Omöjliga ekvationer

Jag ska snart åka till Köpenhamn. Jag ska bara var där till tisdag så jag har bestämt mig för carry-on-packning. Fast det spelar ingen roll för det är ju vissa saker man måste ha med sig även om det bara skulle handla om en natt borta.

Tandkräm, eye-make-up-remover, hudlotion, underlagskräm och deodorant. Och eftersom det är två nätter behöver jag schampoo, balsam och något slags hårfix som jag inte är säker på vad det är men måste ha.

Varje enskild förpackning får innehålla högst 100 cl och alltihopa måste tillsammans rymmas i en enliterspåse. Jag har redan gett upp om att få med mig min parfym, men har ändå problem att få den här ekvationen att gå ihop.

För jag kan ju inte ändra mig och bestämma mig för att packa för att checka in mitt bagage. Det vore alldeles för enkelt.

Annonser

En höstlördag

Dagen började spännande. Med tid i tvättstugan.

Sedan en liten promenad i höstvädret som slagit om och bjöd på blå himmel och sol.

Vi gick till vårt stamställe Bönor&Bakat och åt en lördagslunch. Den här gången kunde vi lägga beslag på sofforna och där satt vi och njöt vår lunch medan dagen mulnade på igen.

Väl hemma igen dokumenterade jag gården i höstskrud med en kamera som insisterade att jag blivit darrhänt.

Sedan la jag upp godiset vi köpt utifall att det kommer några amerikaniserade barn och ringer på. Är man bacillofob, och det är jag, måste det vara godis i omslagspapper. Vilket betyder att bortsett från de salta patronerna som Steven gladeligen kommer att äta upp kommer det säkert finnas godis i vårt skafferi en lång tid framöver.

Därefter trollade Steven fram Sex & the City 2 som jag på något sätt lyckats undvika att se tills nu. Soligt, färgglatt, ytligt och roligt och perfekt för en grå lördagseftermiddag. Och vem vet vad som kommer att hända under kvällen. Steven har lagt in några Lottorader så innan kvällen är slut kanske vi bokat vår egen resa till Abu Dhabi.

What a difference a day makes

I går morse försov jag mig och hade ingen egentlig lust att åka till jobbet. Vilket var synnerligen olämpligt eftersom jag hade ett möte inbokat på morgonen. Men när jag väl vaknat och kommit iväg kändes det inte så tokigt eftersom det var ett strålande höstväder ute.

I morse vaknade jag innan halv sju och kunde inte somna om. Jag hade huvudet fullt av tankar kring en excelrapport jag jobbat med och ville hoppa upp ur sängen och starta jobbdatorn och sätta igång. Vilket var synnerligen olämpligt eftersom lördagar är en av de få dagar då man kan få sova lite längre och inte förväntas jobba. Och dessutom var det grått och trist väder ute så att kliva upp ur sängen kändes totalt onödigt.

Ännu en Sherlock Holmes

Jag gillade verkligen Sherlock Holmes-filmen med Robert Downey Jr och Jude Law. Jag hade inga problem med den mer fysiske Holmes och den smarta och tuffe Doktor Watson.

Nu har BBC tagit ännu ett steg i nyskapandet av Sherlock Holmes. En Sherlock Holmes som lever och verkar i nutid. Med datorer och sms.

Doktor Watson har precis kommit hem efter att ha arbetat som krigsläkare i Afghanistan. Han letar bostad och hittar Sherlock Holmes. Deras första fall tillsammans blir En studie i rosa, en rad mord som arrangerats som självmord.

Jag har redan hört flera positiva omdömen från vänner i både Storbrittanien och USA och ser fram emot att själv se serien. SVT har köpt in den och planerar visa den i februari 2011.

Kopplat till serien finns en hemsida där Sherlock Holmes lägger ut gåtor för den som vill öva upp sin egen slutledningsförmåga. Personligen tyckte jag inte att den var så bra som jag hade hoppats.

Doktor Watson har förstås en egen blogg.

Malin Krutmeijer har skrivit om serien i Aftonbladet.

Categories TV

8 minuter

Varje torsdagseftermiddag är det tid för städning av min gata. Då råder totalt parkeringsförbud på hela gatan. Så här ser det ut åtta minuter efter att parkering blivit tillåten igen.

Kollegorna kan tycka att de har det stressigt för att de helst ska hämta barn på dagis före en viss tid. Deras barn kommer iallafall med all säkerhet inte att snappas upp av någon annan om föräldern kommer tio minuter för sent.

Annat är det när man behöver parkeringsplats i Birkastan.

Jag skämtar bara när jag jämför med att hämta barn på dagis. Jag har förstått att man kan få utstå både det ena och det andra om man är bara några minuter försenad till upphämtningstiden.

En småaktig superhjälte

När jag satt i köerna in mot Roslagstull tänkte jag att jag ville vara en superhjälte. En flygande trafikpolis med spikskor som skulle studsa upp och ner på taken på de bilar som byter fil bara för att smita förbi och tränga sig tillbaka in i den fil de kom ifrån.

Men jag är ju ingen superhjälte så jag sitter istället i min bil i den långsammaste filen, gnisslar tänder och gallskriker inne i huvudet:

Släpp inte in honom, släpp INTE in honom, åh grrrrr.

Och om jag hade varit superhjälte och kunnat flyga hade jag ju inte behövt bekymra mig om bilköer och hade säkert flugit runt för att rädda människor i äkta nöd istället.

Det sagt vore det kanske inte så dumt om det fanns några småaktiga superhjältar som kunde hjälpa oss vanliga dödliga med vardagsproblem. Som själviska medtrafikanter som förstör trafikrytmen för alla.

Gränsen mellan personligt och privat

Vissa dagar blir det inget blogginlägg trots att huvudet är fullt av funderingar. Jag lyckas inte alltid, men jag försöker dra gränsen mellan personligt och privat.

Men ibland önskar jag att jag hade en helt anonym blogg. För även privata funderingar kan behöva vädras ut för att inte fastna i skallen och orsaka kortslutning.

Dags för en gammadags dagbok kanske.