Jag vill aldrig bliva stur

Tydligen är november månaden när jag förväntas bevisa att jag är vuxen och självständig.

Det här är mitt meddelande till Universum:

Jag vill inte vara vuxen och självständig!

Jag vill inte betala räkningar, skotta fram bilen själv, se till att få på vinterhjul själv, gå till tandläkaren utan att få höra att jag varit duktig och få ett bokmärke.

Och jag vill inte ha magsjuka utan någon som håller undan håret, städar upp och kommer med te och blåbärssoppa.

Inte heller vill jag vara tvungen att själv gå ut och flytta bilen när jag är sjuk och hängig.

För övrigt kan du (Universum) sluta ta livet av mina favoritartister och låta läskiga människor inta betydande maktpositioner.

Jaha.

Tack för ordet.

Nu ska jag slänga på mig lite kläder, gå ut och flytta bilen och köpa blåbärssoppa.

Sedan ska jag försöka sova och se om jag ändå kan acceptera det här med att vara vuxen.

Men jag tycker Universum är en bajskorv som gör så att jag kommer att missa julfesten på jobbet.

And then I went and spoiled it all…

Bra saker jag gjort i dag:

  1. Jobbat (Väldigt bra att göra om man vill ha lön och det vill jag)
  2. Hämtat mitt nya pass (Väldigt bra att ha ett giltigt pass om någon vill bjuda med mig på en weekendresa till Prag eller Paris eller så)
  3. Promenerat ihop 11 088 steg (Väldigt bra om man har som mål att få ihop minst 10 000 steg per dag)
  4. Ätit asiatisk sallad med räkor till middag (Väldigt bra om man vill hålla nere kaloriintaget något)

Dålig saker jag gjort i dag:

  1. Ätit en stor mandelbulle efter middagen (Väldigt dåligt om man vill hålla nere kaloriintaget något)

Vore man välvilligt inställd skulle man kunna säga att fyra bra saker mot en dålig gör att jag ligger på plus.

Men det är ju om man vore välvilligt inställd.

Själv känner jag det som om jag förstörde allting när jag åt den där bullen.

Så varför åt jag den då?

Det är väl den frågan jag borde försöka besvara.

Fast inte just nu.

Nu ska jag titta på de nya avsnitten av Gilmore Girls.

Nej, jag fattar det inte

I fredags pratade vi lite om att bloggvärlden tappat stinget lite.

Då pratade vi om vår bloggvärld.

Den där folk är personliga och har lagom många läsare så att i princip alla kommentarer är snälla.

Inga sponsrade inlägg och sånt.

Många av de bloggare vi brukade följa har lagt av och vissa skriver mycket sällan.

Min egen blogg är väldigt mycket av en dagbok på nätet och jag brukar väl ha runt 100 besök per dag som mest.

Snälla människor!

För så himla roligt är det ju inte.

I dag gjorde jag det och sedan gjorde jag det och efter det…

Så döm om min förvåning när jag i går hade över 300 besök.

Jag fattar det inte.

Jag skrev inte ens något inlägg i går.

Ja, ja.

Det är lite kul, men jag känner pressen att skriva något intressant eller åtminstone roligt.

Och jag kommer inte på något.

Kanske i morgon.

Jag menar, det är klart att det kommer att hända något jätteintressant eller roligt när jag sitter i ett heldagsmöte på jobbet i morgon.

Hrrrmm.

God natt!

När man väl har farten uppe

Helst av allt ville jag nog bara ta det väldigt lugnt i dag.

Efter aktiviter både i fredags kväll och hela dagen och kvällen i går kände jag mig rätt trött.

Och ute var det värsta busvädret.

Men jag hade ju bestämt att mamma och pappa skulle komma hit.

Dessutom är det ju 1:a Advent i dag.

Så jag plockade fram jullådorna, hämtade upp föreningens stege, slog i några spikar och har nu hängt upp inte mindre än två adventsstjärnor.

Adventsljusstaken är också framme, i år fylld med valnötter.

Sedan hände allt på en och samna gång; mamma och pappa kom hit och bara någon minut senare dök min bror upp på spontanbesök med döttrarna och bonusdottern.

