Jag hade en slitig dag i går.
Jag städade.
I processen hade jag sönder en av mina favoritljusstakar.
Tänkte liksom inte på hur dammsugarslangen löpte när jag försökte dammsuga under soffan.

Jag förvånade mig själv genom att inte bryta ihop utan bara plocka ihop de trasiga bitarna och dammsuga noga så inget glassplitter skulle finnas kvar.
Sedan gick jag och handlade.
Ambitiöst gick jag till flera olika affärer för att få precis det jag ville ha.
Och förträngde hur tungt det blir när man handlar för fler än en och anammade principen ‘orkar jag den så orkar jag den’.
Vilket jag nästan inte gjorde, höll på att ge upp utanför porten men på något sätt tog jag mig ändå hela vägen upp.
Sedan lagade jag mat — 80-talet ringde och undrade varför jag dissade deras recept så jag gjorde en chili con carne — och dukade och hann precis klart innan det ringde på dörren.

Och så fick jag det som gjorde allt slit värt mödan; trevligt sällskap och familjeliv på lån.
Efter att vi ätit satt vi vuxna kvar vid middagsbordet och pratade och skrattade.
I vardagsrummet satt tre barn och tittade på Netflix.
Åtminstone tittade tre barn på Netflix till att börja med, efter ett tag sov ett av dem sött på soffan.
Och jag tänkte att det här är det livet jag skulle vilja ha.
Så det är ju tur att jag kan få ha det ibland, även om det bara är på lån.
I dag diskar, tvättar och städar jag samt ägnar mig åt nagelvård.
Jag bröt två naglar också när jag städade i går; städning är verkligen inte min grej.