1222 över havet av Anne Holt

Tåget från Oslo till Bergen passerar Finse som ligger 1 222 meter över havet. Till Finse kan man inte ta sig på något annat sätt än med tåg eller helikopter.

En iskall februaridag med full snöstorm spårar ett tåg ur just efter Finse. Tåget har inte hunnit få upp särskilt hög hastighet och endast lokföraren omkommer. Övriga drygt 200 passagerare evakueras till det ombonade hotellet där de är varma och trygga och väl omhändertagna.

Men vädret blir sämre och sämre. De är inte bara insnöade och utan förlorar så småningom helt kontakten med omvärlden. Och redan första natten sker ett mord.

——————————————

Jag köpte den här boken på Arlanda nu när jag var på väg till Oslo och Lillehammer. Den hade kanske passat bättre att läsa i Gol; i Lillehammer kände jag mig fortfarande som jag befann mig i civilisationen medan hotellet i Gol kändes precis lika, om inte mer isolerat än hotellet i Finse. Även om det var en smal väg och inte ett järnvägsspår som tog oss dit.

Anne Holt har själv sagt i en intervju att hon vill komma ifrån den tekniska kriminalgåtan och skriva något mer likt en gammaldags pusseldeckare. I den här boken är det den rullstolsbundne före detta polisen Hanne Wilhelmsen som genom observation av skeenden, uppmärksamhet på detaljer och analys av människors personligheter måste försöka lösa mysteriet.

Jag har svårt att ta till mig Hanne Wilhelmsen, kanske för att jag bara läst någon tidigare bok med henne som huvudperson. Jag upplever henne som kall och avvisande. I boken får jag inte veta någonting som inte Hanne ser, får veta eller tänker. Det tycker jag är riktigt med tanke på Holts avsikter med boken. Holt spelar också rent spel och jag känner inte att jag blivit lurad genom att stora delar av Hannes tänkande utelämnats ur texten.

Men jag har problem med att berättelsen är i jag-form. Och vid ett flertal tillfällen dyker stycken av typen: ”Om jag vetat då vad jag senare skulle veta hade jag…” Jag tycker det är en sällsynt klumpig typ av cliffhanger, speciellt när den används ett flertal gånger i samma bok.

Jag känner inte att det var ett slöseri med tid att läsa boken. Och jag rekommenderar den gärna som en lagom spännande vinterdeckare. Men jag känner inget behov att ge mig ut och köpa den förra boken i serien, eller hålla utkik efter nästa.

Anne Holts sida hos Piratförlaget

Annonser