Vi drack kaffe och brorsan rättade till skåpluckan så att den nu hänger rakt – hurra!

Därefter åkte han och hans sällskap hem till jobb och läxor och mamma och pappa och jag dukade fram en förstärkt eftermiddagsfika.

Och jag fick en försenad födelsedagspresent.

En mycket prodiktiv och trevlig dag, men nu är jag ensam igen och ska bara ta det lugnt och fösöka förlika mig med att det är måndag i morgon.




Men det var ju gott!

I kväll har jag bjudit på middag igen.

Två nya gäster, samma mat.

Ja, alltså inte exakt samma mat, men samma meny som förra helgen.

Det var ju gott och hyfsat lättlagat så varför inte?


Jag gjorde nästan samma efterrätt också, men jag bytte ut de glutenfria havredigestivekexen mot de mörka Maryland Cookies för att få med lite choklad.

Men jag vet inte, den var fortfarande god men kanske var den godare med den andra bottnen.


Jag börjar iallafall känna mig mer och mer trygg med att ha middagsgäster.
Vilket ju är tur för både på söndag och onsdag ska jag ha det igen.

Funderar dock på att fundera ut något annat att bjuda på.

Fast inte just nu, nu ska jag se om jag hittar någon mysig film att se.

Eller så går jag och lägger mig.

Jag är nämligen själv bortbjuden i morgon kväll och då vill jag vara pigg.

Gångjärn är hårda, fingrar är mjuka

Jo, jag vet, jag har varit en dålig bloggare.

Den senaste tidens hårda arbete kulminerade i tisdags och i onsdags och jag säckade lite efter det.

En ganska vanlig reaktion för mig och jag har lärt mig att respektera kroppen (eller om det är hjärnan) när den skickar de där signalerna: Nu har jag jobbat hårt ett långt tag, nu vill jag vila lite.

Så jag har vilat lite.

På sätt och vis.

Jag har promenerat och jag har jobbat men jag har jobbat med arbetsuppgifter i mitt tempo, utan press.

Och i dag har jag haft hantverkaren här och lite fler saker har kommit på plats.

Som en namnskylt på dörren och en hatthylla.

Samt skåpen för mina cd-skivor ha kommit upp på väggen i vardagsrummet.

Dock märkte jag att en av dörrarna hängde lite snett.

Jag tänkte att jag ju är en intelligent och inte helt ohändig människa som borde klara att rätta till det.

För säkerhets skull googlade jag lite instruktionsfilmer och de fick det att verka om möjligt ännu lättare.

Skruva på den här skruven för att justera i höjdled och den här skruven för att justera i höjdled.

Mmm.

Nu är dörren om möjligt ännu snedare.

Och jag har tre sår på händerna.

Gångjärn är hårda, fingrar är mjuka.

Jag avber mig kommentarer om vad detta säger om min intelligens.

Men om det är någon som anser sig var expert på att justera skåpdörrar eller känner någon som är det så hör gärna av er.

Men efter i morgon så…

Nu har jag en sån där vecka igen.

Ni vet; en sån där när det känns som om det borde vara torsdag fast det egentligen bara är tisdag.

Det blev kanske lite väl mycket jobb i går.

Och även om jag gillar att presentera så är det alltid nervöst att göra det inför högsta ledningsgruppen.

Som jag gjorde i förmiddags.

Så efter det gick luften liksom ur mig.

Även om det faktiskt gick riktigt bra.

Men jag tog mig faktiskt samman efter jag kommit hem och har nu införskaffat en namnskylt till ytterdörren, knoppar till hatthyllan och fått ihop 10 928 steg.

Inte alls illa med tanke på att det kändes som om jag hade jobbat nästan en hel vecka redan och jag helst ville bara kollapsa i soffan.

Och efter i morgon så… ja, då är det verkligen torsdag.

Och efter torsdag kommer fredag och då är det helg och just den här helgen kommer det att hända mycket skoj.

Fast först ska jag ta mig igenom ytterligare en session inför ledningsgruppen i morgon.

Den här gången är det visserligen inte jag som presenterar utan jag sitter istället med som någon slags expertstöd.

Det är nästan värre, för då riskerar jag att få alla de svåraste frågorna.

Kanske bäst att jag går och lägger mig.