Avbrott för sammanbrott

Jag känner mig ganska säker på att ni, liksom jag, varje dag exponeras för kloka ord av olika slag.

Uttalanden som menar att man är sin egen lyckas smed, om man inte har det man önskar sig i sitt liv har man inte önskat sig det på rätt sätt och i vilket fall som helst är lycka att vara nöjd med det man har.

Så jag försöker verkligen vara nöjd med det jag har.

Men då börjar universum ta ifrån mig det jag har.

Allt från väldigt viktiga saker som mina promenader som jag nu har för ont för att kunna njuta av, eller ägna mig åt överhuvudtaget.

Till viktiga saker som bilen; viktig för den frihet den erbjuder och tid den sparar åt mig.

Till fåniga, men otroligt irriterande saker som att den fåniga lilla ögla som höll skosnöret på plats istället för ett traditionellt hål gick sönder när jag skulle knyta mina nya skor.

Och det jobb, som jag faktiskt är glad att jag har, är så stressigt just nu att jag var kvar på jobbet till nästan 18 en fredag.

Och ägnat mig åt hela dagen i dag, och troligen kommer att ägna hela dagen i morgon åt.

Ja, då gråter jag mig till sömns och gråter när jag vaknar och vill inte vara med längre.

Men annars är allting bra.

Detta har hänt …

I måndags jobbade jag hemifrån.

På grund av ingen bil, mycket jobb och bara telefon- och Skypemöten.

På eftermiddagen ringde min biltekniker och menade att han lagat min bil.

På tisdag morgon hämtade jag en snötäckt bil — min bil — och körde till kontoret.

Där satt jag sedan hela dagen i ett möte.

Efter det och några ärenden i Täby Centrum körde jag hem.

Nästa morgon körde jag till kontoret och satt igen i ett heldagsmöte.

Med avbrott för Luciatåg.

Som jag tittade på, inte var del av.

På lunchen lånade min kollega min bil för att åka hem till Solna och hämta en sak han glömt.

När dagens möte var slut bar jag ner några saker till bilen och efter att jag stuvat in dem parkerade jag om bilen, men fortfarande på jobbets parkeringsplats.

Vi gick nämligen direkt hem till kollegan som bor nära och blev där bjudna på en god middag.

När kvällen börjat bli natt tog jag en taxi hem och i morse tog jag en taxi tillbaka till jobbet.

Där jag sedan suttit i möte hela dagen igen.

Och varför berättar jag allt detta ointressanta med sådan onödig detaljrikedom?

Jo, för att när jag sedan startade bilen för att åka hem igen visade den samma felmeddelande igen:

MOTORSYSTEM SERV. SNARAST

Med en röd varningstriangel.

Så jag lämnade bilen på jobbet och tog Roslagsbanan hem istället.

God Jul till mig liksom.

Världens bästa bilförare

Om jag inte redan var världens bästa bilförare kommer jag bli det nu.

Kursen för att bli handledare vid övningskörning var riktigt bra.

Så nu ser jag fram emot att få börja lära brorsdöttrarna allt jag kan.

Men det blir väl till våren någon gång.

Först ska det ju bli jul och sånt.

Plus att en bil med manuell växellåda måste införskaffas.

Sanningen att säga är jag lite rädd att jag behöver övningsköra lite själv när vi fått den.

Jag har ju kört automat länge nu och helt glömt det där med att växla.

Hoppas det är lite som att cykla.

Som jag i och för sig inte är säker på om jag kommer ihåg hur man gör heller.

Nåja, först jul iallafall.

Välbetalt extraknäck sökes

Min eminenta biltekniker har i dag gjort sitt bästa för att hela min bil.

Tyvärr utan framgång.

Så jag spanar på bilar på nätet.

Bilar är dyra.

Och eftersom jag är en extremt intelligent och logisk person drabbas jag av följande tankemönster:

Om jag ändå inte har råd med den där begagnade kanske jag ska unna mig en sprillans ny bil …

Jag försöker komma på hur jag trots allt skulle kunna ha råd med en sån bil som jag faktiskt vill ha.

Vinna på Lotto – dålig odds.

Spara – om fem år vill jag väl ha en helt annan bil.

Skaffa ett extremt välbetalt extraknäck – jag vill ju faktiskt inte ägna mig åt något olagligt.

Så det är väl bara att hoppas på att bilen går att laga.

En dag till

En arbetsdag till och sedan helg.

Fast tydligen blir det ingen riktig sovmorgon den här lördagen heller.

Fick veta i går att jag ska gå i körskola då.

För att kunna övningsköra med mina brorsdöttrar.

Det ska bli spännande.

Både med handledarutbildningen, men kanske ännu mer själva övningskörningarna.

Men först en arbetsdag till.

Det ska jag väl klara, tycker jag.

Silverkanten

I dag blev jag tvungen att ringa efter bärgare och få min bil transporterad till en verkstad.

Jag vet inte vad det är för fel på bilen.

Jag vet inte hur länge bilen måste stanna på verkstaden.

Jag vet inte hur mycket det kommer att kosta.

Silverkanten på allt det här är att jag varken köpt någon ny tv eller någon resa till Dubai över nyår.

Så förhoppningsvis har jag råd att lösa ut en reparerad bil.

Eller så är det meningen att jag inte ska ha någon bil.

Vi får väl se.

Att välja roligt framför borde

Jag borde städa.

Jag borde verkligen det.

Plocka undan och i ordning.

Dammtorka och dammsuga.

Men det är ju såååååå tråkigt.

Så jag julpiffar istället.

Och sätter upp tavlor.

Tänker att: I morgon!

I morgon kommer jag vara pigg och stark och ta tag i det där tråkiga också.

Jag måste vara väldigt lättlurad som går på det.

Speciellt i kväll.

I morgon ska jag bort på middag nämligen.

Mycket roligare än städning så definitivt prioriterat.

Men på torsdag …