Tröttblogg

Ibland förstår jag inte hur jag kan bli så himla trött av att jobba.

Jag menar jag sitter ju mest på en stol och knappar på datorn hela dagen.

Det borde man väl inte bli så trött av?

Men precis som jag visste så satte arbetandet i gång med en rivstart.

Från noll till hundra på 5 sekunder.

Det tar på krafterna.

Dessutom är matsalen stängd och det innebär att det inte heller finns något riktigt kaffe.

Men i dag blev jag färdig med det som kändes allra motigast så nu känns det lite bättre.

Fast trött är jag fortfarande.

Och nu är byggställningen bara ett våningsplan från våra fönster så det blir till att stiga upp senast klockan sex i morgon också.

Så det blir en tidigt i säng i kväll.

Direkt efter att jag sett Kommissarie Thorne.

Äntligen regn!

Det är inte bara för att jag ska jobba i morgon som det regn som nu smattrar mot plåttaken var efterlängtat.

Det har varit en väldigt tryckande värme i dag så regnet känns verkligen befriande.

Kanske kan jag ändå få sova gott i natt och åtminstone vara utvilad i morgon.

Ångestblogg

Jag kan bara tänka på en sak i dag.

I morgon måste jag gå till jobbet.

I morgon måste jag gå till jobbet.

I morgon måste jag gå till jobbet.

Och så vidare.

Men bara för att lätta upp stämningen lite har jag tvättid också.

Livet är en fest.

Sjöboden hette det visst

Det blev middag utomhus nere vid vattnet.

Mysig miljö, men knasiga stolar och miljön var helt klart inkluderad i priserna på vad som egentligen var ganska enkel mat.

Men vi blev nöjda ändå. Avslutade sedan middagen med en caffe latte uppe i hotellbaren.

Och efter det satt vi utomhus och tittade ut över vattnet igen. Månen såg fantastisk ut, stor och gyllene, men det lyckades jag tyvärr inte fånga på bild.

20120728-223203.jpg

20120728-223219.jpg

20120728-223238.jpg

20120728-223253.jpg

20120728-223310.jpg

På rymmen från innerstan

I morse när jag vaknade och det verkade som om det skulle bli en fantastisk sommardag kände jag att jag måste ut ur stan.

Så jag googlade efter Stockholmsnära men samtidigt vattennära boenden och lyckades hitta ett ledigt rum på Djurönäset.

Det är inget höjdarrum vi fått men omgivningarna kompenserar för det.

Vi har suttit högt över ett inlopp, njutit sol, blåst och glittrande vatten och tittar på en aldrig sinande ström av båtar.

Vi promenerade ner till hotellets vedbastu som låg på en klippa precis vid vattnet.

Där hoppade Steven i och simmade ett tag men jag var lite för feg, rädd att jag skulle få svårt att komma upp. Trots att det fanns stege.

Så vi gick vidare till en liten strand där jag visserligen inte badade på riktigt men ändå gick i så långt att jag hade vatten upp över låren.

Nu vilar vi lite innan vi ska duscha och fräscha till oss innan middagen och försöker bestämma oss för om vi ska äta den inkluderade middagen uppe på hotellet eller gå ner till Sjökrogen.

20120728-184405.jpg

20120728-184422.jpg

Promenerar och sparar och slösar

Det gick ju inte an att sitta i lägenheten och mögla.

Inte bara för att det lektes med vuxenmekano på gården.

Det var ju absolut strålande fint väder också.

Så jag tog en sån där stor röd limousine som vissa envisas med att kalla buss.

Den hoppade jag av uppe på Östermalm och därifrån promenerade jag via en del affärer till Kungsträdgården.

I dessa affärer lyckades jag spara hela 1 818 kronor på en blus och en klänning.

Det visade sig tyvärr att jag kanske måste skänka blusen till min syster och bara ha på mig klänningen i väldigt privata sammanhang.

Men ändå. En rejäl besparing, det måste sägas.

Tyvärr slösade jag sedan bort lite pengar på några nya böcker och nytt hårbalsam.

Och jag råkade slinka in på Friday’s i Kungsträdgården där jag drack en svalkande drink och började bläddra i den ena boken.

Fast det var mig väl unt. Det var ju sista semesterdagen i dag.

Dessutom var ju min besparing så stor att jag totalt sett ändå gick med vinst.

Speciellt eftersom jag faktiskt provade den där Odd Molly-koftan jag fått för mig att jag skulle ha.

Och var tvungen att inse att jag inte kunde ha den.

Att jag lät bli att köpa den var en så stor besparing att jag inte ens kan nämna hur stor.

Vuxenmekanot når förresten inte förbi våra fönster nu heller.

Det kan möjligen ge mig en bra anledning att åka till kontoret på måndag.

För jag kan inte påstå att jag i övrigt hoppar jämfota av längtan att få göra det.

Och nu då?

Jag är hemma igen.

Hemma igen klockan tio en semesterdag.

Det är helt galet.

Jag har hunnit promenera lite i kvarteren.

