Prioriteringar

Det är väldigt mycket på jobbet nu.

Alltså väldigt mycket.

Så mycket att jag egentligen borde plockat fram datorn och fortsatt jobba så fort jag kom hem.

Men jag måste prioritera mig själv nu.

Så jag gick ut och promenerade en timme istället.

Det är jag nöjd med.

Eller nästan hela jag är nöjd med det.

Skavsåret under foten önskar att jag valt annorlunda.

Men gjort är gjort.

Och nu måste jag verkligen arbeta.

Fast egentligen vill jag jobba

Jaha, så var man ledig då.

Påsk minsann.

I vanliga fall ser jag ju fram emot långhelger och brukar förbereda mig för att gå hem direkt efter lunch.

Men i dag blev jag så inspirerad av en grej jag höll på med att plötsligt var klockan fem.

Och eftersom jag ville hinna göra några ärenden i Täby Centrum innan jag åkte hem var jag tvungen att avbryta mig då och åka.

Så nu när jag sitter här och försöker göra planer för ledigheten vill jag egentligen planera in tid för att jobba.

Som tur är står bilen parkerad så att jag måste ut och flytta den senast nio i morgon bitti.

Så förhoppningsvis kommer jag i väg till Ikea vilket är vad jag borde göra.

För man ska faktiskt inte jobba när man är ledig.

Hur mycket man än vill.

(Kanske lite ändå, det är ju väldigt många lediga dagar, onödigt många nästan?)

Det är sant som de säger

Tur ändå att jag är sjuk.

För det är sant som de säger; den som är sjuk önskar sig bara en sak.

Vem orkar bry sig om brist på kärlek och ett socialt liv när man inte får sova för att man hostar hela tiden?

Men jag har jobbat i dag.

Hemifrån.

Jag kände mig inte så smart eller starkt bidragande men jag försökte.

Då får man lön iallafall.

Förutsatt att det inte blir en vana, kan jag tänka.

Och jag har iallafall hopp om att den här hostan ska försvinna.

Vilket år som helst…

Kan. Inte. Sluta. Hosta.

Jag åkte till jobbet i dag.

Det skulle jag troligen inte ha gjort.

Så fort jag rörde på mig eller öppnade munnen för att prata började jag hosta.

Och så fryser jag igen.

Egentligen ska jag vara med i flera möten de kommande dagarna.

Möten då jag förväntas presentera.

Jag fattar inte hur det ska gå till.

Teckenspråk kanske?

Vi möts igen

Jag överlevde det heldagsmöte vi hade i dag.

Även om det kändes som om det var med en hårsmån.

Framåt två-tiden på eftermiddagen var luften helt slut i det lilla mötesrum vi ockuperade.

Och någon hade låst fönstren och gömt nyckeln.

Inte så lyckat.

Men jag överlevde som sagt och har haft en hyfsat produktiv kväll så här långt.

Nu väntar tre dagar av konfererande.

En större möteslokal men en utan fönster så risk för eftermiddagströtthet föreligger.

Som tur är behöver jag inte vara med hela tiden.

Fast på kvällarna tänker jag vara med.

Dels är det trevlig att umgås med kollegor från hela Norden.

Och gratis mat är ju alltid gratis mat.

Regn, snö, regn, snö, regn, snö och jobb

Jo, jag vet att jag inte bloggade i går.

Men det händer ju ingenting!

Alltså det händer ju massor.

På jobbet.

Jag sliter fortfarande livet ur mig för att komma ikapp det jag halkade efter när jag var sjuk.

Och jag skjutsade mamma och pappa in till stan efter jobbet igår.

I dag har jag förutom att jobba hunnit se ett Luciatåg, beställt den mat jag ska ha med mig till julbordet på julafton och pratat i telefon med Malin.

Men i övrigt händer ju ingenting!

Ja, förutom att det snöar och regnar och snöar och regnar och snöar och regnar…

Vädret kunde väl bestämma sig någon gång?

Nej, nu ska jag försöka ta mig samman och ta en dust med klädkammaren igen.

Jag gjorde en bra start där i går kväll men så fick jag en klädkris i morse så nu blir det lite som att börja om.

Igen.

Jag hade inte glömt!

Jag började dagen med en promenad till Ica.

Det kändes så skönt att faktiskt vilja lägga ner saker — ätbara saker! — i varukorgen.

Bland annat var jag väldigt sugen på havregrynsgröt.

Därför var det lite irriterande när jag väl hemma insåg att jag bara hade grovsalt.

Så det fick bli två smörgåsar till frukost, en liten promenad till 7-11 och havregrynsgröt till lunch.

Det var inte precis så gott som jag hoppats eftersom jag inte haft i tillräckligt mycket salt.

Ironiskt eftersom jag ju köpt det särskilt.

Men jag hade glömt hur jag brukade dosera.

Vad jag däremot inte glömt var hur man jobbar.

Det var jag lite rädd för.

Men nej, det gick bra, jag fick en hel del gjort och var med i två telefonmöten.

I morgon måste jag våga mig till kontoret.

Jag är ganska säker på att jag fortfarande hittar dit.

Vare sig jag vill eller inte.