I större delen av mitt vuxna liv har jag gått upp och ner i vikt. Mest upp.
Sist jag gjorde en ansträngning att gå ner i vikt, och lyckades gå ner 5-6 klädstorlekar slängde jag alla byxor i stora storlekar.
Och höll faktiskt den nya storleken i flera år.
Tills jag träffade Steven. Och samtidigt köpte bil. Och samtidigt fick det lite jobbigt på arbetet.
Då började jag sakta men säkert gå upp i vikt igen. Och jag hade absolut ingen ork att försöka ta tag i det.
Men jag tänkte förstås hela tiden att jag skulle gå ner i vikt igen, när jag blev tvungen att köpa byxor i en större storlek.
Så alla byxor i de olika storlekar som inköptes sparades i klädkammaren. Till det lades på sista tiden byxor som jag köpt utan att prova som visade sig vara för små.
Nu planerar jag att sakta men säkert arbeta mig ner i byxhögen, storlek för storlek.
De här första tre veckorna har jag regelbundet provat ett par grå byxor av cargotyp som visserligen inte formellt är mindre i storleken men som jag aldrig kunnat få på mig.
I morse fick jag på mig dem. Jag har haft på mig dem hela dagen.

Nu gäller det att leta fram ett nytt par att använda som målsättning för den närmaste framtiden.