Out of blog message

Jag kan tyvärr inte blogga i dag. Inte läsa bloggar, inte kommentera och absolut inte skriva något eget inlägg.

Jag är inne på min fjortonde arbetstimme och är fortfarande inte klar.

Håll tummarna för att jag hinner sova några timmar i natt.

Jag hoppas verkligen vara tillbaka i morgon. Jag får bloggabstinens annars.

Annonser

Mitt sagoslott

Jag har nästan slutat kika på Hemnet. Dels släppte jag ju idén om att flytta och dels har jag helt enkelt inte hunnit på grund av jobb och bostadsrättsföreningen och allt.

Men i helgen råkade jag slinka in en liten vända. Tittade på fastigheter jag inte har råd med och drömde mig bort.

Och hittade mitt sagoslott. Ett underbart, lagom stort, rosa hus.

Så om det är någon som känner ett behov av att ge bort runt 20 miljoner får ni gärna höra av er nu.

Och tiden bara går

I dag var den enda arbetsdagen den här veckan som var bara min. Alltså den enda dagen i kalendern då jag inte hade några möten inbokade.

Jag har flera projekt som bara måste vara klara nästa vecka. Projekt som kräver tänk och faktiskt tidskrävande arbete.

Så jag tänkte att det var en bra idé att arbeta hemifrån i dag. Kunna vara relativt ostörd och verkligen fokusera.

Det gick inte riktigt som jag tänkt. Jag lät en massa andra saker, visserligen jobbsaker men ändå, komma emellan.

Jag fick väl en del tänkt, men jag har inte alls fått så mycket gjort som jag hoppades.

Och nu är det läggdags igen. Hur gick det till?

Det här kommer bli ännu en stressig och lång vecka.

Maxi Mental Test

När man försöker bedöma om någon börjat få demens, till exempel Alzheimers sjukdom, kan man låta dem göra ett Mini Mental Test.

Själv känner jag att jag oftare och oftare misslyckas i Maxi Mental Test, det vill säga de mentala utmaningar som livet utsätter en för hela tiden. Jag tycks helt enkelt inte alltid ha hjärnan med mig.

Som för några dagar sedan när jag fick parkeringsböter för att jag trodde att jag hade betalat parkeringsavgift för den dagen.

I dag betalade jag parkeringsavgift bara för att inse när jag skulle lägga lappen i rutan att jag redan betalat för hela dagen i dag.

Till och med när jag försöker vara effektiv och förberedd blir det tokigt.

Att jag tar fram nyckeln redan när jag är på väg upp till lägenheten känns inte lika smart som jag tänkt när jag försöker låsa upp ytterdörren med bilnyckeln.

Söndagskarma – på tv och i Birkastan

När jag och Steven var i Nykvarn sist såg Malin till att jag fastnade för Kanal 1s tv-serie Downton Abbey. Själv har jag en stående date med J B Fletcher på lördagskvällarna så jag hade inte börjat titta på riktigt.

Eftersom jag inte vill dumpa J B bara så där, hon stått mig bi många lördagskvällar, brukar jag titta på reprisen av Downton Abbey på söndagsmorgonen. Steven ligger oftast fortfarande och sover då.

Den är ganska händelserik, den här tv-serien. Spännande och ibland lite grym. I morse var det flera stycken som drabbades av karma. Det intressanta var dock att de som jag upplever som verkligt onda inte, åtminstone inte ännu, råkat ut för några kännbara effekter av sina elaka handlingar.

De som egentligen är ganska goda människor men som ger efter för en ingivelse att vara elak, de fick tillbaka flerfalt. Jag fick ont i magen både av det de gjorde och det som sedan drabbade dem. Och är förstås nu ohjälpligt fast i serien, för hur ska det här ordna sig egentligen?

Sedan innan det var dags att inleda tvättpasset kämpade Steven och jag mot vår egen karma. Vi försökte hitta ett nytt ställe här i kvarteren att inta en mysig och god söndagsbrunch. Vi tittade in på ett flertal trevliga ställen men det var fullt överallt.

Så vi hamnade till slut på Bönor & Bakat. Igen. Vi hade vår allra första date där och har nu varit där så många gånger att de vet vad vi vill ha innan vi själva hinner säga det.

Och det är väl inget fel på att ha ett stamställe. Men nästa helg har vi det sena tvättpasset och då tänker vi försöka ta oss ner på stan för en brunch på ett nytt ställe. Rekommendationer mottages tacksamt.

Never Look Away av Linwood Barclay

David Harwood arbetar som reporter för The Standard i Promise Falls där han bor med sin fru Jan och deras fyraårige son Ethan. Arbetet på tidningen har förändrats med den ekonomiska krisens inträde, delar av rapporteringen har förlagts till Indien.

Men än så länge har David sitt jobb kvar och just nu är han en politisk skandal på spåren. Ett stort företag som driver privatägda fängelseanstalter vill köpa mark och öppna en anläggning i Promise Falls. David samlar bevis till en avslöjande artikel men ägaren av företaget i fråga visar sig betydligt mer hänsynslös än vad David kunnat föreställa sig.

Trots det som pågår på i jobbet tar David en dag ledigt. Hans fru Jan har inte varit sig själv på sistone, hon har känt sig deprimerad och pratat om att David och Ethan skulle ha det bättre utan henne. Så nu ska de tillbringa en dag tillsammans som familj. En avslappnad och rolig dag på ett stort nöjesfält.

Men de hinner inte mer än in i parken förrän saker och ting händer och deras liv förändras för alltid.

—————————-

Linwood Barclay har blivit den författare som jag alltid rekommenderar när någon vill läsa en bok som är så spännande att den inte går att lägga ifrån sig. De tre tidigare, fristående böcker som han skrivit är några av de mest välskrivna thrillers jag läst. Ett väl avvägt tempo kombinerat med fantastiska, men ändå trovärdiga intriger.

Nu när jag läste den här fjärde boken kände jag dock att upplägget var lite för bekant. Jag visste vartåt det barkade och kunde inte hjälpa att jag undrade om jag verkligen orkade gå igenom det som jag misstänkte skulle komma.

Dessutom är boken berättad med omväxlande perspektiv vilket gjorde att jag som läsare visste mer än huvudkaraktären och därför tyckte att den personen var lite godtrogen och korkad som inte såg igenom det bedrägeri som var i spel.

Men trots det fortsatte jag läsa och var ganska snart fast i handlingen. Den här var minst lika spännande som de tre tidigare och innehåll trots allt en hel del överraskningar.

Jag rekommenderar mycket gärna den här boken till den som vill ha en bladvändare att läsa med andan i halsen.

Linwood Barclays officiella hemsida

De två första böckerna finns utgivna på svenska av Kabusa Böcker

Så här tyckte Bokhora om Never Look Away

Vad är poängen?

Vad är poängen med sommartid när det ändå inte är sommar? Jag tycker knappt att det är vår. Det ligger snö kvar och de säger att det ska snöa igen i natt.

Så varför ska jag var tvungen att stiga upp en hel timme tidigare än vanligt? Hade jag velat stiga upp en timme tidigare hade jag bott i Finland.

Jag känner att hela den här sommartidsomställningen knappast kommer att göra mig till en gladare och vänligare människa. Åtminstone inte den kommande veckan.

Jag hade ju redan ont om tid och så stjäl de en hel timme. Dålig stil. Inte får jag tillbaka den heller förrän sent i höst.

Det är som med skatten. De snor åt sig för mycket och långt senare får man det tillbaka. Utan ett endaste litet tack eller förlåt. Och jag är tillräckligt dum för att bli glad för att jag får ett litet extra tillskott lagom till sommaren.