Beast of burden

Jag håller mig själv kort just nu.

Tvingar mig själv att göra en massa saker som jag annars kanske priotiterat bort i förmån för vila och kanske adventspiff.

Först jobbade jag stenhårt hela dagen.

Jag gjorde verkligen det.

Efter jobbet åkte jag ned på stan på jakt efter allehanda saker som behövs här hemma.

Jag hittade inte allt jag tänkt men jag kom hem med några krokar, nya handtag till byråerna från sovrummet och en hink.

Nu har jag städat badrummet och våttorkat golvet i vardagsrummet.

Så jag känner mig ganska nöjd med mig själv nu.

Även om jag inte lyckades lista ut hur jag får en sån där golvmopp man kan ändra längden på att förbli lång.

Det kändes väldigt smart med en sån modell när det gick hur lätt som helst att få plats med den i städskåpet.

Men mindre så och lite obehagligt när den plötsligt blir kort mitt under själva moppandet.

Nu ska jag fundera på vad jag ska ha på mig i morgon.

Jag vill bara ha mjuka, varma och mysiga kläder nu.

Samtidigt vill jag se lite kontorstjusig ut.

Inte så lätt.

Fast i morgon tvättar jag håret iallafall och nytvättat hår får mig att känna mig lite snyggare.

  

Hem till Stockholm igen

Hemma igen efter ett toppenbesök i Göteborg.

Lugna, vilsamma tågresor, en god lunch, trevligt sällskap och intressanta konversationer och lite shopping.

Och så middagen…

Middagen var verkligen något alldeles extra.

Vi gick till ett ställe som heter Made in China där vi fick helt fantastisk mat.

Bland annat testade vi kokta jordnötter.

Något som för mig låter jättekonstigt men som åtminstone i den här versionen var galet gott.

Jag skulle gärna gå tillbaka någon fler gång, synd att det ligger så långt bort.

Faktum att det var massor av ställen i de där kvarteren som såg lockande ut.

Och som avslutning gick vi till ett magiskt mysigt ställe där vi kunde sitta i en skön soffa, dricka kaffe och äta dekadenta bakverk.

En helt perfekt kväll.

Men nu är jag hemma i Stockholm igen och har haft en helt annan slags kväll.

Jag har tvättat kläder, skurat utsidan av kakelugnen, satt upp en gardinstång och hängt upp gardiner och satt den rengjorda taklampan på plats.

Jag känner mig riktigt präktig faktiskt.

Eller skulle ha gjort om jag inte mumsat i mig ett par lussekatter också.

Men det är ju första advent trots allt så det får väl vara ok.


Long Train Running

Det blev tidig uppstigning i morse igen.

Men jag är ju van vid det nu.

Det betyder inte att jag gillar det.

Även om jag gillar anledningen till att jag gick upp tidigt i dag.

Nu sitter jag på ett tåg på väg till Göteborg i sällskap med Spader Madame.

Och fler trevliga vänner väntar när vi kommer fram.

Så nu ska jag försöka släppa alla tankarna på stöket hemma i lägenheten.

Fast om det är någon som känner en snickare eller snickarkunnig som vill tjäna lite pengar nästa helg är det bara att säga till.

  

A Hard Day’s Night

Det har varit lite stressigt i dag.

Mycket att hinna med på jobbet innan jag var tvungen att stressa hem för att få de sista förhållingsorderna från målaren.

Som nu har avslutat sitt jobb och packat ihop.

Det kommer att kännas tomt utan honom här; en riktigt rolig och pratglad typ.

Duktig var han ju också.

Jag är otroligt sugen att få göra i ordning rummen men får finna mig i att leva så här i vardagsrummet ett tag till.

På fredag nästa vecka kommer golvet, men jag har fortfarande ingen som kan lägga det.

Och jag har insett att jag behöver någon som gillar att pilla med elgrejer också, att byta kontakter var inte så lätt som jag hade hoppats.

Men nu tar jag ledigt från allt det där.

I morgon drar jag i väg till Göteborg för en dag och kväll i sällskap med några av de fina vänner jag fått genom bloggen.

Det ska bli så roligt.

Och jag får väl erkänna att jag ser fram emot att få sova i en skön hotellsäng också.

I vilket fall som helst måste jag packa lite nu.

Vad ska ni hitta på i helgen?

Think!

Jag är möjligen tröttast i världen just nu.

