Beast of burden

Jag håller mig själv kort just nu.

Tvingar mig själv att göra en massa saker som jag annars kanske priotiterat bort i förmån för vila och kanske adventspiff.

Först jobbade jag stenhårt hela dagen.

Jag gjorde verkligen det.

Efter jobbet åkte jag ned på stan på jakt efter allehanda saker som behövs här hemma.

Jag hittade inte allt jag tänkt men jag kom hem med några krokar, nya handtag till byråerna från sovrummet och en hink.

Nu har jag städat badrummet och våttorkat golvet i vardagsrummet.

Så jag känner mig ganska nöjd med mig själv nu.

Även om jag inte lyckades lista ut hur jag får en sån där golvmopp man kan ändra längden på att förbli lång.

Det kändes väldigt smart med en sån modell när det gick hur lätt som helst att få plats med den i städskåpet.

Men mindre så och lite obehagligt när den plötsligt blir kort mitt under själva moppandet.

Nu ska jag fundera på vad jag ska ha på mig i morgon.

Jag vill bara ha mjuka, varma och mysiga kläder nu.

Samtidigt vill jag se lite kontorstjusig ut.

Inte så lätt.

Fast i morgon tvättar jag håret iallafall och nytvättat hår får mig att känna mig lite snyggare.

  

Annonser

Hem till Stockholm igen

Hemma igen efter ett toppenbesök i Göteborg.

Lugna, vilsamma tågresor, en god lunch, trevligt sällskap och intressanta konversationer och lite shopping.

Och så middagen…

Middagen var verkligen något alldeles extra.

Vi gick till ett ställe som heter Made in China där vi fick helt fantastisk mat.

Bland annat testade vi kokta jordnötter.

Något som för mig låter jättekonstigt men som åtminstone i den här versionen var galet gott.

Jag skulle gärna gå tillbaka någon fler gång, synd att det ligger så långt bort.

Faktum att det var massor av ställen i de där kvarteren som såg lockande ut.

Och som avslutning gick vi till ett magiskt mysigt ställe där vi kunde sitta i en skön soffa, dricka kaffe och äta dekadenta bakverk.

En helt perfekt kväll.

Men nu är jag hemma i Stockholm igen och har haft en helt annan slags kväll.

Jag har tvättat kläder, skurat utsidan av kakelugnen, satt upp en gardinstång och hängt upp gardiner och satt den rengjorda taklampan på plats.

Jag känner mig riktigt präktig faktiskt.

Eller skulle ha gjort om jag inte mumsat i mig ett par lussekatter också.

Men det är ju första advent trots allt så det får väl vara ok.


Long Train Running

Det blev tidig uppstigning i morse igen.

Men jag är ju van vid det nu.

Det betyder inte att jag gillar det.

Även om jag gillar anledningen till att jag gick upp tidigt i dag.

Nu sitter jag på ett tåg på väg till Göteborg i sällskap med Spader Madame.

Och fler trevliga vänner väntar när vi kommer fram.

Så nu ska jag försöka släppa alla tankarna på stöket hemma i lägenheten.

Fast om det är någon som känner en snickare eller snickarkunnig som vill tjäna lite pengar nästa helg är det bara att säga till.

  

A Hard Day’s Night

Det har varit lite stressigt i dag.

Mycket att hinna med på jobbet innan jag var tvungen att stressa hem för att få de sista förhållingsorderna från målaren.

Som nu har avslutat sitt jobb och packat ihop.

Det kommer att kännas tomt utan honom här; en riktigt rolig och pratglad typ.

Duktig var han ju också.

Jag är otroligt sugen att få göra i ordning rummen men får finna mig i att leva så här i vardagsrummet ett tag till.

På fredag nästa vecka kommer golvet, men jag har fortfarande ingen som kan lägga det.

Och jag har insett att jag behöver någon som gillar att pilla med elgrejer också, att byta kontakter var inte så lätt som jag hade hoppats.

