Fettisdag

Det finns inte mycket att säga om den här dagen.

Jag jobbade hemifrån och glömde att betala parkering ända fram till lunch.

Det blir spännande i morgon bitti, att se om jag har någon gul lapp vinkande under vindrutetorkaren eller inte.

Sedan var jag på salong på lunchen och är nu redo för tunnare strumpbyxor.

Synd bara att vädret inte riktigt är i fas, men det ordnar sig.

Och jag har ätit semla i dag.

Jag blev tvungen.

I går kväll promenerade jag nämligen förbi Lillebrors bageri på Rörstrandsgatan och såg att de tänkte göra 2000 semlor och hålla öppet bara den tid det skulle ta att sälja dem.

Klart att jag var tvungen att få en av de 2000 semlorna.

Det var nästan värt det för den innehöll vad som kanske kan ha varit den godaste mandelmassa — med hackad mandel på — jag någonsin ätit.

I övrigt bara jobb, precis som det anstår en tisdag i februari.

Men i morgon är det mars.

Och onsdag.

Det kommer att bli fint det.

Drottning på varuhuset

Jag har ju vuxit ifrån lusten att festa upp hela lönen så fort den kommit.

Inte för att jag någonsin riktigt levt med en Kung i baren-stil.

Men ibland känns det som att jag bränner hela lönen vid ett enda varuhusbesök.

När alla — svindyra — hudvårdsprodukter tagit slut samtidigt.

Så var det i dag.

Fast genom att handla just i dag fick jag 20% rabatt på hela klabbet.

Och även om 20% knappast kvalificerar sig som rea är det välkomna procent när det är saker man ändå måste köpa.

Måste och måste förresten, det är väl det att jag vill bibehålla illusionen att jag gör något slags försök att bibehålla stilen.

Det går inte så bra med ätandet och motionen så krämer får det bli.

Även om jag, än så länge, ätit rätt bra i dag.

Och promenerade hem från Åhléns City trots att knät kändes som det liksom klickat ihop fel.

Nu försöker jag distrahera mig genom att betala räkningar (oh the joy), stoppa ytterligare ett täcke i ytterligare ett påslakan (dubbelsängstäcken är ljuvliga även för en singel, ända tills det är dags att byta lakan, då är de ett motionspass), duscha och tvätta håret och nu har jag fötterna i såna där fotmaskpåsar.

Inte för att något av det där får mig att sluta vara sugen på choklad men så länge jag har händerna upptagna…

Mera kärlek

Ju mer jag tänker på det ju mer tror jag att Kurt aldrig fanns.

Alltså verkligen inte fanns, inte ens var påhittad av en man.

Jag tänker att det kan ha varit tjejen som jag delade lägenhet med som skickat vykortet.

Och jag tänker att det var synd att jag tappade kontakten med henne för hon var fantastisk.

Men ibland leder livet iväg en på så olika vägar.

I vilket fall så fanns det mementos från äkta kärlek också.

Äkta romantisk kärlek.

Från 80-talet.

Fortfarande min måttstock på hur ömsesidig kärlek ska kännas.

Jag kanske borde gå i terapi?


Kom tillbaka, Kurt!

I dag har jag faktiskt varit i källaren.

I massor med timmar har jag varit i källaren.

Det var varmt, dammigt och så småningom mörkt.

Väldigt mörkt blev det när lyset slocknade, vilket det gjorde då och då eftersom det är på timer.

Jag misstänker att jag kommer att ha en del intressanta blåmärken i morgon från de saker jag gick in i på väg till lysknappen.

Det mesta var grejer jag själv ställt ut i gångarna — många saker ställde jag ut i gångarna — så jag får skylla mig själv.

Jag önskar att jag kunde säga att jag nu kan börja bära ner saker till källarförrådet.

Men, nej.

Det är fortfarande knökfullt i förrådet.

Men det är sorterat och så fort jag fått hjälp att köra iväg saker till tippen så borde det gå.

Det var inte bara jobbigt att gå igenom och sortera, jag hittade en del roliga saker också.

Bland annat hittade jag ett helt fantastist romantiskt vykort.

Från Kurt.

Och jag vill bara säga:

Kom tillbaka, Kurt! Allt är förlåtet.

Problemet är bara att jag inte har en aning om vem Kurt är.

Den enda Kurt jag kände på den tiden var min farbror och jag är helt säker på att han inte skulle skriva den typen av vykort till mig.

Det måste ha varit skrivet i referens till något vykortsskrivaren och jag sett eller läst och pratat om.

MEN JAG KOMMER INTE IHÅG DET!

Det finns en risk att det här kommer att driva mig till vansinne.

Fast jag känner mig också glad att någon någon gång skrivit något så romantiskt till mig.

Jag har ju både lyckats glömma att det någonsin funnits och tappat hoppet om att det någonsin kommer att finnas sån kärlek i mitt liv.

Oh, soleil, soleil

I dag var det inte bara ljust när jag körde hem från jobbet, det var soligt också.

Lägg till det att det är fredag.

Och löning.

Allt som allt en riktigt skön känsla.

Men jag är tillräckligt trött och har haft tillräckligt mycket social samvaro den här veckan att jag ser fram emot en lugn soffkväll.

Vad ska ni hitta på?

Friends for Supper

I kväll har jag varit ute och ätit middag med mitt ‘gamla’ tjejgäng.

Tyvärr föll en ifrån i sista minuten men vi var ändå tre stycken som träffades på Supper på Tegnergatan.

Man går in genom en ganska anonym port och genom en gång som fixas för att ge känslan av en gränd i någon Sydamerikansk stad.

För smakerna de serverar är just sydamerikanska.

Vi började med sobrasada och Papas fritas con crema de cebolla till varsin drink och tog sedan in och delade på sex små rätter och en sidorätt med sötpotatispommes.

Allt var gott, även om vi alla hade våra favoriter, men jag skulle säga att det nog räckt med fyra rätter.

Men trots att vi var mätta efter våra platitos var vi tvungna — TVUNGNA — att även äta efterrätt.

De vi valde var både goda och i lagom storlek.

Så jag rekommenderar ett besök, med det förbehållet att det var ganska dyrt.

Fast då fick man förstås en gratis spanskalektion på toaletten.

Rör inte mina strumpbyxor!

Du söta trevliga expedit på Twilfit som sa att de här nya strumpbyxorna skulle vara minst lika bra som den modellen jag brukade köpa men som nu var slut, jag tror dina exakta ord var att du älskade den här modellen; jag hatar dig!

Strumpbyxor som inte sitter uppe i grenen förstör hela ‘att ha kjol eller klänning är lika skönt som att gå runt i nattlinne’-känslan.