Jag testar lite

Eftersom gårdagens hektiska schema ju faktiskt fungerade tänkte jag att jag kunde försöka något liknande i dag.

Lägga till en social komponent till dagens program.

Fast försiktigt; jag bjöd hem min morbror med sambo och mina föräldrar på kvällsfika.

Tidpunkten var vald så att jag skulle hinna min dagliga promenad mellan jobbet och deras besök.

Och det fungerade nästan; när jag kom hem var pappa redan här.

Men jag hann slänga i mig lite middag innan de övriga kom.

Fast jag är riktigt trött på kvällarna nu när jag promenerar så när klockan närmade sig tio fick jag antyda att de borde gå hem.

Det är ju fördelen med att öva sociala aktiviteter med närmaste familjen; då kan man göra så.

För övrigt fungerade det ju bra att promenera i solsken också.

Även om man kan hålla bättre tempo på stadsvandringar om det är mörkt och regnigt.

Veterankraft

I dag körde jag bil hem från jobbet.
För första gången på flera veckor.

Tack vare min pappa och min morbror.

Medan jag satt i möte efter möte åkte de och köpte ett nytt bilbatteri.

Och efter att de satt det på plats i min bil startade den så snällt igen.

Flera gånger.

Så nu står den parkerade hemma på min gata i stan igen.

Vad skulle jag göra utan min stödgrupp av veteraner?

Jag är så tacksam.

I övrigt har det mest varit en alldeles vanlig, grå februarimåndag.
Och nu ska jag njuta en stor kopp latte och läsa lite.

Städa är ju en typisk tisdagssyssla, eller hur?

När man väl har farten uppe

Helst av allt ville jag nog bara ta det väldigt lugnt i dag.

Efter aktiviter både i fredags kväll och hela dagen och kvällen i går kände jag mig rätt trött.

Och ute var det värsta busvädret.

Men jag hade ju bestämt att mamma och pappa skulle komma hit.

Dessutom är det ju 1:a Advent i dag.

Så jag plockade fram jullådorna, hämtade upp föreningens stege, slog i några spikar och har nu hängt upp inte mindre än två adventsstjärnor.

Adventsljusstaken är också framme, i år fylld med valnötter.

Sedan hände allt på en och samna gång; mamma och pappa kom hit och bara någon minut senare dök min bror upp på spontanbesök med döttrarna och bonusdottern.

Vi drack kaffe och brorsan rättade till skåpluckan så att den nu hänger rakt – hurra!

Därefter åkte han och hans sällskap hem till jobb och läxor och mamma och pappa och jag dukade fram en förstärkt eftermiddagsfika.

Och jag fick en försenad födelsedagspresent.

En mycket prodiktiv och trevlig dag, men nu är jag ensam igen och ska bara ta det lugnt och fösöka förlika mig med att det är måndag i morgon.




Före min tid

Normalt har jag ju ingen familj att ha fredagsmys med.

Men i dag lånade jag en familj och åt tex-mex.

Inte tacos utan kycklingfajitas, men det borde räknas ändå tycker jag.

Och att det egentligen inte är fredag i dag utan torsdag visar bara att jag är före min tid.

Mysigt var det iallafall.

Så nu känner jag mig väl inte riktigt som världens sämsta människa längre.

Men varför?

Jag tycker att jag mestadels varit positiv och snäll i dag.

Steg upp ganska tidigt, för att vara söndag, och åkte kommunalt ut till Täby.

Jag var inställd på att tillbringa en timme eller så med att gräva fram min bil.

Det visade sig inte alls vara så besvärligt.

Det räckte att bara dra av snön från bilen med händerna, det åkte av i stora sjok, och sparka undan lite av snön bakom bilen.

Sedan for jag till Täby Centrum och mötte upp min vän Filippa.

Vi tog en snabbfika på Starbucks och åkte sedan till Mio och hämtade en möbel som hon beställt.

Efter att jag levererat den och Filippa hemma hos henne i Mörby åkte jag tillbaka till kontoret, lämnade bilen på kontorets parkering igen och gick hem till mamma och pappa.

Där firade vi Fars Dag, åt gott och hade det allmänt trevligt.

Tyvärr hann min syster och systerdotter inte komma dit innan jag liftade in till stan med min svägerska och brorsdöttrar men jag fick ändå tanka en hel del familjekärlek.

Och såg fram emot att hänga lite i soffan och bara slötitta på tv.

Men det visade sig att min digitalbox har dött.

Jag menar, verkligen dött, den startar inte överhuvudtaget.

Så jag försöker titta via Apple TV som på grund av uselt bredband eller dålig router bara lägger av i bland.

Jag försöker vara zen men eftersom jag tillhör dem som tycker att teknik bara ska fungera skriker jag liksom inombords: Men varför kan det inte bara fungera?

Jag får försöka prioritera att få ordning på all teknik på något sätt i morgon.

Det finns ju faktiskt en låda med en sån där Apple Airport här hemma någonstans.

Hur svårt kan det vara att installera en sån?

Moahahahaha…

Det kan nog skrikas en hel del ‘Men varför?’ här i morgon kväll också.

Måste lyssna på universum

Alltså, jag måste helt klart bli bättre på att lyssna på universum.

För ibland verkar det onekligen som om det försöker säga mig saker.

I morse när jag skulle gå hemifrån insåg jag att jag tagit mammas och pappas nycklar istället för bilnyckeln.

Så jag gick in igen, la ifrån mig deras nycklar, tog bilnyckeln och åkte till kontoret.

Som ligger i Täby.

Där mammas och pappas lägenhet också ligger.

Mamma och pappa själva befinner sig just nu i vår stuga utanför Örnsköldsvik.

Jag hade väl hunnit vara på kontoret i en timme ungefär när pappa ringde.

Kunde jag åka dit och stänga av vattentillförseln till en toalett som stod och rann så att det störde grannarna?

Ja, visst kunde jag det.

Fast först var jag ju tvungen att åka fram och tillbaka till stan för att hämta nycklarna.

Eftersom jag inte lyssnade på universum i morse.

Tur iallafall att jag har bil och flexibelt jobb.

En lördag i september

Jag tog mig faktiskt inte ut förrän framåt kvällen, men då hade jag sett på Facebook och Instagram att den här lördagen i september var en av de varmaste och finaste vi haft i sommar.

Så jag var barfota i sandaler vilket fortsatte vara skönt ända till jag stod utanför min port igen, när var klockan efter tio och jag hade promenerat hem från Stureplan.

Jag ångrar ändå inte att jag bara varit här hemma och inte ute och njutit det fina vädret; jag hade mycket att tänka på.

Och så fanns jag tillgänglig att ta emot ett  samtal på Messenger.

Nu visade det sig att det var någon som egentligen råkat trycka fel, men nu var ju det här mästarinnan på råknkngar och det ledde till att jag fick precis det pep-talk jag behövde.

Och det var därför jag ringde min bror och hamnade på restaurang med honom och hans döttrar istället för att tillbringa kvällen ensam i soffan.

Nu är jag visserligen lite onödigt mätt, men nöjd min lördag.