Börja om från början

Så var det måndag igen.

Och jag vägde mig igen.

Precis som jag misstänkte syntes det på vågen att det varit konferens.

Jag hade gått upp allt jag gått ner veckan innan sånär på ett hekto.

Så veckan börjar om igen.

Och jag börjar om igen med viktresan.

Fast inte helt om igen förstås.

Jag ligger fortfarande ganska mycket minus jämfört med när jag startade.

Och jag tänker nå det mål jag satt för mig själv till julafton.

Men allt det här fokuset på att äta rätt gör mig bara sååååå hungrig.

Tur att det är lunch snart.

Varning för kurvor

I dag tar jag ett rejält kliv ut ur min bekvämlighetszon och visar upp alla mina kurvor.

Det tar verkligen emot att lägga upp bilder på eländet, men det är en del av projekt ‘tycka om mig själv som jag är’.

Dessutom upptäckte jag att håret ser ut som ett V ner på ryggen, vilket jag inte gillar.

Så när jag ska till frisören på fredag ska jag säga att jag vill ha en rak linje.

Då lär det väl bli ganska mycket kortare och ännu mer av kurvorna avslöjas.

Det är bara att bita ihop och fortsätta jobba på att bli mindre.

Jag inviger iallafall mitt andra par insmugglade skor i dag; silver, glittriga stenar och svart nagellack ftw.

   
 

Och ibland fattar man ingenting

Jag tog ledigt från viktväktandet förra veckan.

Försökte förstås i viss mån fortfarande tänka på vad jag åt men skrev inte in något i appen och fuskade ganska rejält.

Så i morse stålsatte jag mig för att vågen skulle visa en viktuppgång på kanske två kilo.

Men istället hade jag gått ner 1,2 kilo.

Jag fattar ingenting.

Det är bara att tacka och ta emot och tänka att jag nog måste vara superstrikt den här veckan om inte förra veckans utsvävningar ska slå till vid kommande invägning.

Tur att jag jobbar och att det ska bli molning och regnigt.

Jag är iallafall inte så sugen på glass då.

Ner som en pannkaka (igen)

Finns det något bättre sätt att påminna sig själv om att man fortfarande är en tjocksmock, ett fetarsel än att tvätta sina jeans?

Jag hoppas att jag inte förskräcker några hygienslavar när jag erkänner att jag inte tvättar mina jeans efter varje användning.

Nej, istället så har jag underkläder.

Och använder jeansen flera gånger innan jag tvättar dem.

Då blir det ju gärna så att varje gång man sätter på sig jeansen får man för sig att — kanske, kanske — har man blivit lite smalare sedan sist.

Speciellt om man håller på med ett viktminskningsprojekt som ju jag gör.

Jag tar på mig mina jeans och tänker att de är rymligare än förra gången jag satte på mig dem och det här går ju framåt.

Kanske kostar jag till och med på mig ett ‘Fasiken vad jag är bra!‘, lite tyst inne huvudet så där.

Men så tvättar jag jeansen.

Och då är det bara ‘Släng dig i väggen, Kim Kardashian, här ligger din rumpa allt i lä‘.

Fast jag fick ju på mig dem.

Vilket jag ju inte gjorde för ett tag sedan.

Nedåt

Viktkurvan hade vänt nedåt igen när jag vägde mig i morse.

Men inte mycket, -1,1 kg vilket betyder, eftersom jag gick upp förra veckan, att jag bara gått ner 0,4 kg de senaste två veckorna.

Så det är segt nu.

När jag pratade med någon om att det kändes jobbigt nu tyckte den personen att jag ju totalt sett gått ner mycket.

Och det är ju sant.

Men de sa också att det ju verkade gå så lätt; att jag inte behövt försaka så mycket utan kunnat gå på restaurang och dricka vin och sånt.

Och det är väl bra att det verkar så.

Men det är faktiskt inte sant.

Om jag ska gå på restaurang måste jag planera det i förväg och spara poäng hela veckan och sedan när jag väl är där kan jag ändå inte bara välja något från menyn som jag tycker verkar gott.

Nej, jag måste fundera på hur många poäng de olika rätterna innebär och om jag har så många poäng att äta för.

Ibland, som när jag skulle på Wagamama, har jag till och med googlat näringsinnehållet i maträtterna och tagit fram exakt hur många poäng de är så att jag vet vad jag kan välja.

Om jag inte gör så, som när det visade sig att jag var helt utan kontroll över vad jag kunde äta till lunch och middag en dag och till lunch nästa dag så gick jag upp i vikt.

Trots att jag försökte begränsa hur mycket jag åt av det som bjöds, verkligen inte drack något vin, och såg till att promenera i över en timme.

När vi hade bokcirkelträffen och i lördags när vi drack vin så kunde jag inte slappna av och låta mitt glas bli påfyllt när de andras fylldes på utan jag var hela tiden tvungen att hålla koll på att jag bara drack ett glas.

En sak som jag brukade göra tidigare när jag var ensam, för att stå ut med helgerna, var att ta en bok och sätta mig på ett kafé.

Men det har jag inte vågat göra sedan jag började Viktväkta, bara en latte är 3-4 poäng och allt man skulle vilja ha till är ännu fler.

Jag tycker fortfarande att det är en bra metod som ger mig möjlighet att äta och dricka vad som helst.

Fast bara om jag verkligen tänker igenom det och planerar i förväg.

Allting jag äter och dricker måste jag tänka igenom och planera.

Så nej, jag tycker inte att det är lätt eller att jag inte behöver försaka något.

Och jag tycker att det är otroligt segt nu.

Symboliskt

I dag hade jag på mig den sjal jag köpte för ett tag sedan.

Den som var en belöning för att jag passerat mitt andra viktminskningsmål.

Jag har haft lite ångest för att jag köpte den eftersom den var ganska så dyr.

Men den är ljuvlig. Ett fantastiskt tunt och mjukt material och med en bottenfärg i så ljus rosa att det nästan är som brutet vitt.

Och i dag insåg jag att mönstret var perfekt symboliskt för mig.

Dels finns texten ‘LEARN TO FLY…’ och ‘…FLY AWAY’ längs två av kanterna och dels är den smyckad med bilder av vackra fjärilar i underbara färger.

Förhoppningsvis är det jag håller på med nu min process för att utvecklas till en vacker fjäril som flyger utan onödiga komplex och rädslor.

20140403-210914.jpg

En underlig känsla

Eftersom den där toppen som jag hade i dag inte var alldeles bekväm slet jag av mig kläderna när jag kom hem.

Och bestämde mig för att det var dags att prova lite fler byxor i mindre storlek.

Resultatet var blandat.

Av de som på papperet var samma storlek kom jag i några medan några fortfarande är för små.

Men det är ändå så att jag nu har väldigt många byxor som faktiskt är för stora.

För en som ett tag hade svårt att hitta några byxor alls som gick på är det en mycket underlig känsla.

En bra känsla förstås, men det känns lite overkligt också.

I helgen ska jag iallafall försöka hinna tvätta de som är i bra skick och skänka till Myrorna.

Och slänga resten.

Eller om jag skulle ha någon slags reningsritual; elda upp dem och låtsas att jag bränner alla broar för övervikten att komma tillbaka.

Väck ska de iallafall.

Alla utom ett par som jag ska ha som mina ‘före-byxor’.