Har jag skrivit det förut?

Jag minns inte.

Jag är så trött.

Det här med att kliva upp halv sex tar knäcken på mig.

Någon gång framåt fem-tiden på kvällen är jag så trött att jag knappt kan hålla mig vaken.

Men det gör jag, håller mig vaken alltså, i någon slags fåfäng önskan att somna tidigt så att jag ska vara pigg halv sex på morgonen när jag måste upp.

Fast så blir det inte.

Tar jag mig förbi den där trötthetspuckeln kan jag sedan inte somna förrän i vanlig tid, vilket är alldeles för sent för en som ska upp halv sex.

Eller iallafall för mig när jag ska upp så tidigt.

Dessutom är det ju så mycket att tänka på när man renoverar.

Målaren är snart färdig i sovrummen nu.

Även om jag inte tänker ställa tillbaka möblerna eftersom jag vill lägga golv därinne först så ska ju kontakter och eluttag sättas tillbaka.

Så i eftermiddags efter jobbet gick jag till en elaffär och köpte nya sådana, svarta som ser lite gammaldags ut.

Det var bara det att tydligen köpte jag såna som kräver att själva elen sitter liksom inne i elen.

Och eftersom min lägenhet är så gammal sitter min el mestadels utanpå väggen.

Dessutom säger målaren att det inte alls är att ‘bara sätta dit dem där de gamla satt‘ som jag trodde.

Ja, ja.

Det där får jag försöka lösa i morgon.

Nu ska jag göra mig en kaffe.

Jag vet att jag inte borde, men även om jag vill somna tidigt kan ju inte gå och lägga mig så här tidigt.

Då vaknar jag bara vid 1-tiden och är klarvaken och likt förbaskat trött när jag borde stiga upp.

Hur har ni haft det i dag?

The Logical Song

Lägg fram kläder kvällen innan, sa ni.

Det kommer att bli toppen, så bra kommer det bli att det blir en ny vana, sa ni.

Det lät logiskt och bra, tyckte jag, så det gjorde jag.

Och höll ändå på och bytte topp för typ sjätte gången minuterna innan målaren skulle kliva in genom dörren.

Dessutom glömde ni att säga att jag borde kolla någon väderleksprognos innan jag valde kläder.

Jag valde nämligen en kofta som passade till de minusgrader vi hade i går men som är lite för varm för dagens temperatur.

Så det blir troligen ingen ny vana, även om jag fortfarande håller med om att i teorin är det ju genialiskt att ha kläderna valda och redo på morgonen.

  

It’s All Coming Back To Me Now

I går både när jag åkte till och från jobbet tänkte jag att det här med att åka kommunalt väl inte är så illa ändå.

Även om jag frös medan jag väntade på tåg och när jag promenerade.

Och trots att det klev på och satte sig tre män vid mig som luktade så mycket cigarettrök att det började klia i halsen.

Men nu minns jag varför jag blev så kär i min bil och slutade åka kommunalt.

När jag kommer till Östra Station är det redan 25 minuter sedan jag gick hemifrån.

Och då är det 19 minuter kvar tills mitt tåg ens ska gå.

Tåget tar sedan normalt mellan 15 och 20 minuter beroende på vilka stationer det ska stanna på.

När jag kör bil tar det mig normalt max en halvtimme från dörr till dörr.

Och så får jag veta att det står ett trasigt tåg i vägen för vårt så nu står jag på en perrong igen och vem vet när jag kommer fram till jobbet.

Ge mig tillbaka min bil!

Always Look On The Bright Side Of Life

Det finns fördelar med att ha bilen på verkstaden.

Man kan få prata med en trevlig liten tant medan man väntar på tåget.

På tåget kan man blogga.

Och när man kommer hem slipper man leta parkeringsplats.

Det sagt vill jag ändå ha tillbaka min bil.

I fungerande och pålitligt skick.

Bara så att det inte blir några missförstånd alltså.

När jag nu njuter glädjeämnena med att inte ha bil.

The Lions Sleep Tonight

I djungeln sov kanske lejonen i natt.

Men i soffan på Tomtebogatan sov det här lejonet knappt en blund.

Det var inte soffans fel.

Det var bilens fel.

Jag blir alldeles trött, fast tydligen klarvaken, av att fundera på hur tusan jag ska lösa det här med bilen.

Bilar går i min mening in under begreppet teknik och ska bara fungera.

