Varför välja?

I dag är det Mors dag.
Det är också Hamburgarens dag.

Jag älskar förstås min mamma mer än hamburgare.

Men hamburgare står ganska högt på rankinglistan de med.

Så jag bestämde mig för att det vore lämpligt att fira mamma med hamburgergrillning.

Vädret var med på noterna liksom resten av familjen.

Brorsan och svågern skötte grillen, mamma rensade jordgubbar (till efterrätt alltså) och alla hjälpte till att bära ned saker till gården.

Alla kunde komponera sin egen burgare, alla tyckte det var gott och stämningen var god.

Jag är väldigt nöjd med den här helgen, vi har åstadkommit så mycket, men också helt slut.

Helst skulle jag ha en till femdagarshelg.

Och istället blir det en fem dagars arbetsvecka.

Det har jag nästan vant mig av med.

Men roliga saker stundar till helgen och veckan efter är ju kort så jag ska nog överleva.

Annonser

Grupparbete

Alltså jag skulle ju få en massa hyllor av olika slag någon gång mellan 8 och 11.

Jag steg således upp strax före sju och påbörjade det som skulle göras under dagen.

Och det var tur för redan vid halv nio ringde en trevlig kille och sa att de skulle komma 20 minuter senare med mina grejer.

20 minuter senare ringde han och sa att han visserligen var vid mi port men att när de började lasta ur bilen hade de sett att grejerna visserligen var märkta med mitt ordernummer men ett helt annat namn.
Osis.

Fast på sätt och vis hade jag ändå tur för de såg till att leverera mina paket bara några timmar senare.

Och då inleddes ett intensivt grupparbete; mamma och pappa var här, min kusin var här och min systerdotter Matilda var här.

Jag vill inte påstå att allt förlöpte smärtfritt; hyllsystem Elvarli fick pappa att klia sig i huvudet och mig att gnissla tänder.

Men pappa fick ordning på det till slut och mamma och Matilda byggde lådinsatser och Billybokhyllor som om de aldrig gjort något annat.

Själv ägnade jag mig mest åt handräckning, flera turer till återvinningsstationen med kartonger och annat och annan marktjänst.
Jag känner mig ganska sliten ändå och kan bara föreställa mig hur de andra känner sig.

Allt är inte klart men jag är så mycket närmare slutet.

Tack vare min fantastiska familj.



Jag testar lite

Eftersom gårdagens hektiska schema ju faktiskt fungerade tänkte jag att jag kunde försöka något liknande i dag.

Lägga till en social komponent till dagens program.

Fast försiktigt; jag bjöd hem min morbror med sambo och mina föräldrar på kvällsfika.

Tidpunkten var vald så att jag skulle hinna min dagliga promenad mellan jobbet och deras besök.

Och det fungerade nästan; när jag kom hem var pappa redan här.

Men jag hann slänga i mig lite middag innan de övriga kom.

Fast jag är riktigt trött på kvällarna nu när jag promenerar så när klockan närmade sig tio fick jag antyda att de borde gå hem.

Det är ju fördelen med att öva sociala aktiviteter med närmaste familjen; då kan man göra så.

För övrigt fungerade det ju bra att promenera i solsken också.

Även om man kan hålla bättre tempo på stadsvandringar om det är mörkt och regnigt.

Veterankraft

I dag körde jag bil hem från jobbet.
För första gången på flera veckor.

Tack vare min pappa och min morbror.

Medan jag satt i möte efter möte åkte de och köpte ett nytt bilbatteri.

Och efter att de satt det på plats i min bil startade den så snällt igen.

Flera gånger.

Så nu står den parkerade hemma på min gata i stan igen.

Vad skulle jag göra utan min stödgrupp av veteraner?

Jag är så tacksam.

I övrigt har det mest varit en alldeles vanlig, grå februarimåndag.
Och nu ska jag njuta en stor kopp latte och läsa lite.

Städa är ju en typisk tisdagssyssla, eller hur?

När man väl har farten uppe

Helst av allt ville jag nog bara ta det väldigt lugnt i dag.

Efter aktiviter både i fredags kväll och hela dagen och kvällen i går kände jag mig rätt trött.

Och ute var det värsta busvädret.

Men jag hade ju bestämt att mamma och pappa skulle komma hit.

Dessutom är det ju 1:a Advent i dag.

Så jag plockade fram jullådorna, hämtade upp föreningens stege, slog i några spikar och har nu hängt upp inte mindre än två adventsstjärnor.

Adventsljusstaken är också framme, i år fylld med valnötter.

Sedan hände allt på en och samna gång; mamma och pappa kom hit och bara någon minut senare dök min bror upp på spontanbesök med döttrarna och bonusdottern.

Vi drack kaffe och brorsan rättade till skåpluckan så att den nu hänger rakt – hurra!

Därefter åkte han och hans sällskap hem till jobb och läxor och mamma och pappa och jag dukade fram en förstärkt eftermiddagsfika.

Och jag fick en försenad födelsedagspresent.

En mycket prodiktiv och trevlig dag, men nu är jag ensam igen och ska bara ta det lugnt och fösöka förlika mig med att det är måndag i morgon.




Före min tid

Normalt har jag ju ingen familj att ha fredagsmys med.

Men i dag lånade jag en familj och åt tex-mex.

Inte tacos utan kycklingfajitas, men det borde räknas ändå tycker jag.

Och att det egentligen inte är fredag i dag utan torsdag visar bara att jag är före min tid.

Mysigt var det iallafall.

Så nu känner jag mig väl inte riktigt som världens sämsta människa längre.

Men varför?

Jag tycker att jag mestadels varit positiv och snäll i dag.

Steg upp ganska tidigt, för att vara söndag, och åkte kommunalt ut till Täby.

Jag var inställd på att tillbringa en timme eller så med att gräva fram min bil.

Det visade sig inte alls vara så besvärligt.

Det räckte att bara dra av snön från bilen med händerna, det åkte av i stora sjok, och sparka undan lite av snön bakom bilen.

Sedan for jag till Täby Centrum och mötte upp min vän Filippa.

Vi tog en snabbfika på Starbucks och åkte sedan till Mio och hämtade en möbel som hon beställt.

Efter att jag levererat den och Filippa hemma hos henne i Mörby åkte jag tillbaka till kontoret, lämnade bilen på kontorets parkering igen och gick hem till mamma och pappa.

Där firade vi Fars Dag, åt gott och hade det allmänt trevligt.

Tyvärr hann min syster och systerdotter inte komma dit innan jag liftade in till stan med min svägerska och brorsdöttrar men jag fick ändå tanka en hel del familjekärlek.

Och såg fram emot att hänga lite i soffan och bara slötitta på tv.

Men det visade sig att min digitalbox har dött.

Jag menar, verkligen dött, den startar inte överhuvudtaget.

Så jag försöker titta via Apple TV som på grund av uselt bredband eller dålig router bara lägger av i bland.

Jag försöker vara zen men eftersom jag tillhör dem som tycker att teknik bara ska fungera skriker jag liksom inombords: Men varför kan det inte bara fungera?

Jag får försöka prioritera att få ordning på all teknik på något sätt i morgon.

Det finns ju faktiskt en låda med en sån där Apple Airport här hemma någonstans.

Hur svårt kan det vara att installera en sån?

Moahahahaha…

Det kan nog skrikas en hel del ‘Men varför?’ här i morgon kväll också.