

Jag fick ju mycket gjort på jobbet.

Och jag kommer ju i säng onormalt tidigt.

På grund av vad är vitsen att sitta uppe när jag ändå bara har tråkigt.

Risken är förstås att jag även vaknar onormalt tidigt.

Och att morgondagen inte bara är lika ordinär dagtid och kvällen lika tråkig utan också onödigt lång.

Fast faktum är att bara det visar sig att jag inte alls håller på att bli förkyld — ont i halsen och över ögonen — kommer jag att vara nöjd.

Då kan jag ju iallafall hitta på något roligt om jag vill.

Cunning like a fox

I kväll har jag hittat en ny tv-serie.

Kommissarie Maigret på TV4 Play.

Huvudrollen spelas av Rowan Atkinson.

Han som även gör Mr Bean och Blackadder ni vet.

Så det var lite svårt att inte förvänta sig överdrivet minspel eller sarkastiska kommentarer.

Men faktum är att han är en riktigt bra kommissarie Maigret.

Kanske är det inte så konstigt.

Maigret var ju också listig som en räv.

Familjeliv på lån

Jag hade en slitig dag i går.

Jag städade.

I processen hade jag sönder en av mina favoritljusstakar.

Tänkte liksom inte på hur dammsugarslangen löpte när jag försökte dammsuga under soffan.

Jag förvånade mig själv genom att inte bryta ihop utan bara plocka ihop de trasiga bitarna och dammsuga noga så inget glassplitter skulle finnas kvar.

Sedan gick jag och handlade.

Ambitiöst gick jag till flera olika affärer för att få precis det jag ville ha.

Och förträngde hur tungt det blir när man handlar för fler än en och anammade principen ‘orkar jag den så orkar jag den’.

Vilket jag nästan inte gjorde, höll på att ge upp utanför porten men på något sätt tog jag mig ändå hela vägen upp.

Sedan lagade jag mat — 80-talet ringde och undrade varför jag dissade deras recept så jag gjorde en chili con carne — och dukade och hann precis klart innan det ringde på dörren.

Och så fick jag det som gjorde allt slit värt mödan; trevligt sällskap och familjeliv på lån.

Efter att vi ätit satt vi vuxna kvar vid middagsbordet och pratade och skrattade.

I vardagsrummet satt tre barn och tittade på Netflix.

Åtminstone tittade tre barn på Netflix till att börja med, efter ett tag sov ett av dem sött på soffan.

Och jag tänkte att det här är det livet jag skulle vilja ha.

Så det är ju tur att jag kan få ha det ibland, även om det bara är på lån.

I dag diskar, tvättar och städar jag samt ägnar mig åt nagelvård.

Jag bröt två naglar också när jag städade i går; städning är verkligen inte min grej.

Pip, pip, pip, pip, pip, pip …

Jag jobbade hemifrån i dag.

Det var inte planerat.

Men när jag vaknade var jag dels totalt ovillig att kliva ur sängen och dels hade jag fått ett meddelande att dagens lunch var inställd.

Genom att bestämma mig för att strunta att åka till kontoret kunde jag ligga kvar i sängen en och en halv timme extra.

Sedan jobbade jag på riktigt bra.

Tills jag började höra ett envist pipande.

Eftersom jag inte kunde hitta någon källa till ljudet i min lägenhet övervägde jag först tinnitus.

Men sedan tänkte jag att det nog ändå var bäst att jag kollade att det inte faktiskt var ett brandalarm och att någon grannes lägenhet brann.

I trapphuset var det ingen tvekan om att jag inte hade tinnitus och lätt att inse att ljudet kom från grannen under mig.

Jag ringde på dörren, även om det var ytterst osannolikt att någon var hemma — endast en döv skulle kunna ignorera det pipandet.

När ingen öppnade kikade jag in genom brevinkastet; jag varken såg eller kunde lukta någon brandrök.

För att göra en lång historia kort lyckades jag få kontakt med grannarna i fråga som egentligen skulle vara bortresta en vecka.

En av dem lyckades trots det ta sig hem och pipandet slutade.

Och det var väl det mest spännande som hände den här fredagen.

Inte för att jag skulle velat göra något annat än mysa i soffan i kväll, men jag kan ju låtsas att jag fortfarande är ung och sugen på att festa varje fredag.