Även solen

Jag mår bra nu.

Den där sköna känslan bor kvar i bröstet.

Så att jag till och med kan ta emot vissa tjuvnyp utan att vackla alltför mycket.

Det sagt är det klart att livet inte är perfekt.

Jag oroar mig för och känner med några vänner som mår dåligt av olika anledningar.

Och jag kan fortfarande bli irriterad på en del företeelser.

Som att vattentrycket i duschen är i samma klass som strålen från Manneken-Pis just den morgon jag har bråttom.

Eller att jag ägnar nästan en halvtimme åt att leta igenom lägenhetens alla skrymslen och vrår efter min fina Love-påse.

Som det sedan visar sig att jag hade lämnat på jobbet.

Men även solen har ju sina fläckar. 

Så jag förlåter mig själv dessa svagheter och går vidare med huvudet högt.

  

Jag vet inte vad ni säger

Jag vet inte vad ni säger, men jag säger myskofta.

Helst skulle jag säga ‘Peta in en pinne i brasan, älskling’ liggandes med en mysig karl på en björnfäll framför en öppen spis.

Men av någon outgrundlig anledning sitter jag ensam på en kontorsstol framför datorns kalla sken istället.

Kan ha att göra med att det är måndag.

  

Som på beställning

Ibland kan en regnig söndag vara precis vad man önskat sig.

Jag har njutit bästa möjliga sällskap.

Och som bonus fått hjälp att installera min nya Apple TV.

Så nu tittar jag på tredje säsongen av House of Cards på stor skärm.

Allt tack vare att det regnade.

  

Som en drog

Det här med att promenera har blivit som en drog.

I dag gick jag Kungsholmen runt igen.

Vädret var så där men all snö och is har regnat bort så underlaget var bra.

Jag försökte hålla en hastighet på 6 km/timme.

Enligt Runtastic gick jag med en takt på 10,07 minuter per kilometer och det tycker jag borde ge en avrundad hastighet på 6 km/timme.

Det gjorde inte Runtastic utan menade att min hastighet var 5,9 km/timme.

Men jag är nöjd ändå.

För det är en stor skillnad mot hur det känns i kroppen när jag går nu jämfört med när jag började promenera på det här sättet för ungefär 1 1/2 år sedan.

Det är också skillnad på mina tankar.

Numera spinner jag härliga, positiva fantasier medan jag promenerar.

Så det är inte bara musiken som gör att jag går och ler för mig själv.

Även om det är den som får mig att nästan dansa fram ibland.

Jag är verkligen lyckligt lottad som kan komma ut och promenera på det här sättet.

Och som drog betraktat är det ju ett direkt hälsosamt missbruk.

Fröken Blek Om Nosen

I dag ger jag mig själv indiannamnet Blek Om Nosen.

Inget solpuder i världen kunde kamoflera effekten av den här veckans ackumulerade sömnbrist.

Jag har känt mig piggare, tuffare och snyggare.

Men vad tusan; det är fredag!

Jag rotade fram en gammal klänning ur klädkammaren och kombinerade den helt vilt.

Egentligen är det lite fel färg på sjalen och fel stil på koftan och smyckena.

Det fick gå ändå, det är kläder som sitter löst och skönt.

Och i dag vill jag ha löst och skönt.

Helst skulle jag vilja ha en varm famn att krypa in i men man kan tydligen inte få allt.

Sköna kläder och kanske något gott att äta får duga för i dag.

  

Har jag eller har jag inte?

Har jag diskat allt efter middagen i förrgår – ja, det har jag.

Har jag plockat undan alla farliga snacks – ja, det har jag.

Har jag parkerat bilen där den står lagligt och betalat parkering – ja, det har jag.

Har jag klivit upp 04:20 – ja, det har jag.

Har jag förberett vad jag ska säga under min presentation – jag trodde det men nu är jag inte säker.

Har jag lagt på underlagskräm – ja, möjligen två gånger eftersom jag först inte för mitt liv kunde komma ihåg om jag hade det eller inte och det inte gick att se om jag hade det heller.

Har jag skänkt en tacksamhetens tanke till den som uppfann solpudret – ja, det har jag.

Har jag som den luttrade resenär jag är skärpet i väskan – ja, det har jag.

Har jag ägnat tid åt att ta fåniga selfies eftersom jag på något mystiskt sätt hade tid över innan taxin skulle komma 05:15 – ja, det har jag.

Har jag bemästrat konsten att göra ett duck face – nej.

  

Trångt men trevligt

I går kväll hade jag besök av sju glada kollegor.

Vi hade en liten vinprovning, åt god mat och umgicks till närmare midnatt.

Det var trångt men trevligt.

Fast det blev en stressig dag då jag först satt i ett heldagsmöte och sedan behövde fixa några sista grejer på vägen hem.

Faktum är att två av kollegorna hann hem till mig innan jag gjorde det.

Men de verkade ta det med ro att allt inte var färdigt och jag fick hjälp med en massa saker.

Mer än jag tänkt till och med.

När jag kommit ner i varv insåg jag att jag tydligen sagt ja till när ena kollegan frågade om soffkuddarna skulle löggas ut på balkongen.

Det hade jag ju egentligen inte planerat.

För så trångt var det inte att jag tänkt att några skulle bli tvungna att sitta där ute.