Som ett mirakel nästan

Mamma kom hem till mig i dag igen och tack vare henne har jag ett gästrum igen.

Jag önskar nästan att jag tagit en ‘före-bild’ av rummet.

Det var fullt med kassar och lådor och möbler och…

…damm. Massor med damm.

Jag fick ont i magen varje gång jag tittade in i det där rummet för det kändes helt oöverstigligt att få undan allt som fanns där inne.

Men nu är det alltså gjort.

Det som är kvar nu är att få upp tavlor och en rullgardin och skaffa en sänglampa.

Dessutom har vi städat på balkongen och resten av lägenheten är i hyfsat skick.

Man kan knappt se golvet i källarförrådet igen, men det känns helt ok.

Att ha kommit så här långt; med gästrum, bokhyllor i hallen och förvaringslösning i en annan del av hallen känns nästan som ett mirakel.





Terracotta

Nu har jag monterat en stol och ställt in i köket.

Jag är osäker.

Å ena sidan tycker jag att färgen harmonierar med lampan.

Och med detaljer i favorittavlan som mamma målat.

Och för in färg, värme och — i brist på bättre ord — lite bus i det annars mestadels sobert grå och mörkbruna köket.

Jag tänker mig också en ‘äkta’ matta på golvet under matbordet som ska hjälpa till att knyta ihop färgerna.

Men?

Jag är som sagt osäker.

Öh, öh, öh, god morgon?

Alltså…

Jag skulle bara lägga mig på soffan en stund, efter att jag ätit middag, och lyssna på Leonard Cohens sista platta.

Och vaknade nästan fyra timmar senare.

Så av det jag hade tänkt göra i kväll blev inte så mycket gjort.

Men jag har fått upp en ny ljusslinga.

Jag älskar ljusslingor.

Att ha såna överallt är kanske lika fånigt som att ha inspirerande citat typ ‘Carpe Diem‘ på varenda vägg.

Men det struntar jag i, de gör mig glad; ljusslingorna.

Och det behövs både ljus och glädje just nu.

Attans vad mörkt det är när det är dags att åka hem från jobbet.

Inte underligt egentligen att man somnar på soffan.

Gångjärn är hårda, fingrar är mjuka

Jo, jag vet, jag har varit en dålig bloggare.

Den senaste tidens hårda arbete kulminerade i tisdags och i onsdags och jag säckade lite efter det.

En ganska vanlig reaktion för mig och jag har lärt mig att respektera kroppen (eller om det är hjärnan) när den skickar de där signalerna: Nu har jag jobbat hårt ett långt tag, nu vill jag vila lite.

Så jag har vilat lite.

På sätt och vis.

Jag har promenerat och jag har jobbat men jag har jobbat med arbetsuppgifter i mitt tempo, utan press.

Och i dag har jag haft hantverkaren här och lite fler saker har kommit på plats.

Som en namnskylt på dörren och en hatthylla.

Samt skåpen för mina cd-skivor ha kommit upp på väggen i vardagsrummet.

Dock märkte jag att en av dörrarna hängde lite snett.

Jag tänkte att jag ju är en intelligent och inte helt ohändig människa som borde klara att rätta till det.

För säkerhets skull googlade jag lite instruktionsfilmer och de fick det att verka om möjligt ännu lättare.

Skruva på den här skruven för att justera i höjdled och den här skruven för att justera i höjdled.

Mmm.

Nu är dörren om möjligt ännu snedare.

Och jag har tre sår på händerna.

Gångjärn är hårda, fingrar är mjuka.

Jag avber mig kommentarer om vad detta säger om min intelligens.

Men om det är någon som anser sig var expert på att justera skåpdörrar eller känner någon som är det så hör gärna av er.

En dag för nya tag

Måndag.

Jag tycker faktiskt att det är en ganska bra dag numera.

Att inleda den med att väga mig är förstås inte alltid så kul.

Men oavsett resultat har jag på något sätt alltid styrkan att börja om på måndagar.

Så i dag har jag skött mig exemplariskt.

Trots att jag hade mamma och pappa här på middag i kväll.

Meningen var att de bara skulle ta det lugnt, äta och dricka gott och se vad som hänt i lägenheten sedan de var här sist.

Och få finkaffe förstås.

Fast att ta det lugnt finns liksom inte i mammas dna.
Det slutade med att vi tagit bort den svart-vita klädsel vi satte på mina stolar för cirka 30 år sedan.

Så nu är stolarnas bruna originalklädsel — från 1960-talet — framme igen.

Det blev riktigt snyggt; lite lugnare än det tidigare tyget.


Tack mamma! ❤️

Montör sökes

Nej, jag har inte försvunnit igen.

Jag har jobbat.

Och efter jobbet har jag promenerat lite, bland annat till mitt postutlämningsställe för att hämta ett paket.

Sedan fick jag för mig att jag skulle montera mina skåp.

Jo, precis så kaxig var jag: Jag skulle montera mina skåp.

Visserligen var det bara två skåp som skulle sättas ihop.

Men det var ändå minst ett skåp för mycket för mig.

Ett skåp har jag lyckats få klart.

Nästan.

Dörren vill liksom inte stänga sig.

Särskilt snyggt.

Och jag fick inte plats med så många hyllplan som jag tänkt.

Iallafall inte om jag vill få plats med cd-skivor på varje hyllplan.

Och det vill jag.

Nu tänker jag att kanske om jag väljer hyllplan av glas istället för trä…

Det är värt ett försök iallafall.

Men för att få dörrarna att sitta snyggt kommer jag nog behöva hjälp.

Någon som känner sig manad att hjälpa till?