Men nu tar jag ledigt från allt det där.

I morgon drar jag i väg till Göteborg för en dag och kväll i sällskap med några av de fina vänner jag fått genom bloggen.

Det ska bli så roligt.

Och jag får väl erkänna att jag ser fram emot att få sova i en skön hotellsäng också.

I vilket fall som helst måste jag packa lite nu.

Vad ska ni hitta på i helgen?

Think!

Jag är möjligen tröttast i världen just nu.

Har jag skrivit det förut?

Jag minns inte.

Jag är så trött.

Det här med att kliva upp halv sex tar knäcken på mig.

Någon gång framåt fem-tiden på kvällen är jag så trött att jag knappt kan hålla mig vaken.

Men det gör jag, håller mig vaken alltså, i någon slags fåfäng önskan att somna tidigt så att jag ska vara pigg halv sex på morgonen när jag måste upp.

Fast så blir det inte.

Tar jag mig förbi den där trötthetspuckeln kan jag sedan inte somna förrän i vanlig tid, vilket är alldeles för sent för en som ska upp halv sex.

Eller iallafall för mig när jag ska upp så tidigt.

Dessutom är det ju så mycket att tänka på när man renoverar.

Målaren är snart färdig i sovrummen nu.

Även om jag inte tänker ställa tillbaka möblerna eftersom jag vill lägga golv därinne först så ska ju kontakter och eluttag sättas tillbaka.

Så i eftermiddags efter jobbet gick jag till en elaffär och köpte nya sådana, svarta som ser lite gammaldags ut.

Det var bara det att tydligen köpte jag såna som kräver att själva elen sitter liksom inne i elen.

Och eftersom min lägenhet är så gammal sitter min el mestadels utanpå väggen.

Dessutom säger målaren att det inte alls är att ‘bara sätta dit dem där de gamla satt‘ som jag trodde.

Ja, ja.

Det där får jag försöka lösa i morgon.

Nu ska jag göra mig en kaffe.

Jag vet att jag inte borde, men även om jag vill somna tidigt kan ju inte gå och lägga mig så här tidigt.

Då vaknar jag bara vid 1-tiden och är klarvaken och likt förbaskat trött när jag borde stiga upp.

Hur har ni haft det i dag?

The Logical Song

Lägg fram kläder kvällen innan, sa ni.

Det kommer att bli toppen, så bra kommer det bli att det blir en ny vana, sa ni.

Det lät logiskt och bra, tyckte jag, så det gjorde jag.

Och höll ändå på och bytte topp för typ sjätte gången minuterna innan målaren skulle kliva in genom dörren.

Dessutom glömde ni att säga att jag borde kolla någon väderleksprognos innan jag valde kläder.

Jag valde nämligen en kofta som passade till de minusgrader vi hade i går men som är lite för varm för dagens temperatur.

Så det blir troligen ingen ny vana, även om jag fortfarande håller med om att i teorin är det ju genialiskt att ha kläderna valda och redo på morgonen.

  

It’s All Coming Back To Me Now

I går både när jag åkte till och från jobbet tänkte jag att det här med att åka kommunalt väl inte är så illa ändå.

Även om jag frös medan jag väntade på tåg och när jag promenerade.

Och trots att det klev på och satte sig tre män vid mig som luktade så mycket cigarettrök att det började klia i halsen.

Men nu minns jag varför jag blev så kär i min bil och slutade åka kommunalt.

När jag kommer till Östra Station är det redan 25 minuter sedan jag gick hemifrån.

Och då är det 19 minuter kvar tills mitt tåg ens ska gå.

Tåget tar sedan normalt mellan 15 och 20 minuter beroende på vilka stationer det ska stanna på.

När jag kör bil tar det mig normalt max en halvtimme från dörr till dörr.

Och så får jag veta att det står ett trasigt tåg i vägen för vårt så nu står jag på en perrong igen och vem vet när jag kommer fram till jobbet.

Ge mig tillbaka min bil!