Teknik som inte fungerar vill jag ju helst bara kasta ut från balkongen och köpa nytt.

Men jag har nog inte råd att köpa en ny bil.

Och att få upp den till balkongen blir ju ganska svårt.

Speciellt med tanke på att jag just nu inte kan få den att flytta sig någonstans överhuvudtaget.

Så det blir väl till att ringa bärgare.

Men jag vill inte, jag har inte tid, jag orkar inte, jag är nog inte äldre än typ 5 mentalt…

Det hjälper faktiskt inte heller att inte ha fått sova.

Inte alls hjälper det.

I don’t like Mondays

Jag har ju faktiskt tyckt om måndagar ganska länge nu.

Ogillat helger och gillat att få komma tillbaka i vardagsrutinerna.

Men den här måndagen kan ha fått mig att ändra mig.

Eftersom målaren ska komma och gå, framförallt gå, vid tider då jag kanske inte är hemma behövde han nycklar.

Jag hittade en nyckelknippa med nycklar till både under- och överlåset.

Problemet var att det visserligen gick att låsa överlåset men inte vrida nyckeln så långt att den gick att ta ur låset.

Så direkt efter jobbet stannade jag till i Täby Centrum för att göra nya nycklar.

Och det kan hända att jag passade på att köpa lite strumpor och råkade köpa ett par örhängen — inget fel i det — men på det hela taget var jag snabb och effektiv.

Checkade ut bilen, kostnadsfritt, i deras nya parkeringssystem och låser upp bilen med 20 minuter på mig att ta mig ur garaget innan klockan för betalning skulle börja ticka igen.

Det kändes ju som en överkomlig utmaning.

Tills jag försökte starta bilen och ingenting, jag menar verkligen INGENTING hände.

Eller jo, det kom upp ett meddelande: Nyckelfel. Försök igen.

Det gjorde jag.

Igen. Och igen. Och igen.

Samma meddelande.

Inte ett ljud från startmotorn, som om batteriet var dåligt laddat eller så.

Bara. Helt. Dött.

Och inte går det att ringa nere från parkeringsgaraget heller.

Så jag fick snällt gå upp till centrumet igen och ringa Bilia.

Som gav mig rådet att testa med reservnyckeln.

Hur många har egentligen med sig båda bilnycklarna när de är ute och kör?

Och om reservnyckeln inte heller skulle fungera skulle jag koppla bort ena polen på bilbatteriet, vänta ett tag och sätta på den igen.

En bilsupportens motsvarighet till ‘Stänga av och starta om‘.

Alltihopa fick mig att vilja göra en pantomimversion av de tre aporna; jag ville inte höra, se, säga eller göra något alls.

Ok, det är fyra apor, men ni förstår.

Så jag ringde pappa som först protesterade mot själva idéen att han skulle vara i besittning av min reservnyckel men som sedan hittade den och kom ner till garaget.

Och som sedan när den inte heller fungerade cyklade hem efter en skiftnyckel eftersom man tydligen behöver en sådan för att kunna lossa polerna på bilbatteriet.

Jag lät tydligen inte tillräckligt hjälplös på telefonen för att bilsupporten skulle förklara det.

Under tiden travade jag kors och tvärs i centrumet för att undersöka hur jag skulle göra om jag skulle bli tvungen att lämna bilen samt för att höra om den lilla bilvårdsfirman som fanns i andra änden av det andra parkeringsgaraget möjligen kunde hjälpa till.

För att göra en redan lång historia lite kortare kan jag meddela att jag är hemma men att bilen fortfarande shoppar i Täby C.

Till historien hör egentligen en irriterande långsam taxiresa och ljudet av en pennkjol som spräcktes i fållen samt en ny nyckel till överlåset som inte fungerade den heller.

Men faktum är att det bara var en slits som jag inte insett fanns där som öppnade sig, som den ju egentligen skulle ha öppnats av mig om jag insett att den var där.

Och ingen hade gjort inbrott i lägenheten och målaren verkar vara ett under av effektivitet.

Inte tillräckligt för att jag ska börja gilla den här måndagen men tillräckligt för att ni inte ska behöva genomlida en förlängd version av den.

Om alla kunde skicka ut vibbar i universum att min bil ska få ett ryck och faktiskt starta i morgon, som om i dag aldrig har hänt, vore jag mycket tacksam.