Vilket var onödigt jobbigt eftersom jag tagit på mig mina Hasbeens.

De med en vrist- och hälrem som tydligen inte är kompatibla med mina fötter.

Eftersom det inte spelar någon roll hur hårt jag spänner, hälremmen åker ner hela tiden ändå.

Till slut blev klockan äntligen så mycket att jag kunde sätta mig på Bönor & Bakat och inta en mycket långsam frukost.

En och en halv timme och en Maria Lang-deckare senare hade jag inte skam att sitta kvar längre.

Så nu är jag alltså hemma igen.

Och på gården slamrar det för fullt.

Vad ska jag göra nu?

Det är väl lite tidigt för lunch?

20120727-101622.jpg

20120727-101637.jpg

20120727-101657.jpg

Vuxenmekano

Varje dag den här veckan har jag sett till att vara uppstigen och klädd före klockan sju på morgonen.

Eftersom jag förväntat mig att just den morgonen skulle vara den då vuxenmekanot skulle nå upp till vårt sovrumsfönster.

När jag kom hem i dag förväntade jag mig att nu skulle de minsann ha byggt förbi våra fönster och jag skulle kunna ta sovmorgon i morgon.

Men inte då.

Utmed alla andra väggar i fastigheten utom våra har de nu nått upp ända till taket.

Våra väggar är ännu fria från byggställning från våning ett och uppåt.

Ingen sovmorgon för mig i morgon heller alltså.

Vad gör man i Stockholm klockan sju på morgonen?

En toppendag. Faktiskt.

Så jag begav mig hemifrån onödigt tidigt.

För att vara på en ledig dag vill säga.

Jag åkte ut till mamma och pappas lägenhet i Täby och hämtade deras post.

Åkte till Täby Centrum och såg till att den kom i väg till Gotland.

Tänkte att jag skulle passa på att se om de hade den där boken jag letar efter där.

Men affärerna var inte ens öppna ännu. Så tidigt var det.

Jag väntade ett tag och fick sedan veta att de inte hade boken. Men att han kunde beställa den.

Sagt och gjort. Förhoppningsvis blir det återbesök i Täby Centrum inom kort för att hämta den efterlängtade boken.

Efter det åkte jag och hämtade upp Filippa.

Vi åkte sedan ut till Waxholm där vi promenerade.

Lite onödigt mycket promenerade vi eftersom Filippa ledde oss på villovägar, omvägar; antingen gick hon helt enkelt vilse eller så låg en konspiration med min syster Maria bakom det hela.

Maria tycker ju att jag ska komma ut och gärna röra på mig också.

I vilket fall som helst kom vi till slut fram till Hembygdsgården där det fanns en mycket trevlig uteservering precis vid vattnet.

Vi fikade och försökte skydda oss själva och vår mat från en väldigt stor och väldigt närgången gråtrut.

Sedan promenerade vi igen. Ut och in i några affärer promenerade vi visst också.

Väl tillbaka i bilen svängde vi ut på Bogesund. Eller Bogesundslandet.

Väldigt mycket svängande blev det där ute. Bland annat förbi ett slott som tyvärr var stängt för renovering.

Alltså blev det inget stannande på Bogesundslandet.

Det blev det däremot i Täby Centrum. Igen för min del. Eftersom ingen av oss lyckats få med oss några kassar ännu.

I Täby Centrum lyckades jag lura Filippa att spara 500 kronor genom att köpa en blus på rea.

Och då kunde vi ju äntligen åka hem.

Inte för att jag ville åka hem nödvändigtvis. Det var verkligen härligt att få spendera en dag med Filippa. Avslappnat och så lätt hade vi för att prata att jag missade hennes avfart på vägen hem.

Men det gick lika bra att ta nästa avfart. Så det löste sig.

Nu ska jag lägga upp fötterna en stund. Det är väl den enda delen av kroppen som eventuellt inte tycker att det varit en toppendag i dag.

Resten av mig är så förnöjd att det nästan är löjligt.

(Jag vet att fågeln på bilden är en svan. Det var inte fågeln på bilden som förekom i texten. Jag vågade inte försöka fotografera gråtruten utifall att den skulle bli förnärmad och gå till angrepp.)

Go’morron, go’morron, go’morron

Punktligare än Weiron i ottan (men tack och lov lite senare) stormar byggkillarna in på gården och börjar leka med sitt vuxenmekano.

Tänk er ljudet av ett barn som leker i besticklådan och med alla kastruller förstärkt med en miljon. Lägg sedan till lite borrande i husväggarna.

Jag som skulle ha en lugn och skön sista semestervecka, sova länge och samla kraft inför nästa veckas rivstart på jobbet.

I går ägnade de största delen av dagen åt att bära in alla de där delarna på gården. Ljudet av hur de slängde ner dem mot varandra höll på att döda mina öron.

Den gladaste och mest högljudda byggkillen, som underhåller de andra både med intressanta anekdoter ur sitt liv och instruktioner, låter förresten som om han kommer från den västra sidan av Sverige.

Men inte som Weiron. Mer som Roy. Eller Roger. Från Macken.